I fel sällskap av Viveca Sten

Från förlagets hemsida: Nora Linde står inför sitt mest komplicerade fall. Ledaren för en av Stockholms största narkotikaligor anklagas för ekobrott eftersom det inte går att fälla honom för droghandel. Situationen blir snart hotfull.
Den unga kvinnan Mina är på desperat flykt undan sin man sedan han nästan har slagit ihjäl henne. Allt hon vill göra är att skydda sin son, men hon är en nyckelperson i den kommande rättegången – om Nora kan förmå henne att vittna.
Andreis Kovac bär på mörka minnen från krigets Bosnien som han lämnade som barn. Han är beredd att göra allt för att krossa sina fiender och få tillbaka sin hustru, Mina, och skyr inga medel för att få sin vilja igenom.
Människor i Minas närhet offras i Andreis krig och Thomas Andreasson dras in i fallet. Samtidigt som han kämpar med sitt sönderfallande äktenskap I fel sfmåste han se på när Nora tar allt större risker för att rädda Mina från undergång.

I fel sällskap av Viveca Sten hade recensionsdatum 14 maj 2018. Viveca Sten är en svensk författare som debuterade 2008 med I de lugnaste vatten som var den första boken i serien Morden i Sandhamn. Hon tillhör nu de storsäljande svenska deckarförfattarna, och serien har också filmatiserats. I fel sällskap är den nionde boken i serien.

Jag har läst alla tidigare delar i serien Morden i Sandhamn (utom novellsamlingen från förra året) och var såklart intresserad av att läsa I fel sällskap. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

I fel sällskap är en lättläst berättelse med bra driv. Viveca Sten är bra på att forma en historia, och lägga upp den så att det blir flyt i läsningen. Det är korta kapitel och trots den totala omfattningen av boken går den snabbt att läsa. Ofta tänker man ”bara ett kapitel till”. I fel sällskap berättar historier som är både skakande och behjärtansvärda. Det är obegripligt och fruktansvärt obehagligt, samtidigt som man vet att det här är och har varit vardagen för många människor. Ändå är det något som gör att jag inte helt sveps med och kommer in till 100 % i historien. Det är som att jag betraktar den utifrån.

Historien är inte en klassisk deckarberättelse, trots att det förekommer mördade personer. Det är en modern roman med spänningsmoment, men lika mycket en samhällsaktuell berättelse. Även om berättelsen har bra driv och på sätt och vis är spännande, så är det inte tal om någon regelrätt ”upplösning” av ett mysterium. Det kan jag sakna lite. Det är en annan struktur på boken än vad som varit tidigare i Sandhamnserien. Själv saknar jag Sandhamn, även om det är intressant att läsa mer om Noras jobb och hennes karriär.

Jag gillar serier där de återkommande karaktärerna är välkända för mig, där det är som att träffa bekanta igen. Så är det med Nora och Thomas. Fast jag måste erkänna att jag helt glömt att Nora och Jonas flyttat till lägenhet. När hände det? Trots att Nora är välbekant så har jag svårt att förstå henne. Det är som att höra någon annan berätta om henne, jag kommer henne inte in på livet. Det bidrar till att jag inte helt sveps med. Sen tycker jag hon är rätt oprofessionell i vissa sammanhang.

Jag kommer definitivt att hålla utkik efter nästa bok i den här serien, för jag hoppas det blir en sådan.

Omdöme: Lättläst och aktuellt om traumatiska händelser.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Stories from the city och hyllan

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 518
Betyg på Goodreads: 3,67 baserat på 30 satta betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 23 juni 2018.

Annonser

Helgfrågan v. 26: Bokhög och semester

Fredag och dags för veckans helgfråga från Mia: Hur ser din sommarläshög ut?  Bonusfråga: Hur firar du in semestern?

Jag vet faktiskt inte exakt hur sommarläshögen kommer att se ut. Jag har nämligen inte semester än, jobbar ett tag till. En del av charmen med sommarläsning är just det oplanerade. Att spontant plocka vad man känner för. Men en del av böckerna kommer säkert att komma från den här hyllan, som är min ”prioriteringshylla”.

Min semester börjar nästa torsdag, och den börjar med att jag sätter mig på tåget till Örebro för att ansluta mig till resten av familjen på besök hos svärmor. Och med mig följer en hel del böcker skulle jag tro. På så sätt firar jag in semestern…

Hett i hyllan #98

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I februari 2016 deltog jag i en utlottning på Instagram. Jag minns inte exakt vem det var som höll i utlottningen, antingen var det en bokklubb eller ett förlag. Vann gjorde jag i alla fall något överraskande och vinsten var Feberfågel av Maria Nygren. Egentligen hade jag tänkt läsa Fjärde riket av samma författare som dottern har i hyllan. Men varken den eller Feberfågel är läst ännu, och jag har inte ens satt författaren i Boktolvan! Någon som läst den?

I en febrig augustihetta skickas den före detta polisen Linn iväg till den otillgängliga skärgårdsidyllen Sejdarö belägen mitt ute i Ålands hav. Ett försäkringsbolag har gett henne i uppdrag att utreda varför så många olyckor drabbat öborna. Under täckmantel att hon är där för att fotografera öns rika fågelliv hyr hon en enkel fiskarstuga av det syskonpar som tidigare drev öns nerlagda rökeri. Linn tar sig in i syskonens liv och blir snart varse att allt inte är vad det synes vara, och det gäller inte minst den gäckande brodern Paul som hon inte kan låta bli att fascineras av. Det som först tycks vara enkla försäkringsbedrägerier visar sig vara något helt annat, och djupt fördolt finns en hemlighet. Är orsaken till olyckorna övernaturlig eller världslig? Feberfågel rör sig i gränslandet mellan förnuftet och den gåtfulla naturen – både den mänskliga och den yttre runt om oss.

A till Ö: Ungdom

U – Ungdom. En ungdomsbok du avgudar.
Hinduismen har tusentals gudar. Det finns tusentals ungdomsböcker i världen. Vilken ungdomsbok avgudar du mest?

Hm, de ungdomsböcker jag läste och verkligen tyckte om när jag var barn/ungdom är inte riktigt sådana som jag minns med sådan passion… Så jag tar faktiskt en bok som jag läst i vuxen ålder. Det har varit roligt, att upptäcka all bra ungdomslitteratur som faktiskt finns. Den här boken vet jag inte om jag hade gillat fullt lika mycket i tonåren, men den gjorde stort intryck på mig, och är en av de ungdomsböcker som jag tror betytt allra mest för väldigt många ungdomar. Det märker jag om inte annat när jag pratar litteratur med yngre. Ja, det är förstås Harry Potter och de vises sten av J K Rowling. Jag läste den först själv, och läste den några år senare högt för barnen.

Veckans topplista: Böcker som utspelar sig på sommaren

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 26 är temat: Böcker som utspelar sig på sommaren

Här kommer några som jag läst – länkar i titlarna. Jag kan rekommendera alla fem!

1. Sommaren utan regn av Maggie O´Farrell
2. Annabelle av Lina Bengtsdotter
3. Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén
4. Mörkögda augustinatt av Maria Lang
5. Springa med åror av Cilla Naumann

TV-serie: Hemmaplan

Från SVT:  När en elitserieklubb blir av med sin tränare precis innan serien ska börja, får Helena chansen att ta steget över till herrfotbollen. Men för att säkra jobbet måste hon lyckas knipa det mitt framför näsan på ett tidigare utlandsproffs med stora tränarambitioner.

Hemmaplan är en norsk serie från 2018 med bl.a. Ane Dahl Torp, Rolf Kristian Larsen, Axel Bøyum och Emma Bones. I original heter den Heimebane.

När jag såg att det kommit en ny norsk serie så blev jag såklart nyfiken, även om den handlade om fotboll… Så jag såg första avsnittet, men tyckte det var lite för många jobbiga scener (pinsamma) så det blev inte fler. Några veckor senare så började maken och jag om och såg den tillsammans från början (han hade också sett några avsnitt själv). Och tur var väl det.

Hemmaplan är en serie med många bottnar och många viktiga teman. I grunden handlar mycket om hur man hanterar personer som inte är ”med i gruppen”, om utanförskap på många olika sätt. Jag tycker man tacklar frågeställningarna på ett genomtänkt sätt, och faller inte i fällan att ta fram ”lätta lösningar”.

Helena uppfattas som en knepig person, men för mig blir det så tydligt att hon har ett beteende som i samhället skulle vara helt accepterat hos en man, men hos en kvinna så triggar det hos oss (som tittare) och de andra i serien vissa reaktioner. Hon uppfattas som självisk, och hård för att hon inte visar känslor. Hon fattar tuffa beslut som är svårt för omgivningen att acceptera. För mig är det knepigaste hur hon hanterar dottern Camilla och deras relation. Den är djup men samtidigt verkar inte Helena se sin dotter. Hon ägnar mer tid åt sitt jobb än åt att lyssna på dottern, men det verkar ändå som de har en bra relation i grunden. Camillas pappa tror jag inte nämns på hela tiden.

Jag gillar att man får lära känna personerna i fotbollslaget. Var och en av spelarna har sin egen historia, och man lär sig mer och mer för varje gång. Det handlar om fotboll, men ännu mer handlar det om gruppdynamik och vad man är villig att offra för framgång.

Mycket av serien bygger på Ane Dahl Torps framträdande och jag tycker hon är helt fantastisk. Jag har sett henne i andra serier men aldrig tidigare tyckt hon varit fullt så bra som hon är här. Axel Bøyums porträtt av Adrian Austnes är också något utöver det vanliga! Överlag så är skådespeleriet bra, ja faktiskt mycket bra! Ibland känns det som en dokumentär snarare än fiktion, och aldrig att någon gör ett ”stopligt” intryck.

En del av det positiva intrycket har förstås att göra med att det är en norsk serie. Att höra den norska dialogen framkallar alltid vissa positiva känslor för mig. Jag tycker också att norska serier som utspelar sig på landsbygden förmedlar något speciellt – de är ofta välgjorda.

Efter en tveksam start så växer den här serien. Inte minst avsnitten som har anknytning till metoo (även om det inte sägs rätt ut) är tänkvärda. Hade ingen aning om att jag skulle kunna bli så engagerad i historien om ett norskt fotbollslag på väg in i elitserien… Det är t.o.m. så att jag får tårar i ögonen vid några tillfällen, och så sitter jag förstås och småler ibland.

Mitt betyg: 8,5 (av 10)

Originaltitel: Hemiebane
Genre: Drama
Betyg på IMDB: 8,3 baserat på 544 betyg
När jag såg den: 20 maj – 22 juni 2018
Format: SVT-play
Med vem: Maken
Ingen recension på Moviezine.

En smakebit på søndag – Annars skjuter jägaren mig

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Sista dagen på en extremt lugn och stillsam midsommarhelg. Ungdomarna är ute på vift så det är extra tyst och lugnt. Min extrema trötthet har tagit ut sin rätt – i lördags sov jag exempelvis till halv elva. Har inte hänt på många år… Det har blivit en del läst också den här helgen och igår började jag på en ny bok. Ligger efter med recensionsexemplaren så de som jag uttryckligen tackat ja till får prioritet. Nu var det dags för Annars skjuter jägaren mig av Nele Neuhaus. Det är tydligen del sju i serien, men den tredje som översatts till svenska. Jag har läst och gillat de två tidigare.

Smakbiten kommer från sid 13

”Pia!” ropade Kröger förvånat. ”Vad gör du här? Du har ju…”
”… semester”, avbröt hon honom med ett leende. ”Oliver bad mig komma och påbörja det hela. Han är strax här och då försvinner jag igen. Vad har vi här då?”
”Något gräsligt”, svarade Kröger. ”En kvinna har skjutits. I huvudet. Mitt på ljusa dagen och inte ens en kilometer från polishuset i Eschborn.”
”När hände det?” undrade Pia.
”Strax före nio”, sade Kröger. ”En cyklist såg hur hon föll ihop. Bara så där. Han hörde inget skott. Men rättsläkaren menar att hon sköts ihjäl med ett gevär på håll.”

MemoRandom av Anders de la Motte

Från förlagets hemsida: David Sarac är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Hans jobb är att rekrytera och sköta topphemliga källor. Manipulation, mutor och hot – så länge han levererar resultat ställer ingen några frågor. Men efter en våldsam bilolycka förlorar han minnet. Tappar kontrollen över sitt avancerade nät av svek och lögner. Plötsligt är han lovligt byte för alla som vill åt hans hemligheter. För att skydda sig själv och sina källor måste han återupprätta kontakten med den försvunne infiltratören ”Janus”, som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin. Flera personer, på båda sidor om lagen, verkar vara beredda att gå över lik för att avslöja ”Janus” rätta identitet. Eller kanske för att skydda den?

MemoRandom av Anders de la Motte kom ut 2014. Anders de la Motte är en svensk författare som tidigare arbetat som polis och säkerhetschef. Han debuterade 2010 med [geim] som bl.a. belönades med pris från Svenska Deckarakademin. Han har gett ut sju böcker i tre olika serier. MemoRandom är hans fjärde bok, och den första i en serie på två böcker om David Sarac som ska bli TV-serie.

Anders de la Motte är en författare jag varit nyfiken på ett tag, inte minst sedan jag lyssnade på honom vid Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall 2014. MemoRandom fick jag i julklapp 2015 men den har blivit stående, trots att jag satt upp författaren i Boktolvan. Nu behövde jag en pocketbok att ta med på en resa, och då passade den här bra.

MemoRandom är en välskriven och lättäst deckare av det mera hårdkokta slaget. Egentligen så är MemoRandom en deckare av den typ som jag inte är så förtjust i, och David Sarac är verkligen inte den typ av personlighet som jag vill ha som huvudperson. Ändå så flyter läsningen av MemoRandom förvånansvärt lätt. Det har något att göra med Anders de la Mottes sätt att skriva och bygga upp historien, som är skickligt gjort. Berättelsen har ett bra tempo, och är uppdelat i korta stycken.

Hela intrigen bygger på att David Sarac förlorat minnet. Anders de la Motte har själv sagt att mycket av materialet till just minnesförlusten har han fått från sin pappa som tappade minnet. Jag tvivlar inte på att det kan vara en riktig beskrivning, men jag har svårt för när det i en bok är oklart om det som händer är verklighet eller en fantasiprodukt/dröm/hjärnspöke.

Karaktärsbeskrivningarna är bra, men alla personer är mer eller mindre skumma. David Sarac framstår redan från början som en obehaglig typ. Däremot den andra huvudpersonen, Atif, gillar jag som huvudperson, trots att han också gjort en hel del brutala saker och fattat obehagliga beslut. Berättelsen är i huvudsak uppbyggd kring de två som berättare, och det fungerar bra för att driva berättelsen framåt.

Mycket i MemoRandom handlar om grova brott och ”maffiametoder”, och i någon mån närmar sig berättelsen det man brukar kalla ”hårdkokt”. Det är inte min favorittyp av berättelse, men ändå så har den något som väcker mitt intresse och får mig att läsa vidare när jag väl plockar upp boken.

Jag gillar Anders de la Mottes sätt att skriva, och kan tänka mig att läsa mer av honom. Tror dock inte att det i så fall blir den andra delen i den här serien, UltiMatum, utan snarare någon i hans senaste serie som börjar med Slutet på sommaren.

Omdöme: Lättläst deckare av det hårdkokta slaget.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Annikas litteratur- och kulturblogg, Zellys bokhylla och Bokberoende

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum/Månpocket
Sidor: 397
Betyg på Goodreads: 3,44 baserat på 374 satta betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 17 juni 2018.

Helgfrågan v. 25: Booktuber och midsommar

Fredag och midsommarafton. Veckans helgfråga hos Mia lyder: Följer du någon Booktuber? Och: Hur firar ni midsommar?

På den första frågan är svaret nej. Ännu inget som intresserar mig, bloggarna räcker gott och väl.

Midsommar har vi inga stora planer för. Barnen är på vift så det är jag och maken hemma. Utöver en god middag tillsammans (på balkongen om vädret tillåter) har vi inga planer ännu. Men något ska vi göra tillsammans och njuta av ledigheten.

Trevlig midsommar!

Hett i hyllan #97

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu har vi förflyttat oss till februari 2016, men inlägget hänger ihop med min födelsedag i januari. Jag fick lite i efterhand en present av en god vän: De osynliga av Roy Jacobsen. Eftersom jag hade läst och gillat hans Anger (Ånger) så passade det ju bra. Men ändå blev den stående oläst i hyllan. Någon gång vill jag läsa mer av den här författaren, det är i alla fall klart.

Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan 1913-1928 och platsen är den vackra ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten.
Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru Maria, hans åldrande far och hans lillasyster Barbro som inte tycks duga mycket till. Men det här är romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna som bor där. En plats i världen som präglas av osynliggörande, fattigdom och fiske. Och genom Ingrids fantastiska blick får vi ett stycke människokännedom som skapat en av den moderna nordiska litteraturens vackraste klasskildringar.