En smakebit på søndag – Sömnernas sömn

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Läst mycket blir det inte just nu. Orkar knappt hålla ögonen öppna på kvällarna. Men i går förmiddag så unnade jag mig en lång lässtund, och läste ut Mittvatten. Sen började jag så smått på nästa bok – Sömnernas sömn av Elin Säfström. Det är den tredje delen i en serie där jag verkligen gillat de två tidigare delarna. Del ett beskrivs som ”humoristisk ungdomsroman där nordisk folktro får ta plats i dagens Stockholm”.

Smakbiten kommer från sid 8:

Kanske i ren chock över detta välkomnande bemötande blir jag plötsligt medveten om vad min hjärna försökt uppmärksamma mig på en stund nu utan framgång. Den blötkalla gräsmattan bakom bänken är visserligen befolkad av fåglar i ovanligt hög grad, men nu ser jag att en annan typ av varelser rör sig ibland dem. Tomtar. Massor av tomtar. Jag ser hur fler landar med sina ridfåglar och ansluter sig till mängden.

Annonser

Blå av Maja Lunde

Från förlagets hemsida: 2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter ”Blå” och en märklig last.
2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Blå av Maja Lunde kom ut i maj 2018. I original heter den Blå och kom ut 2017. Det är den andra delen i den s.k. Klimatkvartetten. Maja Lunde är en norsk författare som har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom, bland annat serien Världens bästa gäng och Battle. Hennes första bok för vuxna, Binas historia som också är del ett i Klimatkvartetten, kom ut på svenska 2016.

Även den här boken fick jag chans att låna inför att jag skulle prata på en Låna & Läs kväll på Akademibokhandeln. Jag hade sett den och blivit nyfiken, men visste inte så mycket om den.

Blå är en ytterst fascinerande och berörande berättelse. Maja Lunde har ett sätt att skriva som gör att läsningen flyter lätt, samtidigt som det finns mycket att reflektera över – både utifrån innehållet och utifrån hur hon strukturellt bygger sin historia. Det är lätt att tröttna i medieflödet på klimatfrågan, att bli blasé eller bli deprimerad. Därför är en bok som Blå extra viktig. Den innehåller mycket som är tänkvärt om jordens klimat, men Maja Lunde undviker i mitt tycke varje antydan till moralpredikan eller skuldbeläggande. Det är en ”tänk om” historia som lever kvar i mig långt efter att jag läst ut boken.

Maja Lunde är bra på att få fram stämningar och känslor genom sitt sätt att skriva. Berättelsen om Signe känns ända in i märgen som kall och blöt, medan berättelsen om David känns varm och torr, det är som om man som läsare lever sig in i känslan. Karaktärsbeskrivningarna är intressanta och de förstärker känslan av den tid de lever i. Berättelsen om Signe är något mer omständlig och ordrik, så ibland känner jag att jag tappar fokus. Berättelsen om David upplever jag som enklare att läsa, samtidigt som den berör mig starkare, inte minst för att Davids band till sin dotter Lou är en viktig komponent.

Jag har nu lust att läsa Binas historia, medan jag samtidigt ser fram mot nästa del i den här serien av fristående böcker. Återigen en norsk författare som levererar.

Omdöme: Berörande och starkt om hur vårt klimat påverkar oss och vi påverkar klimatet
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Breakfast bookclub, hyllan och och dagarna går

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Natur & Kultur
Originaltitel: Blå
Översättare: Lotta Eklund
Sidor: 355
Betyg på Goodreads: 3,74 baserat på 667 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän.
Utläst 29 augusti 2018.

Helgfrågan v. 39: Bokköp och andra laster

För andra veckan i rad handlar Helgfrågan om Bokmässan. Lite tråkigt tycker jag som inte har möjlighet att åka dit. Förra veckan hoppade jag över Helgfrågan, nu gör jag ändå ett försök: Vad ska man köpa? Någon speciell bok av någon speciell författare? Bonusfråga: Något annat än böcker du brukar sukta efter?

Nu har jag faktiskt dålig koll på vilka författare som befinner sig på Bokmässan i år. Men en som jag uppfattat ska komma är Maggie O’Farrell, och det jag läst av henne har jag verkligen gillat. Så jag skulle nog passa på att köpa någon av hennes böcker.

Visst finns det andra saker som jag suktar efter: Pärlor för att göra smycken är prio ett näst efter böcker. Förr var det också tyger och garner, där försöker jag bara titta numera. Kläder kan också locka om jag är på rätt humör. Och så pysselsaker, som pennor och block.

Hett i hyllan #111

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Oktober 2016 trillade det in ovanligt få böcker, men ändå så är det en som fortfarande är oläst: Mannen som lekte med dockor av Magnus Jonsson som kom överraskande från förlaget. Jag har haft Magnus Jonsson i min Boktolva men ändå har inte den här blivit läst ännu. Det är den första i en serie, och det är en deckare, och det låter som en jag kunde gilla, så jag vet egentligen inte vad jag väntar på. Men det är förstås som vanligt den där lästiden som saknas…

Krypteringsexperten Linn Ståhl arbetar med sin doktorsavhandling på KTH när kriminalpolisen hör av sig och ber om hjälp med en utredning av ett makabert mord. En ung kvinna har hittats mördad i en lägenhet på Södermalm i Stockholm och omsorgsfullt styrts ut som en porslinsdocka.

Linn har varit medlem i Antifascistisk aktion – en organisation som är svartlistad av Säpo – och är tidigare dömd för brott mot rikets säkerhet. Så det är under ömsesidig misstänksamhet hon börjar arbeta tillsammans med kriminalpoliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson.

Samtidigt som mördaren gäckar polisen vinner högerextrema krafter ny terräng i Sverige. Frågan är om Linn och polisen alls drivs av samma motiv…

Hon som inte vet av Karen Cleveland

Från förlagets hemsida: Vad gör du när allt du tar för givet kanske är en lögn?
CIA-analytikern Vivian Millers uppdrag är att avslöja ryska spionceller i USA. Hon kommer över en hemlig mapp som innehåller bilder på infiltratörer som lever i landet under täckmantel. Ett par klick senare är allt som betyder något för henne hennes jobb, hennes man, till och med hennes barn hotade. Vivian har svurit på att försvara sitt land mot alla fiender, men nu står hon inför ett omöjligt val. Hon slits mellanplikttrogenhet och förräderi, kärlek och misstänksamhet. Vem kan hon lita på?

Hon som inte vet av Karen Cleveland hade recensionsdatum 4 juni 2018. I original heter den Need to Know och kom ut i januari 2018. Karen Cleveland är en amerikansk författare som har jobbat som analytiker på CIA i åtta år, de sista sex inom området antiterrorism. Hon som inte vet är hennes debutroman.

Den här hade jag missat i utbudet men när jag fick chans att låna några böcker för att läsa inför en kväll när jag skulle framträda på bokhandeln för att prata om böckerna i Låna & Läs, så var det här en av de som jag valde utifrån rekommendation av en vän.

Hon som inte vet är en mycket lättläst och spännande bladvändare. Den är svår att lägga ifrån sig, och läsandet blir något av hetsläsande. Trots att Hon som inte vet är väldigt spännande så var berättelsen tunnare än jag förväntat mig utifrån vad jag hört innan. Efteråt så får jag känslan av att boken inte har så mycket mer än spänning och driv. Vilket i sig kan vara precis vad man behöver i vissa stunder. Den är god avkoppling för en thriller- och deckarälskare.

Historien är Vivians berättelse (i jag-form) av händelserna, och här får jag ett problem. Allt eftersom jag läser blir jag mer och mer irriterad på Vivian. Jag tycker hon agerar oprofessionellt, utan logik och helt orealistiskt, vilket jag har svårt för. Däremot gillar jag att berättelsen innehåller många scener från vardagslivet, samtidigt så har jag svårt att få ihop bilden av Vivian. Övriga karaktärer får man lära känna helt genom Vivians ögon och de blir svåra att få grepp om.

Hon som inte vet är en thriller som bygger på amerikanernas rädsla för ”ryssarna” vilket för en svensk kan vara svårt att helt och hållet förstå. Men samtidigt är det utifrån aktuella händelser i amerikansk politik klart att den rädslan lever och frodas. För att uppleva berättelsen som spännande måste man till stor utsträckning köpa den bilden/vinklingen av det amerikanska samhället och mentaliteten. Författaren är själv analytiker på CIA, vilket bör innebära att bilden av Vivians vardag på CIA och hennes arbetsuppgifter är riktig.

Slutet är förmodligen en vattendelare vad gäller intrycket av boken. Jag gillar verkligen slutet och tycker det höjer slutintrycket.

Jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av Karen Cleveland, om hon kan få till en thriller med samma tempo. Men ännu hellre skulle jag se en filmatisering av Hon som inte vet.

Omdöme: Mycket lättläst amerikansk thriller med högt tempo.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Vargnatts bokhylla, Zellys bokhylla, malins bokblogg, och dagarna går och Bokhyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Originaltitel: Need to Know
Översättare: Jessica Hallén
Sidor: 316
Betyg på Goodreads: 3,87 baserat på 12 800 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 25 augusti 2018.

Veckans topplista v. 39: Crimetime: de bästa svenska deckarna i år

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 39 är temat: Crimetime: de bästa svenska deckarna i år

Åh – det här är ju mitt favorittema 🙂 Som flera av er vet så brinner jag lite extra för deckargenren som jag tycker är klart underskattad. Här kommer årets lista hittills. Med disclaimern ”vad är en deckare egentligen?”. Exempelvis har jag inte tagit med En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson trots att det är en spänningsroman på vissa sätt. Jag har också bara valt ut de som faktiskt kommit ut 2018 i den utgåvan jag läst dem. Ändå var det inte lätt att rangordna bland alla deckare jag läst i år…

5. Bjørnen av Gard Sveen
4. När du vänder dig om av Pernilla Ericson
3. Hemmets trygga vrå av Cara Hunter
2. Maestro av Geir Tangen
1. Judasvaggan av Caroline Engvall

Höstenkät 2018

Jag ligger lite efter med att skriva blogginlägg och letar inspiration. Då brukar en enkät hjälpa, och den här gången har jag knåpat ihop en själv. Förmodligen har ni sett en del av frågorna förut men jag hoppas några av er har lust att haka på. Lägg gärna en länk i kommentarsfältet i såfall.

1. Vad är det bästa med hösten?
   Promenaderna i frisk, klar och lite småkall luft. Och att mysa i soffan under en varm filt med en god bok.
2. Tips på en bra bok som utspelar sig på hösten?
   Blacklands av Belinda Bauer. Regn, rusk och brittisk höst.
3. Vilken bok ser du fram mot mest den här hösten?
   Wild Fire av Ann Cleeves. Den har kommit ut men jag har inte hittat den i någon fysisk bokhandel än, så kanske det blir en nätbeställning…
4. Har du någon speciell läsutmaningen den här hösten? Eller låter du inspirationen styra?
   Ny läsutmaning för hösten är Makeutmaningen. Eller ja, själva utmaningen har jag kört flera år, men ny upplaga kommer i augusti varje år. Annars handlar det mest om att hinna läsa recensionsexemplar och däremellan låta inspirationen styra.
5. Har du något speciellt inplanerat den här hösten som du kan se fram mot?
   Hösten innebär ju alltid Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, så det kanske jag borde svara. Men den här gången får svaret bli den konsert med Treat som maken och jag ska på dagen innan vår gemensamma 31-årsdag 🙂
6. Är det någon film eller TV-serie som du ser fram mot att se den här hösten?
   Ingen ny film eller TV-serie som jag definitivt planerar att se. Maken och jag håller på att ”beta av” Game of Thrones. Han har sett den tidigare, men för mig är det första gången. Vi är just nu på säsong 5.

En smakebit på søndag – Mittvatten

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Efter en extremt jobbig vecka var det perfekt att tanka energi med en shopping- och umgängeshelg med mina systrar. Så mycket läst har det inte blivit, och inte heller så fanns den bok jag tänkt köpa här i Stockholm inne, så min smakbit blir från en bok som jag tänkt börja läsa idag. Ett recensionsexemplar som jag borde prioriterat långt tidigare: Mittvatten av Arne Dahl.

Smakbiten kommer från första sidan:

Trots att korridorens enda ljus knappt kunde kallas ett ljus var det väldigt tydligt. Litet, cirkulärt, i ögonhöjd på den stängda dörr som skilde honom från den andre mannen; båda tryckte sig mot den råkalla betongväggen på varsin sida om dörren, i bådas händer var skjutvapen höjda.

Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan

Från förlagets hemsida: En gång var Anthony Peardew en hyllad författare, men på ålderns höst vårdar han främst sin samling av förlorade ting: brottstycken av andra människors liv. Det är saker som han under många, långa år har tagit hand om, för att gottgöra för ett löfte han en gång bröt.
När han inser att tiden håller på att springa ifrån honom lämnar han över sitt hus och alla dess omhändertagna, förlorade skatter till sin assistent Laura – den enda person han litar på kan överta ansvaret att återförena dessa ting med deras rättmätiga ägare.
Men de förlorade tingens vårdares sista önskan visar sig ha oförutsägbara återverkningar, som i sin tur leder till en rad slumpmässiga och lyckosamma möten …

Räddaren av förlorade ting av Ruth Hogan kom ut i juni 2018. I original heter den The Keeper of Lost Things och kom ut i januari 2017. Ruth Hogan är en brittisk författare som tidigare varit HR-chef inom kommunen och receptionist och skrivit på fritiden. Under en cancerbehandling började hon skriva på allvar, och resultatet blev Räddaren av förlorade ting som är hennes debutroman.

Den här boken hade jag sett på en del bloggar, bl.a. inne hos Bokföring enligt Monika som brukar gilla samma typ av böcker som jag i stort sett. När jag fick chans att låna några böcker för att läsa inför en kväll när jag skulle framträda på bokhandeln för att prata om böckerna i Låna & Läs, så var det här en av de som jag valde.

Räddaren av förlorade ting är en välskriven och lättläst feelgood. Det är en charmig och fin historia som berör som Ruth Hogan berättar. Jag gillar att berättelsen cirklar kring historierna om de små förlorade sakerna som Anthony samlat på sig. Man får som läsare på ganska få rader en känsla för flera människoöden som är tänkvärda var och en på sitt sätt. I en feelgood ska det finnas delar som får en att le och känna hopp, men också en del svärta. Båda delarna finns i Räddaren av förlorade ting.

Det finns några saker som jag inte är så förtjust i. Mitt huvudproblem är de delar som snuddar vid övernaturliga förklaringar. Jag har svårt för den typen av resonemang i verkliga livet, och även i böcker där det ska förklara saker i verkligheten (fantasy är en annan sak). Jag har också svårt för Laura till viss del, och det gör att jag har svårt att hålla fokus på berättelsen hela vägen.

Det är något schablonartade karaktärsbeskrivningar, exempelvis en person med Downs syndrom. Men det finns också en värme, som uppväger schablonerna. Jag gillar dåtidshistorien mer än nutidshistorien, men uppskattar att de vävs ihop fint på slutet.

Jag skulle gärna läsa mer av Ruth Hogan, Räddaren av förlorade ting är en lovande debut. Tydligen finns det en bok till av henne – Wisdom of Sally Red Shoes. Den vill jag läsa!

Omdöme: Fin feelgood om livets förgänglighet och slumpens betydelse.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Endast e-böcker, hyllan, Västmanländskans bokblogg och Bina´s Books

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lind & Co
Originaltitel: The Keeper of Lost Things
Översättare: Fredrika Spindler
Sidor: 312
Betyg på Goodreads: 3,83 baserat på 55 828 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 22 augusti 2018.

Hett i hyllan #110

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Månaden är september, året är 2016. Av de böcker som då droppade in har vi kommit till den tredje olästa: Den ihålige direktören av Hans-Olov Öberg från Kalla kulor. Jag har läst och gillat hans serie om Benny Modigh så jag hade alla planer på att läsa den här. Som vanligt oklart varför det inte blev så… På några sajter ser det ut som det här är den sjätte boken om Micke Norell, på andra står den som del två i en serie. Någon som läst den och vet?

Skandalerna tar aldrig slut i storbanken Mercuria: banken beskylls för inblandning i pengatvätt, mutaffärer, redovisningsskandaler och generösa förmåner till ledningen. Frågan är inte om, utan när, hela ledningen ska tvingas avgå. 

Men någon hinner före byråkratin: mitt under brinnande arbetsdag hittas Mercurias ökände vd Per Oscar Hahne skjuten på sitt tjänsterum. Det står snabbt klart att det som först ser ut som ett självmord, i själva verket är ett välregisserat mord. Utredningen stöter dock på problem. När skottet hördes var Hahne ensam i sitt rum som var låst inifrån. 

Ekonomijournalisten Rosanna Klaar har flera skäl att på egen hand försöka utreda vad som hänt, några av dem högst privata. När spåren så leder henne mot Mercurias ordförande, den erkänt skicklige maktspelaren Sune Bergström, får hon oortodox hjälp från redaktionens mest svårflirtade tänkare, Micke Norell.