När en tonårspojke skjuter ihjäl en ung kvinna mitt på en trafikerad gata i Glasgow och sedan tar livet av sig är kommissarie Harry McCoy säker på en sak: Det var ingen slumpmässig våldshandling.
Tillsammans med sin nya partner använder sig McCoy av sitt nätverk i Glasgows undre värld för att driva utredningen framåt, men snart stöter han på ett hemligt sällskap som leds av stadens rikaste invånare: familjen Dunlop.
McCoys chef vill inte att han utreder dem. Dunlop-familjen verkar vara omöjliga att komma åt. Men McCoy har andra idéer…

Blodig januari av Alan Parks kom ut 24 mars 2018. Alan Parks är från Skottland och har studerat vid Glasgows universitet. Han har arbetat som fotograf och videoregissör inom musikbranschen och gjort omslag och videor åt artister som New Order, All Saints och The Streets. Blodig januari är hans debutroman.

Den här boken kom som en överraskning från förlaget i mars 2018. När jag fick veta att Alan Parks skulle komma på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så fick den prioritet i läsningen.

Blodig januari är en hårdkokt deckare som utspelar sig på 70-talet i en miljö med mycket droger och många utsatta personer. Språket är typiskt för genren, och ibland kan jag tycka det blir som beskrivning av scener i en gangsterfilm, där ingen är riktigt god, och det är gott om oprovocerat våld. Poliserna framstår som färgade av sin tid och medvetenheten om många saker var lägre då, men oavsett om det är en rättvisande bild eller inte av Glasgow på 70-talet så är det bitvis rätt tröttsamt. Det är en hel del drag som säga vara typiskt för genren Tartan Noir, och jag kan konstatera att det inte riktigt är min grej.

I början av läsningen har jag väldigt svårt för Harry McCoy, han är alla schabloner på en och samma gång. Han missbrukar kraftigt och är väldigt våldsam. Antagligen så var kulturen inom polisväsendet i den här miljön mer förlåtande, men jag tycker litteraturen är fylld av sådana här individer som i mina ögon inte borde få ha en maktställning. Efterhand så växer karaktären McCoy och jag får viss sympati för en del av hans sidor, som att han värnar om de utsatta. Han är våldsam men det är mer riktat mot översittare.

Det finns en del tidsmarkörer i aktuella händelser under den här perioden. En av de ”roligare” är när Alan Parks väver in en berömd artists besök i Glasgow (även om han tydligen flyttat det några dagar jämfört med verkligheten). Jag gillar att läsa om en skotsk miljö, trots att jag inte varit i Glasgow. Jag låter det vara osagt om det är en autentisk bild eller inte, recensenten i The Scotsman har en del att säga om det som ni kan läsa här.

Alan Parks var gäst på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall när jag höll på att läsa Blodig januari och han var både intressant att lyssna på och sympatisk som person. Han beskrev hur han funderat över hur han på ett naturligt sätt skulle kunna få in kvinnor i berättelsen som inte var offer eller förtryckta. I polisväsendet i Glasgow på 70-talet degraderades ofta de kvinnliga poliserna till att serva männen. Han har två viktiga kvinnor – dels den utbildade Susan och dels en kvinnlig obducent som kommer att förekomma mer i kommande böcker.

Det här är första delen i en serie på 12 (!) böcker (även om han till mig sa att det berodde på om de första säljer förstås…) och den andra, February´s Son , har kommit ut på engelska. Den tredje, Billy March Will Live Forever, kommer 2020. Trots att jag hade visst nöje av att läsa Blodig januari är det tveksamt om dessa kommer att prioriteras.

Omdöme: Hårdkokt skotsk deckare fylld med utsatta karaktärer
Betyg: 3

Bloggat om boken har Kapprakt

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Bloody January
Översättare: Gabriel Setterborg
Sidor: 352
Betyg på Goodreads: 3,92 baserat på 810 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst 8 november 2019.