Från förlagets hemsida: I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff kom ut i september 2018. Karin Smirnoff har tidigare arbetat bland annat som fotograf och journalist. Hon äger en trävarufirma och har varit karateinstruktör. Jag for ner till bror är hennes debutroman.

Den här boken fick jag först som förhandsexemplar. Får villigt erkänna att jag inte blev lockad vid en första titt. Sen kom den som inbunden. Och sen som pocket. Pocketutgåvan lottar jag ut på min Instagram förresten! Efter att ha läst om den på en hel del bloggar så var jag tillräckligt nyfiken för att prova. Författaren hade jag ju satt upp i Boktolvan 2019 dessutom.

Jag for ner till bror är en väldigt säregen bok. Eljest skulle jag säga. För det första är det språket. Exempelvis saknar texten helt skiljetecken utom punkt, i uppräkningar saknas komma. Alla egennamn är ihopskrivna, som namnet på berättaren: janakippo. Allt sådant här brukar störa mig enormt, och i början så gör det det. Men så övergår det till att dra mig in i berättelsen på ett suggestivt och märkligt sätt. Språket blir ett med berättaren och ett med berättelsen. Effektfullt! Och trots detta är boken väldigt lättläst. Jag tror Jag for ner till bror är en bok man antingen fastnar i eller inte tar sig igenom. Det är definitivt en bok som jag tänker mycket på, även efter avslutad läsning.

Berättelsen utspelar sig i Smalånger, en fiktiv plats någonstans i glesbygd i norra Sverige. Bara namnet på byn är så typiskt. Karin Smirnoff sägs ha inspirerats av sin uppväxt någonstans mellan Umeå och Skellefteå. Inte så speciellt långt härifrån alltså, bara runt 30 mil. Trots att jag bor i mellanstor stad som befinner sig i de södra delarna av ”Norrland” och bara i mitten av vårt avlånga land så kan jag känna igen en del av de dialektala uttrycken. Och om jag inte känner igen det så har jag ingen svårighet att förstå det. Språket är mitt i prick, och jag tror inte historien hade kunnat berättas på något annat vis än med det språket.

Det är mycket som händer men som inte skrivs ut fullt, man befinner sig inne i huvudet på Jana och det är hennes minnen och tidslinje som man får följa. Allt är inte helt logiskt, men ibland är det ju så i verkliga livet också. Jag tycker om när en berättelse utmanar och man får läsa en del mellan raderna. Det är en brutal och hemsk historia som chockerar på mer än ett sätt. Samtidigt finns det en överlevnadsinstinkt och självironi hos Jana som jag gillar, och som lyfter berättelsen till något över en eländesskildring.

Jag for ner till bror innehåller ett fascinerande bygge av karaktärer, som byter skepnad efter hand. Man blir ständigt överraskad över vad de gör och hur de reagerar. Som läsare tror jag att jag begripit mig på en karaktär, men så kommer något nytt som vänder allt upp och ner. Man vet inte om man gillar en del karaktärer eller inte. Utom en del som jag definitivt inte gillar, jag närmast avskyr.

Det finns en sak som stör mig något. Jag for ner till bror är en mörk skildring av svensk glesbygd, och i stort sett alla fördomar kan bekräftas. Det är alkoholism, våld, incest, kvinnoförakt och allt man kan tänka sig. Det kan snarare förstärka fördomarna än att verka mot dem och se glesbygden som den är.

Precis innan jag började läsa Jag for ner till bror så kom Vi for upp med mor med posten. Den kommer jag antagligen att läsa inom kort.

Blir du lockad av recensionen så kika in på Instagram!

Omdöme: Eljest bok om mörka hemligheter och starka band
Betyg: 5-

Bloggat om boken har hyllan, Boklysten, Romeo and Juliet och Fru Es böcker

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Polaris
Sidor: 319
Betyg på Goodreads: 4,23 baserat på 52 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 17 maj 2019.