X – Xylofon. En barnslig bok.
Xylofonen känns lite barnslig för många. Vilken bok/ungdomsbok känner du var för barnslig för dig?

Vilken konstig fråga. Om jag läser en barnbok nuförtiden så vet jag ju att det är för en annan målgrupp. Och de jag läste i tonåren minns jag ju inte nu.

Det jag kan komma på är att jag ibland tycker författare till ungdomsböcker underskattar målgruppen och skriver onödigt ordfattigt och ibland ”barnsligt”. En sådan bok skrev jag så här om:

Kodnamn Verity och jag kom inte alls överens till att börja med. Jag gillade varken språket eller berättarrösten. Språket tyckte jag var ”fattigt” och barnsligt, och berättarrösten upplevde jag som oerhört naiv. Det kändes som om det var ett barn som berättade, och inte på ett realistiskt sätt. Allt för mycket av det som jag inte gillar med vissa ungdomsromaner.

Sen ska sägas att det fanns andra saker som jag gillade med den boken.