Idag är det dags för lucka 12 i Julkalenderbloggstafetten 2019 som Sofies bokblogg arrangerar. Temat är ”Jag minns när jag läste…” och idag är det min tur.

Litteratur har varit en del av mitt liv på olika sätt så länge jag kan minnas. Jag var inte gammal när jag lärde mig att läsa själv, mina föräldrar läste högt för mig och både hemma hos min mamma och hemma hos min pappa fanns det mängder av böcker. Den stående julklappen och födelsedagspresenten från min pappa var alltid en bok. Efter att han flyttade till Norge så var det då och då böcker på norska. Såsmåningom började även jag ge böcker till min pappa och när vi träffades diskuterade vi alltid de vi böcker vi läste.

Våren 2011 blev min pappa allvarligt sjuk, och en av effekterna var att han inte längre förmådde läsa. En av de sista böckerna han läste var en bok på norska som han lånat av en god vän, Før jeg brenner ned av Gaute Heivoll, som gjorde stort intryck på honom. När jag åkte till Norge för att vara med honom under den sista tiden så fick jag också låna boken av samma vän och läsa den. Under läsningen anade jag att detta kunde vara den sista boken som vi verkligen läste bägge två och diskuterade på det sätt vi ofta pratat litteratur. Jag tyckte oerhört mycket om boken på många sätt, och läsningen blev speciell. Här kan ni läsa min recension av boken.

Så här skrev jag då om vad den handlar om:

Den 4 juni 1978 döps nyfödda Gaute Heivoll i Finsland utanför Kristiansand i södra Norge. Samtidigt härjar en pyroman  i bygden där Gaute och hans föräldrar är bosatta. Vem är det som är pyromanen? Och varför? Redan nästa dag kommer allt att vara över men det vet inte innevånarna i  bygden som lever i skräck. Gaute växer upp och flyttar till Oslo, där han såsmåningom blir författare. Många år senare återvänder Gaute till hembygden för att skriva om sin uppväxt, sin far och hans bortgång och inte minst historien om pyromanen.

Boken är uppbyggd med två parallella historier som vävs in i varandra. Dels är det historien om pyromanen. Vi får möta brandchefen Ingemann, hans hustru Alma och deras enfödde son Dag. Vi får också möta Johanna och Olav, vars hus bränns ned av pyromanen, musiklärarinnan Teresa och Alfred. Dels är det historien om Gaute, hans föräldrar – i synnerhet pappan som insjuknar i cancer och dör när Gaute är i 20-årsåldern – och hur Gaute åter kommer till bygden och får veta mer om vad som hände de där dagarna 1978.

Jag skrev också: Den starkaste delen är i mitt tycke dock beskrivningen av relationen mellan Gaute och hans far. När han beskriver sin egen kluvenhet inför fadern och sjukdomen skriver han hur han utåt är som vanligt men ”i virkeligheten drev jeg stille utover”.

Med tiden så har det här blivit ett av de finaste läsminnena och jag kommer alltid att ha en speciell relation till den här boken. 2012 kom boken ut på svenska under titeln Innan jag brinner.

Igår var det Mias bokhörna som stod för lucka 11. I morgon, på självaste Lucia, är det Boktanken.