Från förlagets hemsida: Høsten 2016: Den spiondømte Arvid Storholt blir drept hjemme i huset sitt. Storholt var kjent som Norges største spion og ble arrestert i 1987. Storholt ble tilbudt betydelig strafferabatt om han hjalp den norske sikkerhetstjenesten med opplysninger om en annen sovjetisk spion som ble kalt Bjørnen. 
Politietterforsker Tommy Bergmann blir sendt på en labyrintisk jakt i sporene etter den kalde krigen – en som vil lede ham til den største spionen Norge har hatt, mannen som kom seg unna: Bjørnen.

Bjørnen av Gard Sveen kom ut våren 2018. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Bjørnen är den fjärde delen i serien om Tommy Bergmann.

Gard Sveen tillhör mina favoriter bland norska krimförfattare och en ny bok av honom är autobuy. Jag trodde hans förra bok, Blod i dans, var den sista i serien, så jag blev glad när jag såg att det kommit en ny! Under sommarresan till Kristiansand var den här ett måste att inhandla trots att den endast fanns som inbunden, och jag började (nästan) omedelbart läsa den.

Bjørnen är en spännande och mycket välskriven deckare. I serien om Tommy Bergmann så har böckerna gradvis blivit mörkare och mörkare, men i Bjørnen tycker jag Gard Sveen är mer tillbaka till stämningen i den första boken, Den siste pilegrimen. Det är både språk, stämning och tema – spionage – som liknar. Men ändå så är språket och stämningen i Bjørnen speciell. I början har jag lite svårt för en av huvudpersonerna, Christel, som jag upplevde som en konstig person. Men efterhand så blev både karaktärerna och berättelsen mer och mer intressanta, och jag sträckläste Bjørnen. Upplägget, som i sig är vanligt, med två olika historier tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Att den ena utspelar sig på 70-talet är förstås ingen nackdel.

Temat är intressant, och här märks Gard Sveens bakgrund som statsvetare och tjänsteman på departement (seniorrådgivare på Försvarsdepartementet). Det är ingen tvekan om att han här är på hemmaplan, samtidigt som han använder sin fantasi att sätta historien i rullning. Det är en intressant del av Norges historia även detta tidsmässigt. Naturligtvis ligger liknelserna med Arne Treholt nära tillhands, men det är inget som stör. Spionromaner brukar inte vara mina favoriter, men den här vinklingen gillar jag.

Jag tycker det är ett utmärkt drag att förflytta Tommy Bergmann flera år framåt i tiden från historien i Blod i dans. Det gör förändringarna trovärdiga, och utan att man får veta detaljerna förstår man att mycket har hänt med honom. Det är en annorlunda men ändå samma person, en mognare och inte lika trasig. Jag gillar den utvecklingen. I övrigt finns det flera intressanta karaktärer, även om jag som sagt var har lite svårt för Christel i början.

Berättelsen är intressant i sig och jag upplever också Bjørnen som spännande, även om det inte är en extrem bladvändare.

Alltså jag förstår inte varför inte Gard Sveens böcker översätts till svenska. Nu är det inget problem för mig, men ändå. De verkar däremot vara översatta till engelska! Själv hoppas jag på fler böcker av honom att läsa förstås.

Omdöme: Välskrivet och spännande om spionage i Norge
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok och Tine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Cappelen Damm
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 3,82 baserat på 11 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Kristiansand.
Utläst 30 juli 2018.