Från förlagets hemsida: Den kontroversiella justitieministern Louise Bohman vaknar upp på morgonen och nås av beskedet att hennes pressekreterare hittats död. Ett förmodad självmord ser ut att vara ett mord och mycket talar för att justitieministern själv är inblandad. I media hängs hon ut och porträtteras som ett monster.
På TV4 får kriminalreportern Ellen Tamm uppdraget att göra en dokumentär om justitieministern. Hon lyckas nästa sig in hos Bohman och möter en kvinna som har ganska lite gemensamt med den bild som media målat upp. Ändå verkar det som om Louise döljer något. 
Samtidigt brottas Ellen med sitt eget kaotiska privatliv. Och ju mer hon gräver i Louise Bohmans förflutna, desto mer påminns hon sin egen familjs mörka hemligheter. 

Louise av Mikaela Bley hade recensionsdatum 25 januari 2018. Mikaela Bley är en svensk författare som som tidigare jobbat som inköpare på TV4. Hon debuterade 2015 med Lycke, den första delen i serien om Ellen Tamm. Louise är den tredje delen i serien.

Jag har läst de två tidigare böckerna i den här serien, och visste att jag ville läsa den tredje också. Så ganska tidigt ställde jag mig i kö på biblioteket och nu dök den upp. När jag väl hämtat den fick den kila före i läslistan.

Louise är en välskriven och lättläst deckare med bra driv. När jag började läsa den så hade jag lite dåligt läsflyt och behövde något som fick igång läsningen, och det visade sig att en bok som Louise var precis vad jag behövde. Den är spännande, med precis lagom långa kapitel, och framkallade hos mig en känsla av ”jamen, bara några sidor till” – som i mina ögon är precis vad en bra deckare ska. Den är tidsaktuell vad gäller mediedrev och journalistik, och ur den aspekten tänkvärd. Likaså väcker den många funderingar kring vad det innebär att vara en kvinna som gör karriär i en offentlig position och de orimliga krav som ställs på att man ska vara perfekt.

Jag gillade både Liv och Lycke, men tyckte att det fanns lite för mycket blandning mellan Ellen Tamms mörka liv och berättelsen. I recensionen av Lycke skrev jag så här: I Lycke så fungerar det utmärkt med Ellen som huvudkaraktär men det kan bli en utmaning för författaren att följa upp detta i nästa del av serien, då hennes karaktär och bakgrund kopplat till själva mysteriet ger en spänning som går att bygga på. Risken finns att Ellen inte fungerar lika bra i nästa bok – den fällan är det mer än en författare som fallit i.

I Louise så tycker jag Mikaela Bley har hittat rätt ton, både vad gäller språket och historieberättandet. Det är en bra balans mellan historien om Louise och Anders och historien om Ellen. Jag gillar för övrigt slutet på boken vad gäller bägge historierna. 

Som läsare blir man nyfiken på utvecklingen både av ”mysteriet” och utvecklingen för Ellen. Ellen känns i Louise mer verklig än i tidigare böcker, trots att hon förstås fortfarande är sargad av sin uppväxt. Till min glädje så har Mikaela Bley lyckats med att utveckla Ellen på ett sådant sätt att hon fungerar fortfarande i tredje boken! Det i mitt tycke bisarra slutet på Liv lyckas hon också följa upp på ett bra sätt.

Jag ser fram mot en fjärde del i den här serien – för jag hoppas det blir en sådan.

Omdöme: Lättläst svensk deckare om destruktiva relationer och mediers inflytande
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, och dagarna går, Mysterierna och Bokpool

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidor: 380
Betyg på Goodreads: 3,86 baserat på 21 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade på biblioteket.
Utläst 13 februari 2018.

Annonser