Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman

No one’s ever told Eleanor that life should be better than fine.

Meet Eleanor Oliphant: She struggles with appropriate social skills and tends to say exactly what she’s thinking. Nothing is missing in her carefully timetabled life of avoiding social interactions, where weekends are punctuated by frozen pizza, vodka, and phone chats with Mummy.

But everything changes when Eleanor meets Raymond, the bumbling and deeply unhygienic IT guy from her office. When she and Raymond together save Sammy, an elderly gentleman who has fallen on the sidewalk, the three become the kinds of friends who rescue one another from the lives of isolation they have each been living. And it is Raymond’s big heart that will ultimately help Eleanor find the way to repair her own profoundly damaged one.

Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman kom ut i maj 2017. Den finns översatt till svenska som Eleaonor Oliphant mår alldeles utmärkt. Gail Honeyman är en skotsk författare som studerat språk och litteratur och arbetat som administratör i universitetsvärlden. Hon debuterade med Eleanor Oliphant is Completely Fine.

Det här är en bok som jag sett i mitt flöde. Maken läste den våren 2018 och sen hamnade den i årets Makeutmaning där den fick blir september månads bok.

Eleanor Oliphant is Completely Fine är en välskriven bok som berör mig starkt. Den är mycket fint skriven ur flera aspekter. Dels är den skriven i en ton som visar på en övertygande förståelse för de som samhället ser på som annorlunda, och dels är den skriven med ett slagfärdigt och finstämt språk. Gail Honeyman förmår lyfta fram det absurda i våra föreställningar om våra medmänniskor genom sitt sätt att skriva, och boken är full av tänkvärda citat. Jag älskar språket i Eleanor Oliphant is Completely Fine och berättelsen kommer att leva kvar länge hos mig.

Redan från början står det klart att Eleanor inte är den som andra runt omkring ser som den smidigaste personen, samtidigt som hon inte alls själv läser sådana signaler. Men allt eftersom boken fortskrider så vänds perspektivet. Den bild jag som läsare i början fick av Eleanors omgivning stämmer inte helt. Mer och mer börjar man fundera över på vilka grunder vi sätter den sociala koden av vad som är acceptabelt. Saker som jag sällan reflekterar över sätter Gail Honeyman fingret på genom Eleanors betraktelser och jag kommer på mig själv att tycka att det är det ”normala” som bisarrt.

Karaktärerna är fint tecknade. Mest är det Eleanor jag tar till mitt hjärta, men jag tycker också väldigt mycket om Raymond, som ser människan Eleanor och visar vad det innebär att ha en sann vän. När jag läst ut boken saknar jag dem bägge.

Det enda jag har att invända är att jag i början av läsningen tycker berättelsen ger en tänkvärd bild av hur det är att leva med en diagnos, men mot slutet känns det som att Gail Honeyman letat fram en ”orsak” till Eleanors beteende som är enkelt för läsaren att ta till sig. Så enkelt är det inte i verkligheten.

Eleanor Oliphant is Completely Fine är full av värme och kärlek, trots att bakgrunden till Eleanors beteenden och känslor är så svart som man någonsin kan föreställa sig. I slutet av boken så värker det i hjärtat och jag får tårar i ögonen. Boken väcker många tankar om arv och miljö och jag går och tänker på den länge efter att jag läst ut den.

Gail Honeyman har inte skrivit någon mer bok men hade hon det hade jag definitivt kunnat tänka mig att läsa den.

Omdöme: Vackert, sorgligt och kärleksfyllt om att inte passa in i normerna
Betyg: 5

Bloggat om boken har C R M Nilsson, Bibliophilia, Västmanländskans bokblogg, Litteraturkvalster och Carolina läser.

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Harper Collins
Sidor: 383
Betyg på Goodreads: 4,31 baserat på 466 583 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av maken
Utläst 15 september 2019.