Under årens lopp har det blivit några fullpoängare här på bloggen. I serien ”Favoriter i repris” så återpublicerar jag vad jag skrev när det begav sig.

Den andra boken som jag läste 2014 och som fick full pott, betyg 5, från mig var en bok som berörde starkt på många sätt. Jag hade fått den rekommenderad av en vän och det var också av henne jag lånade mitt exemplar. Det är en bok jag rekommenderat vidare till många: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg.

Så här skrev jag då:

Den 2 augusti 1947 så anländer David Rosenberg till Södertälje efter en lång resa. Ännu ettkortuppehållvet han inte att detta ska bli hans slutdestination, för honom kan det lika gärna vara ett uppehåll på vägen. En period senare ansluter hans älskade Hala och de ordnar lägenhet och jobb. De får två barn, och många år senare bestämmer sig deras äldste son Göran att skriva en bok om sin pappas färd. Den började en gång i ghettot i Łódz, passerade de mörka ställena som Auschwitz, Ravensbrück och Wöbbelin. I Sverige ska David få en chans att börja om, få en chans, men skuggorna och hans upplevelser släpper aldrig taget. Hans son gräver och försöker förstå. Men går det någonsin att verkligen förstå?

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg kom ut 2012. Den belönades samma år med Augustpriset. Göran Rosenberg är en svensk författare och journalist som arbetat som programledare och TV-producent. Han är författare till flera böcker, bl.a. Det förlorade landet.

Jag hade fått låna den här boken av en vän som rekommenderade den och beslutade mig för att läsa den innan förkvällen inför rean. Inte en minut för tidigt! Det här är en bok som är oerhört vacker men samtidigt smärtsam på så många sätt. Språket är otroligt, det rör sig mellan en form av en poetisk beskrivning och en mer berättande form. Det är vackert och berör.

En biografi över någon annan är inte lätt att skriva, man måste utgå från något och det finns alltid en fundering hos läsaren ”hur mycket är nu sant?”. Göran Rosenbergs sätt att bygga upp sin pappas historia utifrån det han kallar sina egna ”minnesskärvor”, berättelser från andra personer (som hans mamma, syster och vänner), fakta han samlar på en resa och att citera direkt ur dokument skapar en utmärkt balans. Det finns hela tiden en ödmjukhet i beskrivningen, han är medveten om att han inte beskriver sanningen, men han vill desperat förstå. Om man nu någonsin kan förstå? Jag som inte vanligtvis är så förtjust i biografier köper sättet att beskriva.

Det är mycket som inte att går att förstå i den här delen av vår samtidshistoria. Situationen i ghettot i Łódz är i sig både intressant och ofattbar, och i de bitarna väcks mitt minne från läsningen av en annan mycket läsvärd bok, De fattiga i Łódz. Sen är det förstås Auschwitz och de andra ställena som David hamnar i. Hur han gång på gång tycks undvika döden. Om det han hamnar i är bättre eller inte kan diskuteras, men han överlever. De styckena som jag tycker är mest intressanta handlar om upplevelsen av Sverige. Det finns mycket tankeväckande uppbyggnaden av det svenska samhället och hur det klarar av (eller inte) att ta emot sargade flyktingar. Tyvärr aktuellt än i dag. Det blir också ett dokument över vår samtidshistoria.

Det här är en bok som jag är glad över att jag läste och jag skulle inte ha något emot att läsa mer av Göran Rosenberg

Omdöme: Skakande och berörande om minnesskärvorna av en överlevare.
Betyg: 5

Några andra som bloggat om boken är FiktiviteterBokgallerietBokdamenblogoch dagarna gårBokhyllan och Romeo and Juliet.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 24 februari 2014.