Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Så här sista veckorna innan jul är det intensivt på jobbet, mycket som ska falla på plats. Till råga på allt har jag dragit på mig en hemsk förkylning. Så jag har mest bara däckat på kvällarna, verkligen varit toktrött. Den här helgen hade jag helst velat sova, men det är mycket som ska hinnas med privat också innan jul. I eftermiddag ska vi dessutom på teater – det blir roligt!

Jag har i alla fall börjat på en bok som jag räknar med att hålla på med ett tag eftersom den är på över 800 sidor: Den eviga elden av Ken Follett. Den tredje boken om Knightsbridge. Smakbiten kommer från sid 41:

”Och hur kan vi hjälpa er?” sade Swithin.
”Genom att uttala ert stöd för min härskarinna, Elisabet.”
”Ni förutsätter att Elisabet kommer att ärva tronen?” sade Swithin utmanande. 
”Henrik VIII efterlämnade tre barn”, sade Cecil formellt när han konstaterade det alla visste. ”Hans son, Edvard VI, gossekungen, dog utan att frambringa en arvinge, så Henriks äldsta dotter, Maria Tudor, blev drottning. Logiken är ofrånkomlig. Om drottning Maria dör barnlös, som kung Edvard, måste Elisabets andra dotter, Elisabet Tudor, stå härnäst i tronföljden.”
Rollo bestämde sig för att det var dags att tala. Sådant här farligt struntprat kunde inte få stå oemotsagt, och han var den ende juristen i rummet. Han försökte tala lika lugnt och förnuftigt som Cecil, men trots sina ansträngningar uppfattade han en ton av rädsla i sin egen röst. ”Elisabet är inte legitim!” sade han. ”Henens mor och kung Henrik var aldrig gifta på riktigt. Påven bestred hans skilsmässa från hans förra hustru.”