Från förlagets hemsida: Ibland blir inget som man tänkt sig. Sandras planerade roadtrip genom ett somrigt Sverige blir istället ett tvärstopp i Tranås.
Här befinner sig begravningsbyrån Tranan på ruinens brant och mostern hotas av personlig konkurs. Det är upp till Sandra att bestämma vilket öde som väntar Tranan.
Så snart Sandra kliver ur bilen kastas hon in i en värld som består av avlidna personer, kladdiga wienerbröd, kistor och bouppteckningar. Att döda människor kunde vålla så mycket oreda hade hon ingen aning om …

Där rosor faktiskt dör av Ewa Klingberg kom ut i mars 2019. Ewa Klingberg är en svensk författare som debuterade som romanförfattare 2016 med Manglade dukar och vikta servetter, den första boken i Huskvarnaserien. Hon skriver romaner såväl som noveller för veckopressen. Där rosor faktiskt dör är den första delen i en ny serie, Begravningsbyrån Tranan.

Jag har läst de tre böckerna som kommit ut i Huskvarnaserien, och Ewa Klingberg är en av mina favoritförfattare i den svenska feelgoodgenren. Så jag blev glad när jag fick möjligheten att läsa den första delen i hennes nya serie.

Där rosor faktiskt dör är en välskriven och lättläst feelgood. Den är mysig och som en liten pralin – söt och fin men ganska snart uppäten. I en värld av tegelstenar är det alltid befriande med lite kortare böcker, som visar att man visst kan få fram en historia på ganska få sidor. Den är skriven i en ton som jag gillar, med en lätthet i språket. Där rosor faktiskt dör passade mig utmärkt när jag läste den, jag behövde feelgood, och Där rosor faktiskt dör var precis rätt. Efter läsningen kände jag mig mer harmonisk.

Att sätta en feelgood i en miljö där döden står i fokus kan tyckas konstigt. Men Ewa Klingberg förmår ändå att få fram känslan av att det här är en arbetsplats, där man försöker göra något tragiskt så bra som möjligt för de efterlevande. Då måste man ha värme och omtänksamhet. Karaktärerna som befolkar Begravningsbyrån Tranan är rätt speciella, och jag har lite svårt att komma dem in på livet. Sandra tycker jag både är enkel och knepig på samma gång. En sak som jag tycker är oklart är hennes förhållande till Andreas. Ena stunden har de en paus över sommaren, i nästa är de (tillfälligt?) ihop, efter att ganska kort därefter benämns han som hennes ex.

I berättelsen dyker det upp en del oförklarade händelser, men det kan vara sådant som kommer att få en förklaring i följande böcker. Lite ovanligt så har del två redan kommit ut och del tre är på väg, vilket gör att det känns som att det mer är delar i en och samma bok. Jämfört med hennes andra serie kan jag sakna det historiska inslaget, som förvånansvärt har varit något som jag gillar.

Det stora plusset är ändå den varma feelgoodkänsla som infinner sig efter läsningen. Slutet känns lite som att det är ”mitt i” men det lockar ytterligare till läsning av nästa bok i serien, Blott en begravning, som redan kommit ut. Den vill jag definitivt läsa.

Omdöme: Lättläst lite feelgoodpralin i en ovanlig miljö
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Boklysten, Bokprataren, Västmanländskans bokblogg och Med näsan i en bok

Mer om boken kan du läsa här och här
Förlag: Historiska media
Sidor: 238
Betyg på Goodreads: 3,16 baserat på 37 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 17 april 2019.