Från förlagets hemsida: Kvällen före sin avrättning sitter 18-åriga Willie Jonas i fängelsecellen i New Iberia och väntar på slutet. En lastbil är på väg med stolen som ska ta hans liv. På en motorväg i närheten kämpar Willies far Frank med att få på en gravsten på sin gamla mulåsna. Åklagaren som fick Willie dömd sitter på sitt kontor och reflekterar över rättegången, medan det gifta paret Ora och Dale har dragit sig tillbaka till bensinmacken de äger för att brottas med sin sorg och sina hemligheter.

Nådastolen av Elizabeth Winthrop kom ut 4 maj 2019. I original heter den The Mercy Seat och kom ut 2018. Elizabeth Hartley Winthrop har en Master of Fine Arts från University of California, Irvine. Hon debuterade 2006 med Fireworks. Nådastolen är hennes fjärde roman, men den första som översatts till svenska.

Nådastolen kom från förlaget i maj i år, och jag placerade den i attläsahögen (som inte är liten). När jag skulle prata på Akademibokhandeln om böcker i Låna & Läs så tyckte jag att jag hade läst så få böcker som ingick, så på vinst och förlust så valde jag att läsa den här som fanns i hyllan.

Nådastolen är en roman som är så finstämd att det gör ont. Elizabeth Winthrop har ett vackert språk, och jag tycker mycket om hennes sätt att måla miljöerna. Orden och stämningarna ger genklang inom mig. Nådastolen är inte någon omfattande tegelsten, det är relativt lite text, och den är lättläst. Samtidigt så behöver man tid för att läsa och reflektera över vad som står där. Man behöver fundera på det som är underförstått, och det är ett allvarsamt tema. Nådastolen är en tänkvärd berättelse med många dimensioner.

När jag först började läsa Nådastolen så tyckte jag den till det yttre och handling påminde om Dödssynden (To Kill a Mockingbird) av Harper Lee som jag läste för inte så länge sedan. Det finns likheter definitivt, men Nådastolen visar sig ganska snart stå på egna ben.

Nådastolen har korta kapitel med olika berättarröster. I början så har jag svårt att hålla reda på alla karaktärerna som kändes mycket skilda åt, utan gemensamma beröringspunkter. Men ganska snart så faller jag in i rytmen i berättandet, och mot slutet blir alla karaktärerna och deras vinklingar en styrka.

Nådastolen är en bok som kommer att leva kvar i mig länge. Den gav upphov till många tankar kring rasism och mönster som bara lever kvar, som tas för självklara. Det enda jag önskar är att jag hade haft någon att diskutera boken med efteråt. Jag kommer definitivt att vilja läsa mer av Elizabeth H Winthrop.

Omdöme: Finstämd och tänkvärd roman om rasism, föräldraskap och mönster som går i arv
Betyg: 5-

Bloggat om boken har och dagarna går, Boklysten och Bina´s Books

Mer om boken kan du läsa här och här
Förlag: Polaris
Originaltitel: The Mercy Seat
Översättare: Amanda Svensson
Sidor: 343 sidor
Betyg på Goodreads: 4,11 baserat på 1 075 betyg
Hur jag fick tag på den: Ganska ny i hyllan.
Utläst 27 augusti 2019.