Sommaren för två år sedan så började jag en serie blogginlägg som jag kallade Favoriter i repris. Den tänkte jag fortsätta med nu, den här sommaren. Under årens lopp har det blivit några fullpoängare här på bloggen. I serien ”Favoriter i repris” så återpublicerar jag vad jag skrev när det begav sig.
Ytterligare en bok i den här serien är från november 2011. Den här boken sitter också kvar i minnet, kanske det blir speciellt när man upptäcker en ny favoritförfattare. Jag har läst ytterligare en bok av henne som också fick full pott. Underligt nog har jag en oläst av henne som hamnat i Hett i hyllan.
Så här skrev jag då:
Zeliah Kazanci är en färgstark ung kvinna, som vågar stå ut i 
mängden. Mycket ung blir hon gravid men omständigheterna gör så att hon aldrig genomför den planerade aborten och hon föder dottern Asya. Asya växer upp med sin mamma, sina mostrar Banu, Cevirye och Feride, sin mormor Gülsüm och sin morfars mor Petite-Ma. Männen i släkten har en förmåga att dö unga så hennes morbror Mustafa har skickats till USA. Asya tillbringar mycket tid på Café Kundera där hon diskuterar livet med personligheter som den Periodsupande Skämttecknaren och den Ickenationalistiske Manusförfattaren till Ultranationalistiska Filmer.
Armanoush Tchakhmakhchian är dotter till armeniern Barsam och amerikanskan Rose. Föräldrarna är skilda och Rose är gift med Asyas morbror Mustafa. Armanoush står sin farmor Shushan nära. Armanoush tillbringar sin tid i chatforumet café Constantinopolis där hon för diskussioner med Baron Baghdassarian och Lady Peacock/Siramark. När Armanoush bestämmer sig för att ta reda på mer om sitt och sin farmors ursprung så åker hon från USA till Istanbul, och bor hos Asya och hennes familj. Utan att veta det startar hon en händelsekedja som får konsekvenser för bägge familjerna. Familjer med olika ursprung, och med tidigare okända beröringspunkter.
Elif Shafak är en turkisk författare som skriver både på turkiska och engelska. Hon har publicerat elva böcker och är översatt till mer än trettio språk och nominerad till flera litterära priser. ”Bastarden från Istanbul” kom ut 2007, och Shafak har senare åtalats i Turkiet för beskrivningen av konflikten mellan turkar och armenier som är en stor del av historien i boken. Shafak väver en skicklig väv av personliga historier, med många parallella spår, och av turkisk historia. Små detaljer spelar stor roll, alltifrån kapitelrubrikerna, till hur Asyas och Armanoush historier går parallellt.
När årets bokcirkel på jobbet kom visste jag omedelbart vilken bok jag skulle välja. Jag hade fått upp ögonen för den genom Annikas recension och ju mer jag tog reda på den desto mer övertygad blev jag att det var något för mig. Men ändå tog det ett tag för mig att komma in i den. Stilen är inte lik någon annan jag kan komma på, namnen känns i början komplicerade och jag blev inte klok på vart boken var på väg. Men ju mer jag läste desto mer fängslad blev jag. Shafak lyckas förmedla en stämning från Istanbul, det är nästan så man hör ljuden och känner dofterna från maten. Charmen ligger i detaljerna, som kapitielrubrikerna, hur bokens trådar är ihopvävda, i småsaker som gör att när jag läst klart boken så bläddrar jag tillbaka. Jag som inte har så stort intresse för historia blir intresserad av vad som hänt i Turkiet, inte minst vad som hänt i relationen mellan armenier och turkar. Boken får mig att småle, att njuta av både det lilla och det stora. Till och med det övernaturliga kan jag som skeptisk naturvetare se som en del av stämningen i boken. Det enda jag ångrar är att jag inte läste den på orignalspråket engelska även om översättningen inte alls är dålig.
Omdöme: Turkisk fanastifull väv som fascinerar
Betyg: 5
