Hett i hyllan #97

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu har vi förflyttat oss till februari 2016, men inlägget hänger ihop med min födelsedag i januari. Jag fick lite i efterhand en present av en god vän: De osynliga av Roy Jacobsen. Eftersom jag hade läst och gillat hans Anger (Ånger) så passade det ju bra. Men ändå blev den stående oläst i hyllan. Någon gång vill jag läsa mer av den här författaren, det är i alla fall klart.

Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan 1913-1928 och platsen är den vackra ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten.
Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru Maria, hans åldrande far och hans lillasyster Barbro som inte tycks duga mycket till. Men det här är romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna som bor där. En plats i världen som präglas av osynliggörande, fattigdom och fiske. Och genom Ingrids fantastiska blick får vi ett stycke människokännedom som skapat en av den moderna nordiska litteraturens vackraste klasskildringar.

Annonser

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Från förlagets hemsida: De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.
Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.
I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad En som egentligen hände.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson har recensionsdatum idag, 20 juni 2018. Mattias Edvardsson är en svensk författare och gymnasielärare i svenska och psykologi som debuterade 2012 med Dit drömmar färdas för att dö. En helt vanlig familj är hans sjätte bok. Den har redan sålts till 29 länder.

Jag minns precis var jag satt när jag läste min första bok av Mattias Edvardsson. Jag minns också känslan av att det här var en berättelse som gick rätt in i mig, och jag fick nästan gåshud. Sen dess har jag med skräckblandad förtjusning sett fram mot varje ny bok av honom. Ska jag tycka om den här också? Jag har läst alla hans böcker och hittills verkligen gillat alla. När en ”okorrigerad förhandsutgåva” av En helt vanlig familj dök upp så blev jag enormt glad. Men också lite nervös – hur skulle det bli den här gången då?

En helt vanlig familj är en spännande och mycket välskriven berättelse. Jag älskar Mattias Edvardssons sätt att skriva. Varje ord är väl valt, det finns inte ett enda onödigt ord, och läsandet flyter obehindrat. Med tanke på att det här var ett ”okorrigerat” exemplar så undrar jag om det var några ändringar alls till den slutliga versionen…

För varje bok så byter Mattias Edvardsson i någon mån genre, han tar inga säkra vägar genom att upprepa saker eller knep från tidigare böcker. En helt vanlig familj är en psykologisk thriller, och det visar sig att han behärskar den genren också. Historien är spännande och väl uppbyggd. Och så slutet. Jag kan inte riktigt smälta slutet (i synnerhet det som kommer precis innan epilogen)… det blir en dissonans som gör att jag funderar över hur allt framställts från början till slut.

Som läsare får vi berättelsen genom tre röster – först pappa Adam, sen dotter Stella och sist mamma Ulrika. Greppet är mycket vanligt och något uttjatat, men i En helt vanlig familj fungerar det bra. Det känns verkligen som tre olika röster, och tre olika livsperspektiv. Som läsare har man en bild i början av boken, och en annan mot slutet.

Men även om En helt vanlig familj är spännande så är det något annat som gör att den lever kvar efter att jag läst ut den. Den berör mig starkt, faktiskt så starkt att jag får tårar i ögonen stundvis. Beskrivningen av föräldraskap och hur barn utvecklas är klockren. Nu har jag en dotter på 18 år, bara ett år yngre än Stella, och det gör förstås sitt till att berättelsen kommer så nära mig. En helt vanlig familj är både fascinerande och tankeväckande.

Under läsningens gång kommer jag då och då att tänka på Malin Persson Giolitos Störst av allt. Jag har ingen aning om varför, för det finns inga uppenbara likheter i historien.

I vanlig ordning ser jag nu fram mot nästa bok av Mattias Edvardsson. Och har ni inte läst något av honom så är det hög tid.

Omdöme: Välskrivet och ytterligt berörande om föräldraskap, sanning och lögn.
Betyg: 5

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 455
Betyg på Goodreads: Inga betyg satta.
Hur jag fick tag på den: Okorrigerad förhandsutgåva från författaren/förlaget.
Utläst 5 juni 2018.

Veckans topplista: Australien

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 25 är temat: Australien

Så kul 🙂 Vi var där 1991 och det var verkligen en speciell resa som är starkt kvar i minnet. Här kommer några böcker jag läst med koppling till Australien innan och efter den resan.

1. On the Beach av Nevil Shute. En av mina favoritförfattare och detta är hans bästa, från 1958. Den utspelar sig i Australien efter att ett kärnvapenkrig utplånat det norra halvklotet. Jag kan också rekommendera hans A Town Like Alice (Fem svarta höns) som utspelar sig mitt i landet, i Alice Springs nära Ayers Rock.
2. The Songlines av Bruce Chatwin. En mycket läsvärd författare. Den här boken från 1987 handlar om aborignernas kultur och är helt fantastisk.
3. The Slap av Christos Tsiolkas. Jag köpte den på en semester i Grekland och såg flera då som läste den. Den kom senare på svenska (Örfilen) och blev också TV-serie.
4. The Dry av Jane Harper kom ju bara här om året, men jag tror den kommer att leva länge i mitt minne som en fantastisk debut där naturen i Australien spelar en stor roll.
5. The Husband´s Secret av Liane Moriarity. Öppnas i händelse av min död heter den på svenska, och det var den som var skälet till att hon blev en av mina favoritförfattare.

Avslutar med en bild tagen tidigt på morgonen vid Ayers Rock för hela 27 år sedan…

Från A till Ö: Trend

T – Trend. En boktrend du vill upplysa.
Böcker, speciellt ungdomsböcker, har gått igenom en massa trender. Ett år är det vampyrer, det andra är det sjöjungfrur. Vilken trend föredrog du?

Jag vet inte om jag ska tolka det här som enbart trender i ungdomsböcker, men gör det ändå…. Jag läste många böcker/serier i liknande koncept. Ung käck flicka som möter motgångar men med glatt mod och är självuppoffrande. Ett exempel på en sån serie är den som går under namnet Fröken Sprakfåle. Så här skrev jag i ett äldre inlägg som handlar om min mormors, min mammas, mitt och min dotters läsande:

En serie som förenade min mammas och min läsning var Fröken Sprakfåle av Lisa Eurén-Berner. Den första boken är från 1932, den tjugonionde och sista från 1963. Fröken Sprakfåle är en upptågsrik flicka, en ny tids flicka. Den vilda flickan växer upp, tar studenten, passar barn, gifter sig med sin Greger, får barn och böckerna fortsätter med barnens uppväxt och senare deras giftermål. Glad och infallsrik som en sprakfåle skulle man vara, inte tyngas av sorger. Att man uppoffrade sig skulle inte märkas, det man gjorde för andra skulle falla sig naturligt.

 

 

En smakebit på søndag – MemoRandom

Söndag på bloggen innebär att jag deltar En smakebit på søndag i En smakebit på søndag. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Skolavslutningsvecka och nu har de två ungdomarna i familjen sommarlov. Väl unt så som de slitit det här året. Nu har vi inte längre några barn i grundskolan! Vi andra jobbar på ett tag till, trots sommarväder och sommarkänsla. I fredags var det rätt få på jobbet. Läsningen går så där. Det dråsar in fantastiska recensionsexemplar, men boken jag läser nu är faktiskt en hyllvärmare och en författare i min Boktolva. På en kortare resa i veckan behövde jag en lätt pocketbok att bära med mig och då fick det bli MemoRandom av Anders de la Motte.

Smakbiten kommer från sid 204:

”Han bommade en cigg av mig häromkvällen innan han drog. Trevlig snubbe, kanske lite väl självmedveten för min smak. Dessutom gillar jag inte sådana där vältrimmade små hakskägg. I vilket fall berättade han lite om vad ni jobbade med. Alltså inga detaljer eller så, bara att det var viktigt att du fick tillbaka minnet ganska snart. Mycket viktigt till och med.”
Hon log och återigen dök den där krypande obehagskänslan upp inom Sarac. Att ingenting riktigt var vad det verkade.

När du vänder dig om av Pernilla Ericson

Från förlagets hemsida: En kvinna blir brutalt våldtagen av en okänd man i sitt eget hem på Södermalm i Stockholm. Förövaren kan gripas på plats och vid första anblicken ser det ut som ett enkelt ärende. Men ingenting är som det verkar. Det fanns en inbjudan. Ett meddelande om hårdhänt sex.
När Erlagruppen åter samlas, tar de sig an ett fall präglat av kvinnohat. Utredningsteamet jagar någon, eller några, som inte skyr några medel för att terrorisera kvinnor. En stulen identitet på nätet blir ett effektivt vapen. Och skräcken sprider sig.Samtidigt kämpar polis Liv Kaspi med sitt privatliv. Hon älskar en man med en bakgrund i den undre världen – men kan hon lita på honom?

När du vänder dig om av Pernilla Ericson kom ut i juni 2018. Pernilla Ericson en svensk författare och journalist som bland annat arbetat på OKEJ, på Aftonbladet och med produktioner för TV4. Hon debuterade 2016 med Spåren vi lämnar efter oss, den första boken i serien om Erlagruppen. När du vänder dig om är tredje boken i samma serie.

Jag har läst de två tidigare böckerna i den här serien och verkligen gillat dem. Blev därför mycket glad när förlaget skickade När du vänder dig om och den fick prioritet.

När du vänder dig om är en mycket välskriven bladvändare. De som inte är förtjusta i deckare brukar bl.a. påstå att deckare och välskrivna böcker på något sätt står i motsats till varandra. Jag har väl aldrig förstått det, och om jag nu skulle sätta en bok i händerna på dessa människor för att motbevisa så skulle det kunna vara När du vänder dig om. Läsningen flyter helt obehindrat och dessutom är spänningen såpass hög att jag faktiskt längtade efter att fortsätta läsa den på kvällarna (inte så vanligt just nu för mig…). Jag tycker Pernilla Ericson har hittat en bra balans och serien om Erlagruppen är definitivt en av mina nuvarande favoritserier i deckargenren.

Temat i När du vänder dig om känns oerhört aktuellt. Inte bara det faktum att det här skrämmande bygger på verkliga händelser, utan att det tar upp utsatthet på nätet och det enorma kvinnohat som fått fritt spelrum i dagens samhälle. När du vänder dig om är inte ”bara” en deckare, den är också ett inlägg i samhällsdebatten, och bara ur den synvinkeln rekommenderar jag den.

När jag skrev recension av den förra boken i serien, Jag ska hitta dig, så konstaterade jag att det på ett sätt var befriande att läsa en deckare som inte fylldes med groteska scener. Det samma gäller När du vänder dig om. Och ändå så är den obehagligare läsning än många andra deckare. Kvinnornas utsatthet och hjälplöshet stannar kvar hos mig även efter avslutad läsning.

Erlagruppen är en intressant sammansättning av människor och karaktärsteckningarna är bra. Speciellt gillar jag att det är Aminah och hennes historia som får lite mer utrymme. Det här är människor man skulle vilja ha på sin sida i verkliga livet.

Nu ser jag fram mot nästa bok i serien. För jag hoppas verkligen det blir en sådan!

Omdöme: Välskriven bladvändare om kvinnohat och nätets baksidor.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna och Boktokig

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Collins Nordic
Sidor: 281
Betyg på Goodreads: 4,67 baserat på 6 satta betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 12 juni 2018.

Helgfrågan v 24: Bokserie

Fredag och två i familjen har nu sommarlov. Inte jag. Men helg är det. Och helgfrågan: Är det någon serie du tänkt läsa i sommar?  Vad brukar du hitta på om du ska bjuda på något gott?

Jag har inte tänkt läsa klart någon serie som jag har många böcker kvar i, men det är några serier jag tänkt läsa nästa del i. Maria Langs serie om Puck Bure och Christer Wijk ska jag läsa minst en bok i. Nya delen i Viveca Stens serie om Sandhamn kom idag, den ska bli läst. Tanken är väl också att jag ska läsa sista (utkomna) delen i George R R Martins serie – även om jag inte känner mig direkt taggad.

Jag är inte någon som älskar att stå i köket, men försöker då och då hitta något nytt att bjuda gäster på (med varierande framgång). Det enklaste/bästa är någon form av buffé. På en sådan finns numera nästan alltid oliver, hemmagjord tzatziki och hemmagjort fröknäcke. Och någon enkel tomatsallad, gärna med mozzarella. Sen försöker jag variera övriga rätter.

Hett i hyllan #96

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I januari 2016 fick jag rätt få böcker till min födelsedag, men ändå hamnar flera i Hett i hyllan. Nu är det dags för den tredje! Det är Skipping Christmas av John Grisham. Jag har ju de flesta böckerna av honom i hyllan (det är en av de författare vi har flest böcker av) men den här hade jag missat insåg jag när jag läste om den på en blogg. Den har inte blivit läst men å andra sidan är det ju en typisk decemberbok så jag kan ju låtsas att jag bara haft två tillfällen… Får se om jag kan åtgärda det vid jul i år.

Imagine a year without Christmas. No crowded shops, no corny office parties, no fruitcakes, no unwanted presents. That’s just what Luther and Nora Krank have in mind when they decide that, just this once, they’ll skip the holiday altogether. Theirs will be the only house on the street without a rooftop Frosty the snowman; they won’t be hosting their annual Christmas Eve bash; they aren’t even going to have a tree. They won’t need one, because come December 25 they’re setting sail on a Caribbean cruise. But, as this weary couple is about to discover, skipping Christmas brings enormous consequences – and isn’t half as easy as they’d imagined. A classic tale for modern times, Skipping Christmas offers a hilarious look at the chaos and frenzy that has become part of our holiday tradition.

Snap av Belinda Bauer

Från Goodreads: On a stifling summer’s day, eleven-year-old Jack and his two sisters sit in their broken-down car, waiting for their mother to come back and rescue them. Jack’s in charge, she said. I won’t be long.
But she doesn’t come back. She never comes back. And life as the children know it is changed for ever.
Three years later, mum-to-be Catherine wakes to find a knife beside her bed, and a note that says: I could have killed you.
Meanwhile Jack is still in charge – of his sisters, of supporting them all, of making sure nobody knows they’re alone in the house, and – quite suddenly – of finding out the truth about what happened to his mother.
But the truth can be a dangerous thing . . .

Snap av Belinda Bauer kom ut i maj 2018. Belinda Bauer är en brittisk författare som tidigare arbetat som journalist och manusförfattare till pjäser. Hon debuterade 2010 med Blacklands och Snap är hennes åttonde bok.

Belinda Bauer är en s.k. ”auto-buy-författare” för mig. När hon kommer ut med en ny bok kan jag inte hålla mig. När vi var i Uppsala sista helgen i maj blev det som vanligt ett besök i Uppsala English Bookshop. Då låg den här boken där, helt oemotståndligt. Och högt i läshögen hamnade den.

Snap är en lättläst och välskriven psykologisk thriller. Jag tycker om Belinda Bauers språk, läsningen flyter obehindrat och jag njuter av det brittiska. Belinda Bauers styrka är det outtalade, det som skapar obehaglig stämning. Mer än en gång så går det rysningar av hennes beskrivningar. Snap är en obehaglig berättelse. Det är också på många sätt en mycket sorglig bok. Jack och hans familj gör det ont i hjärtat att läsa om, men också några av poliserna är på sätt och vis sorgliga personer.

Jag sträckläste Snap mer eller mindre, men ändå så tycker jag att den saknar det där lilla extra som Belinda Bauers första böcker innehöll. I mitt tycke är det här en av hennes svagare böcker, det känns stundvis som om den är ihoprafsad snabbt. Men det är ändå en bra bok.

Karaktärsteckningarna är intressanta och välgjorda. Ingen av personerna är särskilt sympatiska, men det jag gillar är att personerna utvecklas på oväntade sätt. De jag ogillar i början gillar jag mer på slutet och vice versa. Vad gäller mysteriet så är det inga större överraskningar som presenteras men Belinda Bauer lämnar ledtrådar om detaljer i berättelsen på ett sätt som är skickligt (och som jag i alla fall missar).

Det finns några saker som stör mig lite. Redan i början så tänker Jack att pappan minsann skulle haft en telefon med sig när han var ute och åkte bil. Men händelsen utspelar sig 1998. Nu vet jag inte hur mycket före man var i Storbritannien men när vi skaffade mobil 1999 så var vi hyfsat tidiga. Långt ifrån alla hade det, och jag upplever Jacks familj som fattiga. (Edit: Efter kommentar här så får jag redigera min uppfattning. Vi var nog inte tidiga. Dock undrar jag om det var i ”var mans hand” 1998 i England. Jag hittade statistik på nätet som säger att det var 20 % i Storbritannien som då hade mobil.) En annan sak är att samhället som det hela utspelar sig beskrivs som relativt litet, och den lokala polisen känner till familjerna och var de bor. Borde inte någon ha reagerat på barnens situation? Att de inte går i skolan?

Tyvärr har Belinda Bauers senaste böcker inte helt fallit mig i smaken men ändå så kommer hennes nästa bok säkert att flytta in hos oss såsmåningom.

Omdöme: Välskrivet med en obehaglig underton om hur en familj går under.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Transworld
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 4.31 baserat på 298 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Uppsala English Bookshop
Utläst 9 juni 2018.

Veckans topplista: Bokomslag – blommigt

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag deltar gärna i en sådan serie – här är veckans inlägg.

Vecka 24 är temat: Bokomslag – blommigt

Jag och omslag… Nåja, det är bara att köra. Alla fem finns i hyllan, men jag har bara läst tre av dem. Vilka har ni läst?