Från Wikipedia: Baserad på boken av Jay Asher följer serien Clay Jensen (Dylan Minnette) som hittar ett mystiskt paket på sin veranda. Inuti paketet ligger kassettband inspelade av Hannah Baker, hans klasskompis och hemliga kärlek som begick självmord två veckor tidigare. På banden berättar Hannah att det finns tretton olika skäl till hennes tragiska beslut.

Tretton skäl varför är en amerikansk TV-serie från 2017 av Brian Yorkey med bl.a. Dylan MinnetteKatherine Langford och Christian Navarro. I original heter den Thirteen Reasons Why och den är baserad på boken av Jay Asher med samma namn.

Boken Tretton skäl varför läste jag 2011 (recension här) och när jag såg att den blivit TV-serie blev jag nyfiken på den. Så när maken och jag var ute efter en gemensam serie att se föll valet på den här.

Tretton skäl varför är en välproducerad TV-serie som tar upp viktiga ämnen på ett realistiskt och seriöst sätt. Att ”våga” diskutera grupptryck, hur unga tjejer objektifieras, mobbing, våldtäkt, utanförskap på det här sättet är oerhört viktigt. På det stora hela tycker jag den är bra, men det är några saker som drar ner intrycket. Det är två parallella historier: nutiden när Clay lyssnar på banden och det händer saker med de andra personerna på banden och dåtiden som är de händelser som Hanna berättar om. Nutiden tar överhanden, och jag tycker att saker dras ut onödigt mycket. Clays ångest ältas om och om igen, och det blir upprepningar som drar ner intrycket. Serien håller inte för 13 avsnitt som vardera är nästan en timme långt. Att man ville ha 13 avsnitt förstår jag, men de kunde varit betydligt kortare. Det här gör också att det är svårt att ibland hålla fokus på just de viktiga ämnena.

Överlag så är skådespelarinsatserna mycket bra. De flesta av karaktärerna är i tonåren, och en hel del av skådespelarna är unga – och mycket duktiga. Starkast tycker jag Catherine Langford, som spelar Hanna, är. Hon och Dylan Minnette (som spelar Clay Jensen) bär mycket av filmen. Alisha Boe, som spelar Jessica, har en tung uppgift i sin karaktär, vilket hon klarar galant. Vissa av hennes scener berör mig oerhört mycket. Kate Walsh, som spelar Hannas mamma, är den enda jag känner igen eftersom jag följde både Grey´s Anatomy och Private Practice slaviskt, och det gör att jag har svårt att köpa henne som Hannas mamma, trots att hon är en bra skådespelerska.

Eftersom det är sju år sedan så kommer jag alls inte ihåg vad som skiljer boken och filmen, men maken som passade på att läsa boken i samband med att vi såg serien hade mer koll. Den största ändringen (som jag också kom ihåg) är att i boken sträcklyssnar Clay på banden under en dag, och den parallella historien finns inte. Utan den ändringen hade det förstås inte varit material till en hel TV-serie, men det är också det som blir en del av mitt problem med serien – att allting dras ut för att fylla avsnitten. Sen var det en del andra ändringar också, en del begripliga, en del mindre begripliga (som att en av karaktärerna får nytt namn). De har också lyckats få en rimlig förklaring varför Hanna väljer kassettband som medium.

Serien i sig är tänkvärd, men den har också fått en del kritik för att ”förhärliga” självmord. Med scenen i slutavsnittet så kan jag inte riktigt förstå det, men det är en serie som man definitivt bör ha möjlighet att diskutera efteråt, i synnerhet om man är tonåring. Tydligen håller man på att producera en andra säsong, men jag antar att den handlar om andra personer?

Mitt betyg: 6,5 (av 10)

Originaltitel: Thirteen Reasons Why
Genre: Drama, mysterium
Betyg på IMDB: 8,3 baserat på 157 032 betyg
När jag såg den: 22 februari – 12 mars 2018
Format: Netflix
Med vem: Maken
Recension på Moviezine.