Helgfrågan v 35: Läsvärd bok och tröttheten

Fredag och då är det dags för Mias helgfråga: Har du något tips på en bok som har några år på nacken men är riktigt läsvärd? Bonusfråga: Vad gör ni mot tröttheten?

Mitt tips blir en av de första böckerna som jag recenserade på bloggen som jag då vunnit i en utlottning: nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

Den unga författaren Veronika kommer till en by i Dalarna, för att få vara ensam, sörja och skriva på sin bok. I grannhuset bor den gamla kvinnan Astrid, en enstöring som bott hela livet i samma hus. Båda bär de på sorg och stora hemligheter. De båda kvinnorna närmar sig varandra med stor försiktighet och bygger trots sina yttre olikheter såsmåningom ett band och en vänskap som förändrar deras liv.

Vackert språk och fin stämning. Jag kan överhuvudtaget rekommendera Linda Olsson om ni inte läst något av henne.

Tröttheten ja… Förutom att sova förstås så tar jag mest till onyttiga saker som kaffe. Bra mat och mycket motion gör mig också mindre trött i längden.

Annonser

Hett i hyllan #107

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi hamnat i augusti 2016, för bara två år sedan! Vi började den månaden med en minisemester i Trondheim (det är ju ganska nära Sundsvall). Som ni redan insett så handlade jag förstås böcker på norska, och förstås var det krim. Fyra stycken blev det, och faktiskt är det bara en som är oläst: Felicia forsvant av Jørn Lier Horst. Jag hade bestämt mig för att läsa den här serien från början på norska, då de svenska översättningarna inte är från början i serien. Men jag tyckte inte Nøkkelvitnet var så bra, så jag kom av mig lite. När Jørn Lier Horst besökte Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så berättade jag för honom att jag läste serien från början. Då grimaserade han lite och sa att han skriver mycket bättre nuförtiden och inte var så nöjd med de första böckerna. Men förr eller senare ska jag läsa denna! Sen kan det hända att jag tar hans råd och hoppar fram i serien… Då är det bara två böcker jag inte läser.

Samtidig med at politiførstebetjent William Wisting gjenåpner en gammel forsvinningssak, blir liket av en kvinne funnet under gravearbeid. Etterforskningen avdekker et nett av løgner og fortielser og skjebnesvangre tildragelser, og selv om saken er gammel, får den dramatiske følger i nåtiden.
Wisting kjemper mot klokka og foreldelsesfristen, og ikke minst: mot morderen som trodde han hadde sluppet unna …

Bjørnen av Gard Sveen

Från förlagets hemsida: Høsten 2016: Den spiondømte Arvid Storholt blir drept hjemme i huset sitt. Storholt var kjent som Norges største spion og ble arrestert i 1987. Storholt ble tilbudt betydelig strafferabatt om han hjalp den norske sikkerhetstjenesten med opplysninger om en annen sovjetisk spion som ble kalt Bjørnen. 
Politietterforsker Tommy Bergmann blir sendt på en labyrintisk jakt i sporene etter den kalde krigen – en som vil lede ham til den største spionen Norge har hatt, mannen som kom seg unna: Bjørnen.

Bjørnen av Gard Sveen kom ut våren 2018. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Bjørnen är den fjärde delen i serien om Tommy Bergmann.

Gard Sveen tillhör mina favoriter bland norska krimförfattare och en ny bok av honom är autobuy. Jag trodde hans förra bok, Blod i dans, var den sista i serien, så jag blev glad när jag såg att det kommit en ny! Under sommarresan till Kristiansand var den här ett måste att inhandla trots att den endast fanns som inbunden, och jag började (nästan) omedelbart läsa den.

Bjørnen är en spännande och mycket välskriven deckare. I serien om Tommy Bergmann så har böckerna gradvis blivit mörkare och mörkare, men i Bjørnen tycker jag Gard Sveen är mer tillbaka till stämningen i den första boken, Den siste pilegrimen. Det är både språk, stämning och tema – spionage – som liknar. Men ändå så är språket och stämningen i Bjørnen speciell. I början har jag lite svårt för en av huvudpersonerna, Christel, som jag upplevde som en konstig person. Men efterhand så blev både karaktärerna och berättelsen mer och mer intressanta, och jag sträckläste Bjørnen. Upplägget, som i sig är vanligt, med två olika historier tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Att den ena utspelar sig på 70-talet är förstås ingen nackdel.

Temat är intressant, och här märks Gard Sveens bakgrund som statsvetare och tjänsteman på departement (seniorrådgivare på Försvarsdepartementet). Det är ingen tvekan om att han här är på hemmaplan, samtidigt som han använder sin fantasi att sätta historien i rullning. Det är en intressant del av Norges historia även detta tidsmässigt. Naturligtvis ligger liknelserna med Arne Treholt nära tillhands, men det är inget som stör. Spionromaner brukar inte vara mina favoriter, men den här vinklingen gillar jag.

Jag tycker det är ett utmärkt drag att förflytta Tommy Bergmann flera år framåt i tiden från historien i Blod i dans. Det gör förändringarna trovärdiga, och utan att man får veta detaljerna förstår man att mycket har hänt med honom. Det är en annorlunda men ändå samma person, en mognare och inte lika trasig. Jag gillar den utvecklingen. I övrigt finns det flera intressanta karaktärer, även om jag som sagt var har lite svårt för Christel i början.

Berättelsen är intressant i sig och jag upplever också Bjørnen som spännande, även om det inte är en extrem bladvändare.

Alltså jag förstår inte varför inte Gard Sveens böcker översätts till svenska. Nu är det inget problem för mig, men ändå. De verkar däremot vara översatta till engelska! Själv hoppas jag på fler böcker av honom att läsa förstås.

Omdöme: Välskrivet och spännande om spionage i Norge
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Bjørnebok och Tine sin blogg

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Cappelen Damm
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 3,82 baserat på 11 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt i Kristiansand.
Utläst 30 juli 2018.

Veckans topplista: Sommarens bästa

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 35 är temat: Sommarens bästa

Sommaren är i vanlig ordning juni, juli och augusti. Nu är augusti inte riktigt slut men så här långt ser ändå listan ut så här:

5. När du vänder dig om av Pernilla Ericsson
4. Under ytan av Gilly Macmillan
3. Ready Player One av Ernest Cline
2. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
1. En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

 

The Book Buying Tag

Den här hittade jag inne hos Monika där jag hittar nästan alla enkäter/tags 😉

Var köper du dina böcker?
Många kommer ju direkt från förlagen, men de jag köper kommer ofta från English Bookstore eller någon norsk bokhandel (Ark, Norli el liknande). Ibland beställer jag engelska favoriter på Amazon. Köper jag svenskt, som till jul, försöker jag handla på Vängåvans bokhandel här istan.

Förhandsbeställer du nya releaser? Gör du det i butik eller online?
Nej, det har jag aldrig gjort. jag brukar ha på bevakning och sen skicka beställning när de dyker upp.

Hur många böcker köper du i genomsnitt per månad?
Nästan alla böcker som kommit till mig de senaste åren har varit genom förlag eller som presenter. Men jag skulle gissa att jag kanske köper ett tiotal böcker till mig själv under ett år? Så säg en i månaden. Sen är det ju alla böcker jag köper i present till andra…

Lånar du från biblioteket?
Ja, det händer.

Hur många böcker brukar du låna per gång?
En-två. Ofta någon jag förbeställt bara. Ibland någon som står i hyllan som jag går förbi.

Vad är din åsikt om biblioteksböcker?
Bibliotek är en fantastisk inrättning som vi ska vara rädda om. Jag tycker det är underbart att det finns böcker för alla de som inte har råd att köpa. Helt gratis! När barnen var små så var bibliotekets böcker ett välkommet tillskott. Dottern lånar ofta böcker fortfarande.

Hur känner du inför att köpa böcker på secondhand?
Eftersom de är så billiga brukar jag nästan undvika dem, då kan jag inte begränsa mig. Men jag letar exempelvis ofta efter äldre böcker, t.ex. tillskott till mitt samlande av Maria Langs böcker, på second hand.

Har du en egen hylla för olästa böcker eller blandar du olästa med lästa?
Jag blandar, det är för många olästa. Sen har jag en liten hylla bredvid sängen med olästa jag borde prioritera.

Planerar du att läsa alla böcker du köpt?
Ja. Annars hade jag inte köpt dem. Men förmodligen är det helt orealistiskt.

Vad gör du med böcker du köpt men som du känner att du inte kommer läsa/inte tyckte var bra?
Det måste gå några år… Vi håller på att gå igenom böcker nu i år för att rensa samt lägga i förrådet. Det är lättare att ge bort böcker man verkligen inte gillat än de som man köpt och inte hunnit läsa.

Har du donerat böcker?
Ja, när vi flyttade så skänkte vi böcker till Erikshjälpen. Gamla barnböcker tog en barnbokhandel i Uppsala emot.

Har du haft köpstopp någon gång?
Inte som jag minns att jag haft uttalat.

Känner du att du köper för mycket böcker?
Nej, inte köper. Däremot är det totala flödet på böcker in för stort.

En smakebit på søndag – Blå

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Bästa sättet att fly verkligheten är böcker och film. I går kväll såg vi (äntligen) filmatiseringen av boken Ready Player One. Recension kommer senare. Läste gjorde jag också igår, en snabbläst thriller. Så snabbläst att jag läste ut den trots trötthet. Nu är det dags för en annan typ av bok – Blå av Maja Lunde. På torsdag kväll ska jag prata böcker på Vängåvan här i Sundsvall, så det gäller att förbereda sig.

Smakbiten kommer från sid 27

”Vattenländerna, David”, brukade Anna säga till mig. ”Det är dit vi ska.”
Ju torrare vårt eget land blev desto mer pratade hon om länderna i norr, där regnet inte bara kom någon enstaka gång under de kalla månaderna, utan även vår och sommar. Där långvarig torka inte fanns. Där det snarare var tvärtom, regnen var en plåga, stormade in. Där älvar svämmade över, fördämningar brast, hastigt och våldsamt.

Våpenskjold av Thomas Enger

Från webben: En gammel hemmelighet. Et mørkt kapittel. Noen som er villig til å gå over lik. Dypt i de svenske skoger, på høstjaktens første dag, blir en eldre mann skutt og drept. Det var ikke et vådeskudd.Småbarnsmoren Hedda Hellberg skulle til Italia i tre uker for å pleie sine sår etter farens død. Hun dukker aldri opp på hotellet. Alle spor etter Hedda slutter på Gardermoen. Journalisten Nora Klemetsen kjente Hedda som ung, og involverer seg personlig i Heddas sak, hun kan ikke tro at Hedda har forlatt mann og barn frivillig. Enda mer gåtefullt blir det da Heddas navn dukker opp i forbindelse med drapet i Sverige.Henning Juuls liv dreier seg bare om én ting: å finne svaret på hvem som tente på bygården der hans og Noras lille sønn Jonas omkom. Sporene Henning følger, dukker opp i saken Nora jobber med, og snart befinner de seg begge på farlig grunn. Noen er villig til å drepe for å beskytte sin hemmelighet, en hemmelighet som har forgreininger til et mørkt kapittel i europeisk historie.

Våpenskjold av Thomas Enger kom ut 2014. Thomas Enger är en norsk journalist, kompositör och författare som debuterade 2009 med Skinndød, den första boken i serien om Henning Juul. Det är fem böcker i serien, och de två första har kommit ut på svenska. Våpenskjold är den fjärde i serien.

Det här är en serie som jag läste den första boken i på svenska. Jag tyckte den var så bra, så jag fortsatte läsa serien på norska, vilket kanske var bra, då bara de två första böckerna är översatta. Jag hade två olästa (del 4 och del 5) och i en ambition att beta av hyllvärmare så tog jag med Våpenskjold på vår resa till Norge i somras.

Våpenskjold är en lättläst deckare. Tyvärr så upplever jag att historien är rätt tunn, det är inte så mycket substans. Eftersom det var ett tag sen jag läste del 3 så hade jag glömt en hel del av den röda tråden och de återkommande personerna, men det var tack och lov så att det visade sig enkelt att plocka upp, och jag kom fort in i boken.

Berättelsen i Våpenskjold är inte särskilt spännande för en van deckarläsare, men det finns andra saker som gör att mitt intresse hålls uppe. Framförallt är det personerna som intresserar mig, jag tycker Thomas Enger har fångat mitt intresse för personerna i den här historien, i synnerhet Henning Juul. Henning är inte fullt så ”trasig” som jag minns honom, även om sonens död är ständigt närvarande och han är dumdristig. Det är om honom jag vill läsa. Nora framträder tydligare än vad jag minns henne.

Våpenskjold är lite för enkel för min smak, men såpass lättläst att jag definitivt kommer att läsa del fem som står i hyllan. Vill ju också veta hur berättelsen sys ihop till slut. Sen har Thomas Enger och Jørn Lier Horst kommit ut med en gemensam bok, Nullpunkt, som låg högt på listorna i Norge. Hade den inte varit så dyr och tung hade den fått följa med mig hem…

Omdöme: Lättläst enkel norsk krim om oförätter och hämnd.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokbloggeir och BokBloggBerit

Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Gyldendal
Sidor: 390
Betyg på Goodreads: 3,96 baserat på 423 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare.
Utläst 27 juli 2018.

Helgfrågan v. 34: Faktabok och weekendtips

Fredag och sonens 16-årsdag. Obegripligt… Mindre obegripligt att det är dags för Mias helgfråga: Vilken faktabok är du sugen på? Bonusfråga: Vilket är ditt bästa weekendtips?

Jag läser ju inte många faktaböcker, men igår så var jag på två mycket intressanta föreläsningar på jobbet. Dels pratade Andreas Gyllenhammar från SWECO om hållbarhet, dels pratade Fernanda Drumond från Gapminder om factfulness. Mycket inspirerande bägge två. Alla som närvarade fick boken Factfulness av Hans Rosling, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund. Den är jag sugen på att läsa nu.

Weekendtips – tja, ska vi göra något speciellt så letar vi gärna konserter vi vill gå på vilket ofta innebär en resa någonstans i Sverige också. Den här hösten har vi bara en sån resa bokad hittills. Annars åker vi gärna till Stockholm, bor på hotell och gör något extra som att gå på teater, musikal eller bara njuta av den fina staden. Att åka på SPA hoppas jag också få chans att göra den här hösten någon helg. Fast jag gillar nog att bara vara hemma och mysa en helg.

Hett i hyllan #106

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Förra veckan handlade det om april 2016. Nu hoppar vi ända fram till juli 2016 för att hitta en hyllvärmare. Böckerna som jag fick i maj och juni är alla lästa och i juli är det bara en som är oläst. Helt otroligt faktiskt! Den enda olästa är en som står i min läshylla i sovrummet för att läsas. Återstår att se när det blir. Det är What She Left av T R Richmon som jag inhandlade för halva reapriset på Akademibokhandeln i Uppsala. Den hade då stått på min ”nyfiken-på-lista” ett tag. Vem var Alice heter den i översättning.

Who is Alice Salmon? Student. Journalist. Daughter. Lover of late nights, hater of deadlines. That girl who drowned last year. Gone doesn’t mean forgotten. Everyone’s life leaves a trace behind. But it’s never the whole story. ”I will stand up and ask myself who I am. I do that a lot. I’ll look in the mirror. Reassure myself, scare myself, like myself, hate myself. My name is Alice Salmon.” When Alice Salmon died last year, the ripples from her tragic drowning could be felt in the news, on the internet, and in the hearts of those closest to her. However, the man who knows her best isn’t family or a friend. His name is Professor Jeremy Cooke, an academic fixated on piecing together Alice’s existence. Cooke knows that faithfully recreating Alice, through her diaries, text messages, and online presence, has become all-consuming. But he does not know how deep his search will take him into this shocking story of love, loss and obsession where everyone – including himself – has something to hide…

Kvinna 22 av Melanie Gideon

Från förlagets hemsida: Alice Buckle är 44 år och har på ytan allt man kan önska sig. En sympatisk man, två barn och ett fint hus i San Francisco. Men mitt-i-livet-krisen är ett faktum och sprickan mellan henne och maken blir allt större. Vännerna, Facebook och Twitter blir en tillflykt från tystnaden som breder ut sig mellan dem.
En dag får hon ett mejl från en forskare som undrar om hon vill delta i en anonym undersökning om äktenskap. Av ren tristess tackar hon ja. Hon får alias ”kvinna 22” och allt hon behöver göra är att svara så sanningsenligt som möjligt på forskarens frågor. Alice upptäcker snart hur befriande det är att få skriva om sitt liv och sina minnen. Om sina innersta tankar, känslor och hemligheter. Men när hon inser att hon attraheras av den mystiska ”forskare 101” undrar hon vad hon egentligen har gett sig in på …

Kvinna 22 av Melanie Gideon hade recensionsdatum 11 juni 2014. I original heter den Wife 22 och kom ut 2008. Melanie Gideon är en amerikansk författare, journalist och manusförfattare. Hon har gett ut två romaner och en memoar. Kvinna 22 är hennes debutroman.

Kvinna 22 är en lättläst och modern bok. Jag hade egentligen inte så stor koll på vilken sorts bok det var, men hade nog väntat mig någon form av feelgood. Det skulle jag inte säga att det är, det är inte en bok som enkelt att kategorisera. Först var jag skeptisk. Den är skriven i jagform och jag var inte säker på att jag skulle gilla rösten. Dessutom så skulle det (enligt baksidestexten) kanske handla om otrohet? Det tog ett tag för mig att komma in i boken, men jag tyckte berättelsen utvecklades positivt och på sätt och vis var den rätt charmig.

Att boken är lättläst beror delvis på att den till stora delar är korta meddelanden mellan olika personer på bl.a. messenger och via mejl. Jag gillade att författaren i den formen lyckades bygga en historia och ge läsaren en bild av karaktärerna. I grunden tycker jag boken främst handlar om kommunikation – hur man kommunicerar och vad det innebär. Det är stort fokus på olika kommunikationsformer i dagens samhälle, vilket innebär andra sätt att kommunicerar, och då gäller det att inte glömma innehållet.

Jag var inte särskilt förtjust i någon av karaktärerna men det hindrade inte läsandet. Trots att jag gillade hur boken utvecklades och efterhand hade nöje av läsningen så tycker jag historien är orealistisk.

Jag kommer förmodligen inte att leta upp någon mer bok av Melanie Gideon om jag inte ser någon väldigt positiv recension

Omdöme: Lättläst men orealistik berättelse om ett äktenskap
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Västmanländskans bokblogg och Bloggbohemen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Månpocket
Originaltitel: Wife 22
Översättare: Katarina Jansson
Sidor: 430
Betyg på Goodreads: 3,51 baserat på 2 444 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare. Present från dottern.
Utläst 24 juli 2018.