Snöflingor dansar ner över kullerstenstorget. Rimfrosten gnistrar på klocktornet och löpsedeln utanför bokhandeln spår att den sibiriska kylan snart är här. I går var torget fyllt av människor. Nu är platsen öde, så när som på den nakne mannen som sitter orörlig i kungatronen barnen byggt.
Vera Jansson gjorde sig impopulär på sin hemort när hon som ung beskyllde en av stadens entreprenörer för oönskade närmanden. En anklagelse som inte gick att styrka och som hon senare tog tillbaka. Vera har därför inte satt sin fot i Trosa på flera år när en av hennes barndomsvänner hittas död. Samtidigt får hon i uppdrag av sin chef att ansvara för revisionen av ett företag på orten. Hennes återkomst väcker starka känslor och snart står det klart att små oförrätter i det förflutna kan få stora konsekvenser i nutid.

Å-barnen var vad de kallades, barnen som bodde i de pittoreska villorna vid Trosaån. När natten kom kröp de samman framför brasan och lyssnade till Veras fars sagor. »Bara en till«, brukade de vädja när han läst färdigt, men oavsett hur många historier han berättade gick solen alltid ned och mörkret sänkte sig över husen vid ån.

Lika i döden av Anna Roos kom ut 30 oktober 2019. Anna Roos är en svensk författare och civilekonom som debuterade 2017 med Spel. Lika i döden är hennes tredje roman, och den första i en serie under namnet Morden vid världens ände.

Jag har läst både Spel och Pakt av Anna Roos och tyckt de var bra. Så när jag läste att hon skulle komma ut med en ny så kom den upp på önskelistan. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Lika i döden är en välskriven suggestiv berättelse. Jag gillar Anna Roos språk, som är väl avvägt och passar berättelsen. Anslaget i historien är riktigt bra och det är som en komposition där inget är lämnat åt slumpen. Det finns inga onödiga utvikningar, och mycket berättas på de få sidorna, vilket gör att Lika i döden kräver läsarens uppmärksamhet. Jag har sagt det förut om Anna Roos böcker, men jag säger det igen: Det finns något befriande när en spänningsroman är bara drygt 200 sidor, och Anna Roos visar att man inte behöver skriva tegelstenar för att skriva bra böcker i den här genren.

Lika i döden är den första delen i en serie och det märks. Jag hade förväntat mig en mer avslutad historia, nu lämnas en hel del trådar oavslutade, vilket lockar mig till läsning av nästa del, men också ger en känsla av oklarhet.

Trots att jag tycker om Lika i döden och den har många av de komponenter som jag tycker krävs av en bra bok så fastnar jag inte i berättelsen. När jag läser så är det med nöje, men det är ingen bok som jag oavbrutet måste plocka upp. Men jag läste Lika i döden under en period när det var mycket runt omkring mig, och jag var trött. För att riktigt uppskatta Lika i döden och berättarstilen tror jag man behöver mer fokus än jag hade.

Karaktärsteckningarna i Lika i döden är bra, men ännu mer så har Anna Roos skapat intressanta karaktärer. Det är mycket i som inte skrivs ut i Lika i döden, som man får läsa mellan raderna, och i synnerhet gäller de några av karaktärerna, som huvudpersonen Vera. Det ska bli intressant att följa henne. Men min favorit är ändå Solveig. Jag har en svaghet för den typen av karga karaktärer som säger sanningar och är mer än sin yta.

I nya deckarserier är det en fördel om man hamnar i en ny miljö, och det gör vi här. Att placera berättelsen i Trosa ger en bra kontrast mellan det charmiga yttre och det som ligger under ytan. Jag tillbringade mina barndomssomrar utanför Nyköping, och ett vanligt utflyktsmål var Trosa. Det jag minns mest är bakverken på ett konditori och de fina promenaderna längs ån mot Världens ände. När jag läser Lika i döden önskar jag att jag kände till Trosa mer.

Jag vill absolut läsa nästa del i den här serien, som heter En evig sömn. Tredje delen heter I mörka vatten. En eloge till den som designat omslagen – de är suggestiva och håller ihop serien.

Omdöme: Välskriven, välkomponerad berättelse om vänskap och svek.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Tankar från en samlares hjärna, Romeo and Juliet och Bokraden

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Sidor: 234
Betyg på Goodreads: 4,00 baserat på 4 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst 23 november 2019