Från förlagets hemsida: Devoted father or merciless killer?
His secrets are buried with him.
Florence Lovelady’s career was made when she convicted coffin-maker Larry Glassbrook of a series of child murders 30 years ago. Like something from our worst nightmares the victims were buried…ALIVE.
Larry confessed to the crimes; it was an open and shut case. But now he’s dead, and events from the past start to repeat themselves.
Did she get it wrong all those years ago? 
Or is there something much darker at play?

The Craftsman av Sharon Bolton kom ut i maj 2018. Sharon Bolton är en brittisk författare som 2008 debuterade med Sacrifice. För den svenska publiken blev hon känd för sin serie om Lacey Flint. The Craftsman är hennes elfte bok, och är fristående. Den kommer ut på svenska i oktober i år under titeln Hantverkaren.

Sharon Bolton tillhör de författare som numera är ”auto-buy” för min del då hon är en av mina favoritdeckarförfattare. Naturligtvis hade jag spanat in den här, och när hon själv la ut på Facebook att den var billig på Amazon så slog jag till. Trots alla recensionsexemplar fick den hyfsad prioritet i läslistan.

The Craftsman är en välskriven deckare med en väl uppbyggd historia. Sharon Bolton är en författare som i mitt tycke vet hur man ska hålla läsaren uppmärksam och visa att en deckare inte (som många verkar tro) har låg språklig kvalitet. Även om jag gillade serien om Lacey Flint så tycker jag att hon kommer mer till sin rätt i de fristående romanerna där hon får utveckla nya karaktärer. Det finns inte återkommande fysiska beskrivningar av karaktärerna som det gjorde i serien. Överhuvudtaget så innehåller The Craftsman många intressanta karaktärer, även om jag inte kan påstå att jag egentligen tycker någon är särskilt sympatisk. Ja, rätt många är direkt osympatiska.

Berättelsen börjar i nutid, men har en grund i en historia på 80-talet. I boken hoppar berättelsen mellan de två tidsåldrarna. Ett mycket vanligt grepp i deckare, och något uttjatat, men Sharon Bolton klarar det bra. Det kan möjligen bero på att just 80-talet betydde en hel del för mig och alla tidsreferenser fungerar bra. De är t.o.m. till fördel för berättelsen. Det är också intressant att läsa om hur det är att vara kvinna inom polisväsendet då.

Miljön är den brittiska landsbygden, ett mindre samhälle med alla dess för- och nackdelar, där alla tycks känna varandra. Miljöbeskrivningarna är bra, och man får en känsla för miljön och människorna. Brottshistorien innehåller en hel del grymma element och jag kan knappt läsa om ungdomarna som begravs levande (eftersom det ingår i beskrivningen av boken kan det knappast vara en spoiler) – det är en av de värsta mardrömmarna jag kan tänka mig.

I berättelsen finns vissa inslag som jag inte alls är förtjust i, utan att jag här vill avslöja vilka inslag det är. Tyvärr blir de mer och mer framträdande mot slutet, vilket gör att jag inte är så förtjust i slutet. De tar också bort fokuset från vad jag tycker är styrkorna i boken, som mycket handlar om föräldraskap och vad du gör för dina barn.

Jag ser förstås fram mot nästa bok av Sharon Bolton. Men innan dess så hoppas jag få gå på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i höst där hon ska vara en av gästerna!!!

Omdöme: Välskriven och obehaglig berättelse om mörker och ondska.
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Trapeze
Sidor: 216
Betyg på Goodreads: 4,38 baserat på 355 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Amazon
Utläst 27 maj 2018.

Annonser