Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu har vi kommit in på januari 2017 i den här serien. Först ut var några böcker som min mor hade tänkt ge mig i julklapp, men som inte dök upp förrän i januari. Två av dem dyker upp i det här inlägget.

I vår genomgång av böcker när vi flyttade 2016 så dök min favoritserie från när jag var liten/ung upp igen – Lottaserien av Merri Vik. Det visade sig att jag hade en obruten serie så när som på två böcker, och genast så hamnade just de två på önskelistan. Min mor noterade och hittade böckerna på antikvariat. Det kan ju hända att jag läste de här när jag var ung, men just de här två exemplaren är i alla fall olästa 😉

Se dig för Lotta:

Lotta och Giggi är ensamma på landet och råkar ut för det ena efter det andra. De stöter även på farbror Urban, som inte kan hitta sin portfölj som innehåller hans senaste manuskript! Det leder till en jakt som även Lockige Fridolf hänger med på.

Efter jakten blir Lotta och Giggi bjudna på kräftskiva på pensionatet där Paul oväntat dyker upp. När han övertalat henne till en dans är det någonting som hela tiden slår honom på benet. Nu har Lotta strulat till det igen och hon skäms så hon inte vet vart hon ska ta vägen …

Lotta slår till:

En ny hösttermin hade börjat.

Uppropet var lyckligen överståndet. Jag hade svarat ja högt och tydligt, när rektorn ropat upp mitt namn, som är Marie-Sofie Månsson. Inte suttit och väntat på att han skulle säga Lotta Månsson, fastän jag alltid i vardagslag kallas för Lotta.

Det har nämligen ett par gånger hänt att jag gjort det, och då har Giggi, min bästa vän, fått ge mig en liten knuff som påminnelse.

Nu var Giggi och jag på väg till vårt klassrum, där Lockige Fridolf, vår klassföreståndare, redan stod och väntade på oss.

Annonser