Från förlagets hemsida: Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut på den destruktiva relationen med john. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin marta ser hennes man, som är pastor, inte med blida ögon på deras relation. 

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff kom ut 2 maj 2019. Karin Smirnoff har tidigare arbetat bland annat som fotograf och journalist. Hon äger en trävarufirma och har varit karateinstruktör. Hon debuterade 2018 med Jag for ner till bror, som var den första boken om Jana Kippo. Vi for upp med mor är den andra boken i samma serie.

Jag fick Jag for ner till bror som en överraskning av förlaget, och när jag väl kom mig för att läsa den blev jag helt såld (recension här). Då hade redan den här boken dykt upp i posten, men jag ville vänta lite med att läsa den. I juli var det dags.

Vi for upp med mor är en suggestiv berättelse med ett säreget språk, och i en speciell miljö. Redan från första sidan dras jag in i berättelsen, och kan konstatera att den är lika bra som den första boken. Den här gången vet jag vad jag har att vänta språkligt och jag blir inte besviken. Trots mycket dialekt (den här gången längre norrut, och inte lika mycket som jag känner igen) och det mycket speciella sättet att skriva så sugs jag in i berättelsen och vill bara veta mer om janakippo. Karin Smirnoff lyckas med det jag tycker bäst om – att skapa en levande berättelse med ett fängslande händelseförlopp utan att skriva ut detaljerna. Tvärtom är det mycket i Vi for upp med mor som kräver att man läser mellan raderna.

Miljön i Vi for upp med mor är om möjligt ännu mer speciell och kargare än i Jag for ner till bror. Nu har de tagit sig upp längre norrut, och till en miljö med laestadianer. Det är kallt, det är ensamt och det är en miljö som är fattig på ord. Kulturkrocken blir fundamental, och gränsar ibland till att bli parodi. Samtidigt så är det förmodligen mycket som stämmer med verkligheten i den miljön. Det är en ny uppsättning bikaraktärer, och man berörs av dem som läsare. Jag vill hela tiden läsa mer om janakippo, men egentligen är hon en knepig person som är svårt att tycka om. Hon beter sig underligt och stundvis otrevligt. Jag får inte riktigt grepp om hur gammal hon är, och ibland känns det som att hon beter sig omoget.

Mot slutet av boken tycker jag det blir en del upprepningar och lite tjatigt. Kanske beror det på att jag sträckläste. Slutet överraskade mig en del och jag undrar verkligen vad som hände.

Jag har för mig att jag läst att det ska komma en tredje del i den här serien. Hoppas verkligen det – ser fram mot den i så fall.

Omdöme: Säreget och suggestivt om ensamhet, närhet och familjen
Betyg: 5-

Bloggat om boken har hyllan, Villa Freja, Ugglan & Boken, Boklysten och Kulturkollo

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Polaris
Sidor: 350 sidor
Betyg på Goodreads: 4,30 baserat på 314 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 24 juli 2019.