Från förlagets hemsida: Harry Hole har förlorat allt. Han har blivit utkastad av Rakel, förlorat jobbet som utredare och dricker nu hårdare än någonsin. Bottenkänningen är redan ett faktum. Men när Harry vaknar en dag, kraftigt bakfull och med händerna och lakanen indränkta i blod, inser han att han ännu har en bit kvar att sjunka. De följande dagarnas händelser tvingar ut honom på en gastkramande jakt – inte bara på en ökänd gammal fiende, utan även på den mörka hemlighet som ligger dold i en natt han inte kan minnas.

Kniv av Jo Nesbø hade recensionsdag 2 juli 2019. I original heter den Kniv och kom ut samtidigt i Norge som i Sverige. Jo Nesbø är en norsk författare som är mest känd för sin deckarserie om Harry Hole, men han har också skrivit fristående spänningsromaner och ungdomsböcker. Kniv är den tolfte boken om Harry Hole.

Jag har läst alla böcker om Harry Hole och gradvis har det här blivit en favoritserie. Samtidigt är jag varje gång tveksam om det verkligen ska vara en till bok om Harry Hole. Hur mycket ska en människa utstå? Kan man hålla kvaliteten bok efter bok? Men ändå så var jag helt säker på att jag ville läsa Kniv, och när den kom med posten så fick den prioritet i läslistan.

Kniv är en sällsynt välskriven deckare som sitter perfekt för en krimälskare som jag. Det är förunderligt hur Jo Nesbø gång på gång lyckas skildra den knäckta och återigen nersupna Harry Hole på ett sätt så att man som läsare blir fascinerad och på något outgrundligt sätt vill Harry allt väl. På ett sätt så önskar jag att serien hade tagit slut med Polis, men efter en dipp i Törst, så är Kniv 100 % Hole och det är helt enkelt otroligt bra! Äntligen igen! Det är också oändligt sorgligt, och mer än en gång så läser jag med en klump i halsen.

Det är två år sedan jag läste Törst, och för mig är det lite för länge sedan för att jag ska vara helt up-to-date med karaktärerna. Det hade varit en fördel att känna igen och kunna relatera bättre till karaktärerna, för vi kastas rätt in i relationerna, utan någon större startsträcka. Såsmåningom så kommer jag ihåg allt mer, men i början av Kniv så upplever jag en viss förvirring vad gäller relationerna. Det är många karaktärer, även nya som Sung-min Larsen, som jag hoppas återkommer om det blir fler böcker. Men trots detta så är Jo Nesbø skicklig på att hålla alla karaktärerna levande, och varenda en har en roll i berättelsen. Det är många trådar att hålla reda på men allt vävs ihop på ett välkomponerat sätt till slut. Personligen så är jag också svag för alla musikreferenserna i Kniv. De är planterade med eftertanke och betydelse.

Läsningen av Kniv väcker också en hel del moraliska frågor om skuld och värdering av skuld. Finns det genuint onda människor, och har man rätt att ta livet dem? Är mördare av olika sort, ska de ha olika straff? Vad är rätt och vad är fel, och vem avgör? I fiktionen och i Kniv känns det rätt det som händer, men skulle man vilja ha det så i verkligheten?

Slutet är såpass öppet att jag inte vet om det blir fler böcker om Harry Hole. Men vid det här laget så får jag helt enkelt lita på att om det blir det så blir det en riktigt bra krim. Igen.

Omdöme: Mycket välskriven norsk krim om skuld, synd och straff.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Läsa & Lyssna, Mysterierna och Kapprakt

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 355
Betyg på Goodreads: 4,37 baserat på 3 157 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 18 juli 2019.