Nemesis (n.)
1) An opponent or rival whom a person cannot best or overcome.
2) A person’s undoing
3) Joshua Templeman
Lucy Hutton and Joshua Templeman hate each other. Not dislike. Not begrudgingly tolerate. Hate. And they have no problem displaying their feelings through a series of ritualistic passive aggressive maneuvers as they sit across from each other, executive assistants to co-CEOs of a publishing company. Lucy can’t understand Joshua’s joyless, uptight, meticulous approach to his job. Joshua is clearly baffled by Lucy’s overly bright clothes, quirkiness, and Pollyanna attitude.

Now up for the same promotion, their battle of wills has come to a head and Lucy refuses to back down when their latest game could cost her her dream job…But the tension between Lucy and Joshua has also reached its boiling point, and Lucy is discovering that maybe she doesn’t hate Joshua. And maybe, he doesn’t hate her either. Or maybe this is just another game.

The Hating Game av Sally Thorne kom ut i augusti 2016. Den finns översatt till svenska som En allvarsam lek. Sally Thorne är en australiensk författare som debuterade 2016 med The Hating Game, som rankades i ”top 20 romance novels of 2016 by the Washington Post”. Hennes andra bok, 99 percent mine, kom ut i januari 2019. The Hating Game kommer att filmatiseras.

När vi var i Stockholm i Allhelgonahelgen så blev jag sugen på att unna mig ett spontaninköp av en bok. Maken hittade den här i bokhandeln åt mig. Den var dessutom rekommenderad av Simona Ahrnstedt på en speciell hylla i bokhandeln.

The Hating Game är bra och välskriven modern romance. Den har det som krävs av romance, med en trovärdig beskrivning av attraktion och en historia med komplikationer som inte känns konstgjorda. Hela boken är skriven i jag-form, där jaget är Lucy, och det fungerar förvånansvärt bra. The Hating Game är lättläst, och jag sträckläste den på ett dygn! Den gav mig den rätta känslan av glädje som bra feelgood och romance gör.

Lucy och Joshua är kollegor som konkurrerar, och i början av boken tyckte jag deras beteende mer var som beteendet hos två tonåringar, än två vuxna människor, vilket gjorde mig skeptisk. Men väldigt snart så blev historien mer nyanserad, och deras beteende framstod mer trovärdigt för två vuxna. Vändpunkten i berättelsen kom när alla på arbetsplatserna ska spela paintball tillsammans. Allra bäst är den mot slutet, när de är gäster på ett bröllop, då förstår man deras beteenden, och hur bra de passar ihop (när det är romance tycker jag inte det är en spoiler att skriva så…). En scen ger mig t.o.m. några tårar i ögonvrån.

Efter den inledande irritationen över deras omogna beteende, så blir Lucy och Joshua två personer som jag gillar. Sally Thorne är väldigt bra på att beskriva attraktionen som växer fram, och hur deras medvetenhet om varandra och sig själva växer. Känslorna är bra beskrivna. Sexscenerna är också bra skrivna, vilket är en viktig del när man beskriver attraktion mellan två vuxna. Det enda jag inte gillar är deras skillnad i längd som lyfts fram som något avvikande och ett problem. Ibland blir det lite löjligt, det verkar i vissa scener som Joshua är groteskt stark och Lucy är en liten nätt docka som man han kan lyfta hursomhelst.

Jag skulle gärna läsa mer av Sally Thorne, och det finns ju en bok till som jag helt enkelt får önska mig eller köpa vid tillfälle.

Omdöme: Lättläst romance med fina inslag om familj och vänskap
Betyg: 4+

Bloggat om den svenska översättningen av boken har Villa Freja och Jessicas bokhylla.

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Piatkus
Sidor: 363
Betyg på Goodreads: 4,19 baserat på 96 655 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt
Utläst 3 november 2019.