Igår så bloggade jag om onsdagens författarkväll på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Det inlägget hittar ni här.

Igår kväll var det dags för författarkväll nummer två. Här kommer några rader om varje intervju. Notera att detta är mina helt personliga anteckningar som jag gjorde under framträdandena.

Moderatorer var Kerstin Bergman och Tomas Melander.

Först ut för kvällen var Yrsa Sigurðardóttir

Yrsa har skrivit flera olika serier och samtalet började med ett resonemang om hennes utveckling, där den senaste romanen, Arvet, är mer grotesk än tidigare, men också har mer ironisk humor. Den utspelar sig i den urbana miljön så det isländska landskapet spelar inte lika stor roll som i tidigare böcker.
På Island är skrock och folktro ständigt närvarande i berättelser och folkmun. Än idag så berättas det om Gryla som äter olydiga barn.
I den isländska deckarlitteraturen, som utvecklats relativt sent, togs tidigare ofta främmande element in för att förklara brotten, eftersom Island har låg brottslighet.
Serien där Arvet är den första boken består av sex böcker totalt, den sista har just kommit ut. På svenska kommer nästa bok i serien i april 2020. Yrsa funderar nu på skriva mer inom skräck, och hon skriver också en barnbok.

Nästa person på scenen var Christoffer Carlsson.

Christoffer började med att prata om platserna han skriver om. Han sa ”jag kan bara två platser”, dvs där han växte upp och där han bor nu. Det börjar med en historia som han går igång på. Järtecken började komma till när hans barndomshem skulle säljas, och han funderade på sina rötter. Miljön tar plats, och han ville berätta ärligt om miljön där han växte upp och människorna. Marbäck är en plats som förändrats, som med tiden utarmats.
Järtecken är en fristående roman, och Christoffer såg fördelar med den formen eftersom allt ska lösas i en bok. I en serie kan man tendera att skjuta saker på framtiden, till nästa bok. Det blir en starkare effekt i en enskild roman. Han skriver nu på en kriminalroman, men han lovade ingenting. Det beror på hur bra det går med skrivandet, man vill som författare skriva det bästa man kan, och ibland byter man spår.

Därefter var det dags för Monica Rehn.

Monica har just debuterat som deckarförfattare, med Moratorium. Hon flyttade från Stockholm till Bålsta och fick en del fritid. Hon hade en del konstnärliga drömmar, men det var först på Susan Casserfelts releaseparty 2013 som hon på allvar bestämde sig för att utveckla sitt skrivande. Hon anmälde sig till Skrivarakademin. Sen dess har hon gått 14 skrivarkurser, främst för att det är ett bra sätt att få konstruktiv återkoppling på det man skriver på.
Moratorium betyder olika saker i juridiken (dröjesmål) och psykologin (befinna sig i ett vakkuum, lämna det gamla). Den inleds vid Fjättern utanför Nynäshamn där hon ofta var i skogarna tillsammans med sin pappa.
Hon vill ha något som överraskar i intrigen, det går hon igång på. Just nu så skriver hon på ett manus, där det är en oskyldigt anklagad person i fokus.

Därefter kom Hannes Dükler.

Hannes är journalist och jobbade på en nyhetsbyrå. En dag fick han en nyhetsflash på någon som begärt skadestånd för en förstörd åkgräsklippare. Det var Ingemar Westlund som varit anklagad för mordet på sin hustru Agneta. De fick kontakt, och Hannes engagerade sig i historien, som visade sig vara en historia fylld av missar från polisens sida. Han ville med boken visa just på rutinerna i polisarbete, att det är rätt tråkigt. Boken kan klassas som true crime, en genre som Hannes menade har funnits länge, men som fått mer mediautrymme den senaste tiden.

Upp på scenen kom sedan Eva Frantz.

Eva, som är finlandssvenska, är journalist och har jobbat med nöjesjournalistik, och är känd från Eurovisionsammanhang. Hon är aktuell med Den åttonde tärnan, som är den andra boken i serien om polisen Anna Glad. Hon har också kommit ut med en barnbok.
Hon ville ha en ny utmaning när barnen blev äldre, och beslutade sig för att skriva. Hon anmälde sig till en skrivarkurs för Monika Fagerholm, som gjorde att hon kunde arbeta mot tydliga deadlines.
Anna Glad är ingen ”superhero”, utan en vanlig kvinna. Hon är inte bra på så mycket, men har ett driv och en önskan att hjälpa. Den åttonde tärnan utspelar sig i luciatider, och har en del jultraditioner i sig. T.ex. fick vi veta mer om hur de finska ”jultårtorna” ser ut. Eva är själv vinterbadare och fick idén att väva in det. Nästa del, För han var redan död, kommer i april 2020.

Sen var det dags för en paus i programmet, då det bl.a. fanns chans att träffa författarna och mingla. Först ut efter pausen var Annika Widholm,

Förutom att delta i författarkvällen hade Annika på dagen varit ute i skolor i närområdet och pratat skrivtips för åk 1-3. Då blir det mycket prat om vampyrer, troll och spöken. Annika har skrivit flera ungdoms- och barnböcker för olika åldrar. Den som heter Skattkistan, är en arkeologisk deckare.
Hennes första roman för vuxna är Yrsel, som handlar om Clara och Markus som flyttar ihop, och plötsligt börjar Clara svimma oförklarligt. Idén fick Annika när hon svimmade hemma själv, och ganska snart efter att hon vaknade upp började fundera på om det kunde vara inledningen på en spänningsroman. Hon upplever att det är enklare att skriva för ungdomar, det är friare.

Därefter kom Alan Parks upp på scenen.

Alan Parks har en lång karriär inom musikbranschen, och har skrivit manus för TV och film. Förra året debuterade han som författare med Blodig januari som just kommit ut i Sverige. Den utspelar sig 70-talets Glasgow och är den första delen i en serie med tolv delar planerade.
Glasgow är som miljö väldigt närvarande i Alans böcker, och han berättade hur han utgår från platser som han själv upplevt som han vill väva in i historien. Även saker som han själv minns från 70-talets Glasgow får vara med, men mycket hittar han i sin research, exempelvis i gamla tidningar på biblioteket.
Huvudpersonen är en polis, Harry McCoy, som har en trasslig uppväxt bakom sig. Han missbrukar och är rätt våldsam, men har ett patos för de utsatta, som de hemlösa. Hans relation till gangstern Cooper är inspirerad av en berättelse från en av Alans kusiner. Alan ville ha med kvinnor i berättelsen, men inom polisen i Glasgow på 70-talet så fick de mer rollen som att de skulle serva sina manliga kollegor. Istället har han lagt till en kvinna med feministiska intressen, och en forskarbakgrund. En av patologerna är också kvinna.
Nästa bok i serien, February Sun, kommer snart på svenska. Den tredje boken, som handlar om en rockartist, är precis färdigskriven.

Nästa författare var Tove Alsterdal.

Tove har arbetat med drama och teater, och under många år var hon journalist i Kalix och Luleå. Hon berättade om hur hon går ”all in” när hon får en idé, hon gör research på nätet, beställer böcker, och försöker lära sig allt om frågan. Det kan bli rätt mycket ibland. I den senaste boken, Blindtunnel, vävs flera delar ihop. Det var en bekant som började prata om sin bakgrund med släkt från Sudetenland. Tove började leta för att lära sig mer, och upptäckte en historia som fortfarande är tabu och framförallt okänd. Sudetenland är den norra delen av nuvarande Tjeckien. Efter andra världskriget fördrevs tre miljoner tyskar från området, som blev helt övergivet. Det finns övergivna byar som inte finns på någon karta, och det finns vingårdar som är helt okända i andra delar av Tjeckien. Till en sådan vingård låter Tove sina svenska huvudpersoner flytta. Tove sa att hon gillar just när det blir en krock mellan något idylliskt och det tragiska.

Sista författaren för kvällen var Anders Roslund.

Anders är journalist och nyhetsreporter som debuterade 2004 med Odjuret, den första delen i en serie han skrev tillsammans med Börge Hellström. Börge gick bort 2017, och Jamåhonleva som just kommit ut är den andra boken Anders skriver helt själv i serien. Det är tuffa ämnen som behandlas i böckerna, där det finns en grundlig research i botten. Anders brukar säga att 50 % ska vara verkligt, och 50 % fiktion. Anders berättade om miljöer där framförallt unga män fostras till kriminalitet. Antalet skjutningar i Sverige har ökat, och per capita ligger vi högre än alla delar av Europa utom Sicilien.
Han tycker om att göra research och att skriva. Redan i samarbetet med Börge var det Anders som skrev det mesta. De hade redan beslutat att avsluta sitt författarsamarbete när Börge blev sjuk, men deras vänskap var stark. Anders avslutade fint med att berätta om hur Börge alltid kommer att vara en del av hans liv.

En mycket bra och intressant författarkväll var sen till ända!

Jag har också varit på flera av dagsarrangemangen det här året. En del har jag lagt ut bilder från på Instagram – kika gärna där. Eller gå in på Svenska Deckarfestivalens hemsida som ni hittar här. Vi kanske ses nästa år?