Igår kväll så var jag på Svenska Deckarfestivalens första författarkväll för i år. Ni som följer bloggen vet att jag var aktiv i styrelsen under flera år. I år är jag med både som gäst och som aktör. Igår kväll var jag gäst. Här kommer några korta rader om varje intervju. Notera att detta är mina helt personliga anteckningar som jag gjorde under framträdandena.

Moderatorer var Kerstin Bergman och Tomas Melander.

Först ut var Sofie Sarenbrant.

Det började med en diskussion om Sofies senaste bok, Skamvrån, där psykisk ohälsa står i fokus, inte minst hos ungdomar. Den börjar dramatiskt med en ung flicka som ligger på en tågräls.
I samtalet om hur Sofie gör sin research så berättade hon bl.a. att hon inte alls sprungit maraton innan hon skrev boken Andra andningen, men efter en inbjudan för några år sedan sprang hon New York maraton.
Man diskuterade varför Sofies böcker är populära böcker som ljudböcker, vilket hon sa kan bero just på att det är korta kapitel med tydliga cliffhangers.
Boken Bakom din rygg är en fristående bok, men vi fick veta att det finns planer på en fortsättning, men just nu är det serien om Emma Sköld som är i fokus. Nästa bok heter Mytomanen, och den skrevs intensivt på under 28 dagar.

Nästa gäst var Jonas Moström.

Samtalet började med en diskussion om Jonas senaste bok, Skytten. Han berättade att han ville ha en ny ingång för varje bok. Den här gången ville han ha en rak och enkel story om Natalie och Johan. Nästa bok kommer att handla mer om gruppen. I ett resonemang om organdonationer berättade han om varför han valt detta. Sverige är de land som flest kan tänka sig att donera organ, men byråkratin är så omfattande att det är rätt få donationer som genomförs. Skytten utspelar sig i Uppsala och för sin research tog han kontakt med en kurskamrat från Uppsalatiden. Han har också dialog med en polis i Sundsvall om sina böcker.

Jonas har nyligen gett ut en novellsamling tillsammans med sin dotter som går sista året på gymnasiet. De bestämde grundidén med en novell för varje dödssynd kombinerat med veckodagar, vilket resulterade i sju noveller. Dottern skrev novellerna, sen tog Jonas över och skrev om en del. Han tyckte om att skriva tillsammans med dottern men vill fortsätta serien han skriver. Nästa bok, Kameleonten, handlar om gruppen, och där blir en person i gruppen offer.

Nästa person på scenen var Kristina Ohlsson.

Kristina har gett ut en bok om skrivande, Skrivboken. Det började som en idé för en hemsida, men när hon skrivit fyrtio sidor så insåg hon att det borde vara ett annat format. Det blev först 100 sidor text som hon hade tänkt varva med goda råd. Resultatet blev såsmåningom Skrivboken.

Kristina har jobbat med säkerhet, antiterrorism mm, och bl.a jobbat i Wien. Hon berättade en del om hur andra tolkat hennes jobb som spännande, medan det var ganska tråkigt, mer ett skrivbordsjobb. Hon startar ofta med en idé, och det ska vara en idé som stannar kvar av sig själv. Hon har provat olika varianter av spänningsromaner, men funderat på att skriva något mer lättsamt. Men det ska utgå från något dödsfall, inte vara feelgood.
Hon är förtjust i USA som miljö, att ”allting är möjligt” där. Mycket beror på att hon växte upp i ett hem där det fanns ett starkt USA-intresse.

Avslutningsvis pratade hon om några råd till de som vill skriva. Det ska finnas en idé i grunden, men skrivandet ska vara lustfyllt, man ska inte förutsätta att det är jobbigt och tungt. Hon kommer ut med en ny barnbok (ålder 9-12), men har också börjat skissa på en ny spänningsroman.

Nästa författare var Anna Tell.

Annas första roman, Fyra dagar i Kabul, utspelar sig i Afghanistan, och huvudskälet är att Anna arbetat inom Sveriges utlandsstyrka där under en lång period, och rest mycket i landet. Hon tycker det är ett land med många fascinerande kontraster i kultur, klimat osv. Hon samlade på sig inspiration när hon reste runt, och i Sverige gick hon en kurs i skrivande där hon började skriva på en roman och fick feedback.
Bok två utspelar sig i Balkan, där hon arbetat, medan den tredje boken kommer att utspela sig i Libanon, som hon bara besökt för att göra research. Hon har ett jobb och författandet sker på fritiden.
Innan hon gav ut sin första bok hade hon ingen närvaro på sociala medier, och tyckte det var lite obehagligt första gången, att vara så publik.

Efter Anna kom Pascal Engman.

Hans senaste bok, Råttkungen, handlar om Insel-rörelsen som är en rörelse av män som lever i celibat. De odlar ett hat mot kvinnor och avhumaniserar dem till den grad att det t.o.m. förekommit mord pga detta. De finns på helt öppna forum där de visar sitt hat mot kvinnor, tipsar om våldtäkter, mord, förnedring osv. I boken är det mord på tre kvinnor som står i fokus, men det finns också en kärlekshistoria mellan två hemlösa. Den baseras på ett samtal Pascal hade med en hemlös när han arbetade som reporter och var ute i Farsta och intervjuade en grupp som brukade befinna sig på en perrong där.
Han skriver för att få unga män att läsa, och göra dem mer empatiska. Han tycker det är viktigt att ha ett perspektiv från en kvinna. Han har stort engagemang för kvinnor och tar berättelser från sina kvinnliga vänner och släktingar.
Ofta sitter han och skriver i Chile, där han befinner sig tre månader om året.

Därefter var det dags för en paus. Efter pausen var Viveca Sten först upp.

Först pratade hon om att skriva om en miljö som Sandhamn, en granne hade räknat ut att hon tagit livet av 5 % av befolkningen. I den nya boken, I hemlighet begravd, utvecklas Noras och Thomas vänskap på ett sätt hon inte hade väntat sig, de blir ovänner. För henne kan karaktärerna gå oväntade vägar, och ibland (t.ex. när hon skrev I stundens hetta) så kan det t.o.m. vara så att hon inte vet vem som är mördaren förrän alldeles i slutet. I Noras fall så ville hon visa på att en vanligtvis stark karaktär kan bli traumatiserad och vad det gör med henne. När hon skrev boken hade hon strukturen med växlade kapitel planerad i excel men i slutändan så gick det inte ihop, utan hon fick skriva om.
Mellan böckerna växlar hon mellan Thomas och Nora som huvudpersoner. I den här handlar det om Thomas utredning, i förra boken om ett fall för Nora. Det var svårare när Nora var bankjurist än när hon som nu är åklagare.
Viveca berättade om filmatiseringen av Sandhamnserien, t.ex. några scener där Jonas Malmström spelar Noras ex och hur hon själv en gång haft en replik.
Mot slutet så berättade hon om hur hon alltid gör ett ”soundtrack” för sin bok som hon spelar om och om igen medan hon skriver för att komma i stämning.

Nästa person på scenen var Jesper Stein.

Han har en bakgrund som journalist och krimreporter, och under många år reste han runt och intervjuade deckarförfattare som Ian Rankin, Michael Connolly mfl i de städer som deras deckare utspelar sig i. I hans egen serie om Axel Steen så spelar Köpenhamn en stor roll, är som en egen karaktär. Hans böcker börjar med någon som dör, och sedan låter han berättelsen utvecklas därifrån.
Hans deckare är hårdkokta och han ville ha en manlig antihjälte. Han trodde det främst skulle tilltala manliga läsare, men har fått kontakt med många kvinnliga läsare som engagerat sig Axel Steen. Karaktären är inspirerad av Mikael Persbrandts gestaltning av Gunvald Larsson.

Därefter kom Arne Dahl på scenen.

När han började skriva om A-gruppen var det medvetet att han inte ville skriva om den ensamma alkoholiserade polisen, utan ett fungerande kollektiv. OpCop blev ännu större och ut på en internationell arena, men även där ett kollektiv där man kan samarbeta trots att man är olika som människor.
När han sen skulle skriva en ny serie så behövde han en kliché, en medelålders misslyckad man. Sam Berger tvingas kliva ur sin ”box” när han möter Molly Blom, en ung kvinna han inte kan läsa.
Berättelsen om Sam Berger och Molly Blom är en trilogi som utspelar sig under 50 dagar. Till våren kommer det en ny bok, Friheten, som utspelar sig 9 månader efter att Mittvatten slutar. Sam Berger har startat en säkerhetsfirma, men Molly Blom har försvunnit. Efter nio månader sker något dramatiskt. Efter Friheten kommer det att bli en femte bok också.

Efter Arne Dahl var det dags för kvällens sista författare, Anna Jansson.

Tyvärr så har jag tappat bort mina anteckningar, så nu blir det ”ur minnet”.

Anna berättade om hur hon arbetar med sina olika böcker. Hon har en serie om Maria Wern, en ungdomsbokserie om Emil Wern, en feelgoodserie och nu den nya serien om Kristoffer Bark. Hon går upp halv sex på morgonen, äter och kokar kaffe och sätter sig sen och skriver i pyjamas så länge det går. Hon är produktiv och har just skrivit klart en ny Maria Wern bok som lämnats in. Hon skriver tills hon är klar, sen får släkt och vänner (och några poliser) läsa manuset och komma med kommentarer. Först efter det lämnar hon det till förlaget, det ger henne större frihet att ändra berättelsen (t.ex. vem som är mördaren) om hon inte i ett tidigt skede lämnat ifrån sig den.

Hon pratade om sin huvudkaraktär, Maria Wern. Många frågar om det är henne själv hon beskriver, men hon sa att det är mer en favoritväninna som hon skapat, en karaktär som är en vän. Anna jobbade under många år som sjuksköterska innan hon blev författare, och den kunskapen kommer ofta till nytta i hennes böcker. I hennes senaste bok om Maria Wern, Mitt hjärta är ditt, handlar det om nya rön om att man skulle kunna transplantera grishjärtan in i människor, och i det sammanhanget gjorde hon research genom att besöka grisbönder på Gotland.

Den nya serien utspelar sig i Örebro, och hon har skapat ett nytt team av udda karaktärer som tillsammans gör ett bra utredningsarbete. Den första boken heter Dotter saknad. Anna avslutade med en intressant och personlig berättelse om hur hennes pappa varit den person som betytt mest för henne. Hon fick som liten följa med på hans jobb. Han var dyslektiker men en fantastisk historieberättare som hon lärde sig mycket av.

Tack för en trevlig och intressant kväll!