Från Goodreads:
En forsvunnet tenåring, en død seriemorder og en mystisk sekt – Tommy Bergmann står overfor sin vanskeligste sak.
Seriemorderen Jon-Olav Farberg blir funnet brent til døde rett etter at trettenårige Amanda forsvinner.
Tommy Bergmann er den eneste som er sikker på at Farberg er i live, og blir derfor uglesett av kolleger og ledelse ved Oslo politidistrikt. Sporene peker mot Litauen og en sekt fra tsartiden som mener at en morder kan frelses ved å lemleste en ungjente født i Værens tegn. Som Amanda. Eller Mathea, datteren til Bergmanns etterforskerpartner, Susanne Bech.
I Oslos horestrøk finner Susanne et kassettopptak av Amanda på et tomt hotellrom, leid av en mystisk kvinne. På speilet står det med leppestift: «Hun skal frelse ham»
Blod i dans av Gard Sveen kom ut 2016. Gard Sveen är en norsk författare som debuterade 2013 med Den siste pilegrimen, den första i serien om Tommy Bergmann, som vann Rivertonpriset 2013 och Glasnyckeln 2014. Den svenska översättningen nominerades till Svenska Deckarakademins pris 2016. Blod i dans är den tredje delen i serien om Tommy Bergmann.
Jag har läst både Den sista pilegrimen och Helvete åpent (del 2) i den här serien. När jag hade läst Helvete åpent hade jag lust att läsa Blod i dans direkt (eftersom den också är en direkt fortsättning), men den var svår att få tag på. Den har stått på min önskelista i över ett år, och nu när jag fick den av min mamma i julklapp började jag läsa den nästan direkt.
Blod i dans är lättläst norsk krim. Lättläst i språk och uppbyggnad – en bladvändare. Men inte helt lättläst i stämningen. Gard Sveens böcker är mörka. Synen på mänskligheten är mörk och det finns få ljusglimtar. Det är bitvist brutalt och rått, han backar inte för att gräva i människors mörkaste delare. Blod i dans är inte en bok för någon som vill ha lättläst cosy crime. Jag är fascinerad av hur Gard Sveen lyckas beskriva så väl vad som kan föregå i huvudet på personer som uppenbart har problem och någon form av psykisk störning. När jag träffade honom på Svenska Deckarfestivalen 2016 var det just en av sakerna vi pratade om.
I de tidigare böckerna i serien har jag haft svårt för Tommy som karaktär, han är en bitter och obehaglig kvinnomisshandlare. Men i den här boken står hans personlighet inte i fokus på samma sätt, och jag upplever honom lite enklare att läsa om. I förra boken tyckte jag inte heller om Susanne, men även hon känns enklare att förhålla sig till. Jag hade problem med deras fördomsfullhet men i Blod i dans så tar Susanne tydligt ställning mot sin mammas främlingsfientlighet, vilket jag inte får ihop med min tidigare bild av henne.
Trots att det är över ett år sedan jag läste Helvete åpent så har jag inga problem med att följa med i historien som tar vid direkt efter, och det känns inte som för många upprepningar. Jag ska inte avslöja något om själva berättelsen, men när jag läst färdigt så tycker jag det är några trådar som jag inte riktigt får ihop. Eller så är det jag som inte förstår… Som exempel så kan jag nämna tråden om den svenska diktaren Fröding.
Jag skulle gärna läsa mer av Gard Sveen men vad jag förstår så var det här sista boken i serien och jag kan inte hitta uppgifter om någon ny bok på gång.
Omdöme: Lättläst men oerhört mörk norsk krim
Betyg: 4+
Bloggat om boken har Geir Tangen och My Criminal Mind
Mer om boken kan du läsa här .
Förlag: Vigmostad Bjørke
Sidor: 317
Betyg på Goodreads: 3,38 baserat på 32 betyg
Hur jag fick tag på den: Helt ny. Julklapp från min mor 2017.
Utläst 28 december 2017.
