Från förlagets hemsida: Det är början av oktober och i Delsbo är älgjakten i full gång. En tidig morgon görs en makaber upptäckt då man hittar en människokropp upphängd i slakteriets tak.
Kriminalinspektör Johan Rokka och hans kolleger på Hudiksvallspolisen inleder en förundersökning som snabbt växer i omfattning. Det lilla samhället skakas om och ingen går längre säker. Den vanligtvis så skärpta kriminalteknikern Janna Weissman är dessutom ovanligt ofokuserad, och Rokka misstänker att det beror på en av de extrainkallade poliserna.
Journalisten Stina arbetar på ett stort undersökande reportage. Men mordutredningen, som kommer i hennes väg, får henne att ifrågasätta allt hon tidigare tagit för givet. 
I jakten på sanningen visar det sig snart att Rokka jagar en förövare som är mycket grymmare och mer hämndlysten än han någonsin kunnat föreställa sig.

Slaktaren av Gabriella Ullberg Westin hade recensionsdatum 19 april 2018. Gabriella Ullberg Westin är en svensk författare som debuterade 2014 med Ensamfjäril, den första boken i serien Morden i Hudiksvall. Hon har studerat kriminologi vid Stockholms Universitet och hon har arbetat som kommunikationsansvarig på ett av Sveriges största telekombolag. Nu är hon författare på heltid. Slaktaren är en den fjärde delen i serien Morden i Hudiksvall.

Jag har läst de tre tidigare delarna i den här serien, och tyckt serien blivit allt bättre och bättre. Morden i Hudiksvall är en av mina favoritserier bland svenska deckare, och att det skulle komma en ny bok även i år var förstås en höjdpunkt. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar signerat av författaren.

Slaktaren är en bra och välskriven svensk deckare, med bra flyt i både språk och historia. Den förra delen i serien, Fixaren, tyckte jag var fantastiskt bra, men då hade jag också fördelen att få fokusera på den i en solstol på Gran Canaria. Slaktaren däremot läste jag under en vecka med högt tempo både i jobbet och privat, vilket helt subjektivt påverkade mitt läsflyt. Det var ibland som jag stod lite ”utanför” berättelsen, som om jag var en betraktare.

Det finns flera saker jag gillar med Slaktaren – och hela serien Morden i Hudiksvall. En sak är miljön. Jag har en basal kunskap om Hudiksvall då vi varit där några gånger, men genom Slaktaren så känns det som om jag lär känna trakten ännu bättre. Det känns som hemtrakter, det känns svenskt och det känns norrländskt. Miljön beskrivs precis med lagom detaljnivå, inte för detaljerat så man blir uttråkad, men ändå tillräckligt för att se det framför sig. I Slaktaren rör man sig dessutom ut på landsbygden, ut i skogen.

Sen har vi karaktärerna, i synnerhet Johan Rokka och Janna Weissman. De kan uppfattas som både buffliga och egensinniga, men samtidigt bryr de sig om människor. Det är som att få träffa gamla bekanta och jag gillar dem mer och mer. Jag var lite orolig över slutet på den punkten i Fixaren, men historien dem emellan plockades upp på ett bra sätt i Slaktaren. Jag gillar också att Eddie får sina egna kapitel i boken. Däremot så har jag svårt att förstå mig på några av de andra karaktärerna som dyker upp i Slaktaren.

Historien är bra och spännande. Min enda invändning är att det blir lite för många mord, och lite för blodigt bitvis för min smak. Mer vill jag inte avslöja.

I min recension av Fixaren skrev jag ”Gabriella Ullberg Westin har hittat sin berättarton och med det tar hon en självklar plats bland deckarförfattarna”. Det påståendet håller även för Slaktaren – berättartonen finns även här och den är mycket bra. Slaktaren når inte samma höjd som Fixaren för mig personligen, men är likafullt en läsvärd och spännande bok. Har ni inte börjat på den här serien så tycker jag det är hög tid! Själv tänker jag försöka ta reda på när nästa bok i serien kommer!

Omdöme: Välskriven, spännande och norrländsk deckare.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Collins Nordic
Sidor: 331
Betyg på Goodreads: Bara ett betyg satt
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 20 april 2018.