Tänk om enda vägen framåt är att resa tillbaka?
Peter har kört fast. Hans karriär har gått i stå, vännerna träffar han bara på Facebook och kärlekslivet har nått sitt bäst före-datum. Men efter att en kväll ha tittat på Tillbaka till framtiden får han en idé – han ska resa tillbaka till den tid då hela livet låg öppet framför honom. Då hans enda bekymmer var vilka stentvättade jeans han skulle ta på sig och vilken tjej som satt bredvid honom på engelskalektionen. Tillbaka till 1986. Sagt och gjort. Han stänger av sin mobil, flyttar in i sitt gamla pojkrum, låter håret växa och hänger sig åt sitt stora projekt. Att få en andra chans med sin första stora kärlek, Jennifer. Men tidsresor har sina komplikationer. Särskilt när alla andra befinner sig i nuet.

En dag, Jennifer av Rista Pakarinen kom ut 19 september 2019. En dag, Jennifer skrevs på engelska, med titeln One Day Jennifer. Risto Pakarinen är född och uppvuxen i Finland men bor med sin familj i Stockholm sedan 20 år. Han har en bakgrund som hockeyspelare och skribent. En dag, Jennifer är hans debutroman som är såld till flera länder.

En dag, Jennifer kom som en överraskning på posten i september tillsammans med en ovanlig gåva: En äkta LP-skiva av Simple Minds. Det gjorde att jag uppmärksammade boken, men framförallt var det beskrivningen med anknytning till 80-talet som gjorde att jag lockades att läsa den.

En dag, Jennifer är en fin skildring med feelgoodkänsla. Jag vet inte om det räknas som en spoiler, men om du tycker om filmen Tillbaka till framtiden så är den här boken ett måste. Även om du inte gör det så är den klart läsvärd. Personligen så älskar jag 80-talsnostalgin från det årtionde då jag själv gick från att vara tonåring till att bli vuxen. Huvudkaraktären Peter och jag rör oss alltså i samma generation, och Risto Pakarinen lyckas fånga oss väl. En dag, Jennifer är en riktigt bra debut, och jag gillar anslaget i berättartonen. Det finns humor och charm som sveper med mig som läsare. Jag-formen känns helt rätt, jag tror på att det är Peter som berättar. En dag, Jennifer är i mångt och mycket en berättelse om familjer, och de skildras med kärlek. En dag, Jennifer är feelgood som ger den där rätta varma känslan, men som har inslag av viss svärta.

Det finns detaljer i En dag, Jennifer som jag tycker förhöjer läsupplevelsen. En sådan är rubrikerna på kapitlen. De är titlar på 80-talslåtar, som passar innehållet i kapitlet bra. Jag som också gillar 80-talsmusik skulle gärna haft en spellista till den här bokens låtar, både de som är rubriker, och de som förekommer i berättelsen. Jag letade efter den utan att hitta någon när jag läste boken, men när jag nu skrev den här recensionen hittade jag den! Som jag redan skrivit ovan så finns det en stark koppling till Tillbaka till framtiden, och eftersom jag sett den flera gånger så bidrar det till känslan för boken. En bok som innehåller populärkultur som jag kan relatera till går hem hos mig. Musik och film spelar en stor roll i mitt liv.

Karaktärsteckningarna i En dag, Jennifer är bra. Det är personligt, och man kan lätt leva sig in i karaktären Peter. Från början framstår han som en sorglig person, men det är något som förändras. Jag gillar beskrivningarna av dynamiken i familjen. Det finns en allvarlig grund men det är också helt verklighetstrogna missförstånd och känsloyttringar som beskrivs. Alla karaktärerna är trovärdiga, och trots deras brister så gillar jag de flesta karaktärerna.

En dag, Jennifer är en bra debut och jag skulle gärna läsa mer av Risto Pakarinen.

Omdöme: Fin finsk feelgood fylld av 80-talsnostalgi
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokprataren, Snowglitter, hyllan och Boklysten

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Harper Collins
Originaltitel: Someday Jennifer
Översättare: Peppe Öhman
Sidor: 348
Betyg på Goodreads: 3,46 baserat på 57 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst 12 november 2019.