Från hemsidan: En bombeeksplosjon på nyttårsaften setter Oslo i terrorberedskap. Et av ofrene på listen over skadde er et kjent navn for Alexander Blix. Ruth-Kristine Smeplass er moren til to år gamle Patricia som ble kidnappet for ti år siden, og som har vært borte siden. Når saken får ny aktualitet, fatter også nyhetsbloggeren Emma Ramm interesse for det uløste mysteriet. Fra hver sin side forsøker de å jobbe seg gjennom det røykteppet som er lagt ut for å skjule sannheten om Patricia.

Røykteppe av Jørn Lier Horst och Thomas Enger kom ut i juni 2019. Thomas Enger är en norsk författare och journalist som debuterade 2009 med Skinndød, den första i serien om Henning Juul som omfattar fem böcker. Han har även gett ut ungdomsböcker. Jørn Lier Horst är en norsk prisbelönt författare och dramatiker. Han debuterade med Nøkkelvitnet 2004, den första i serien om William Wisting, och har även gett ut böcker för barn och ungdom. 2018 kom deras första gemensamma bok, Nullpunkt, den första i serien om Emma Ramm och Alexander Blix. Røykteppe är den andra boken i samma serie.

Jag köpte Nullpunkt i april i år i Norge och läste den omgående. Den var såpass bra att när jag såg att nästa del kommit ut så hamnade den på önskelistan. När vi var i Trondheim nu i juni så kunde jag inte motstå Røykteppe, trots att den var inbunden, och började läsa den några dagar senare.

Røykteppe är en välskriven norsk krim med högt tempo. Den är uppbyggd med relativt korta kapitel som driver historien framåt. Det gör också Røykteppe lättläst, utan att vara för enkel. Att jag gillar Røykteppe beror i hög grad på att jag tycker om huvudkaraktärerna Alexander Blix och Emma Ramm. De är mänskliga, med både bra och dåliga sidor, utan att gå överstyr och bli för extrema. Røykteppe är i mångt och mycket en polisroman, och i en tid med många groteska och överdrivna deckare så uppskattar jag det extra mycket.

Mysteriet i Røykteppe är bra, och det är ingen upplösning som jag gissar i förväg. Författarna vet hur man bygger upp en spänning, och ger ledtrådar efterhand. Dock känns det inte som om det hela är i proportion till de konsekvenser som uppstår, och det är svårt att förstå gärningsmannens motiv till att ta till så drastiska åtgärder. Ett minus är också att författarna inte i tillräcklig grad tar tillvara den skräck och hysteri som uppstår i samhället efter ett terrordåd, med spekulationer och paniken. Det finns i bakgrunden, men varken Blix eller Emma verkar bry sig om det, vilket känns orealistiskt. Ett annat minus är hur Emma dras in i det här fallet, hur personligt det blir. Helt onödigt! Det gick an i Nullpunkt, men jag hoppas det inte ska vara så i varje bok i den här serien.

Karaktärsbeskrivningarna är bra, och som jag redan poängterat har jag tagit Blix och Emma till mitt hjärta. Dock saknar jag ett visst djup i deras känslor, som jag tyckte Nullpunkt i högre grad innehöll. I synnerhet gäller det Emma, där man som läsare saknar de starka känslor hon borde ha. Jag hoppas också att en del av bikaraktärerna kan få mer utrymme i kommande böcker, det vore intressant.

Røykteppe och Nullpunkt är bra och välskrivna, och jag gillar serien. De är underhållande och spännande som jag tycker krim ska vara, men de gör inte ett så starkt intryck att jag kommer att minnas detaljerna långt efteråt.

En liten fundering. Precis som i Nullpunkt så används kallas Alexander Blix vid sitt efternamn medan Emma Ramm vid sitt förnamn. Sånt stör jag mig på i såväl fiktion som verklighet, när män ska kallas vid efternamn som om de var i militären. Men förmodligen speglar det kulturen i de miljöer boken utspelar sig i.

Naturligtvis kommer jag att hålla utkik efter nästa bok i serien, för den vill jag läsa. Så snart som möjligt. Kanske den här serien också kommer att översättas till svenska?

Omdöme: Välskriven norsk krim i högt tempo om hämnd.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bjørnebok (ett omdöme av Geir Tangen finns på Goodreads)

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Capatina
Sidor: 369
Betyg på Goodreads: 3,86 baserat på 21 betyg
Hur jag fick tag på den: nyinköpt i Trondheim
Utläst 5 juli 2019.