Från Goodreads: 
Huset ligger på Östermalm, i Hedvig Eleonoras församling. Ett åttiotalshus någonstans i grannskapet av Karlavägsesplanaden, med borgerligt förnäm fasad och ett portvaktspar som håller vakt så att inga obehöriga…
Hyresgästerna finns till höger och till vänster. Till vänster om porten bor de trångbodda i lägenheter som delats vid moderniseringen. De ser med mörka blickar på dem som bor till höger och brer ut sig över ett nästan obegränsat antal kvadratmeter. Annars är det vanligt folk: unga och gamla, nyktra och mindre nyktra, hederliga och ohederliga…
Ofärden ruvar emellertid bakom fasaden. Det börjar så smått med en stöld i advokatkontoret och irritationen växer ikapp med skvallret. Och en morgon finns polisen i huset för att undersöka ett dödsfall…
Christer Wijk har en speciell anledning att hålla sig i grannskapet. I huset finns en damfrisering och i damfriseringen arbetar Gudrun, en blondin med rosende kinder och husliga anlag. Christer Wijk övertar gärna en del av utredningsarbetet från Stockholmskriminalen för hennes skull..
Ofärd i huset bor av Maria Lang kom ut 1959. Det är den elfte boken i serien om Christer Wijk. Maria Lang är pseudonym för Dagmar Lange, en svensk författare som är mest känd för sina kriminalromaner om Christer Wijk och Puck Bure.
Jag samlar ju på Maria Langs böcker, och naturligtvis så håller jag också på att läsa serien. I synnerhet på sommaren och jullovet, och nu kändes det som hög tid för en Maria Lang. Det här är den elfte boken i serien och också den elfte jag läser eftersom jag började serien från början.
Ofärd i huset bor är en välskriven pusseldeckare. Jag skulle vilja säga att Maria Lang är den främsta svenska författaren inom den genren! Att skriva en pusseldeckare innebär ju att man ska begränsa antalet misstänkta på ett trovärdigt sätt, och det tycker jag Maria Lang alltid lyckas med. Så även i Ofärd i huset bor. Jag upplever boken som lättläst, och vad gäller det språkliga så är det ytterst sällan som jag tänker på att boken är från 1959. Befriande kort är den, och det visar att man inte behöver breda ut sig för att skriva en bra deckare.
Jag tycker om den här serien, men Puck Bure är inte min favoritkaraktär utan en som jag ofta irriterar mig på. Därför får Ofärd i huset bor ett extra plus, att här är det enbart Christer Wijk som står för att lösa mysteriet. För Christer Wijk gillar jag!
Mysteriet är väl uttänkt och det finns flera att misstänka under läsandet. I och med att jag vet lite om Christer Wijk så kan jag utesluta en av de som förekommer i boken, eftersom den personen har en roll i kommande böcker. Karaktärerna är rätt schablonartade, och även om Puck saknas finns det andra som irriterar. Ofärd i huset bor känns ”före sin tid” på många sätt, i några av kvinnoporträtten och i hur fritt sexualitet beskrivs (i synnerhet från kvinnorna).
Som en händelse står ytterligare några olästa Maria Lang i hyllan och nu får det inte dröja så länge innan jag läser nästa.
Omdöme: Välskriven pusseldeckare av klassiskt snitt.
Betyg: 4
Bloggat om boken har Flickan & Böckerna, Marikas bokdagbok och Ett hem utan böcker
Förlag: P A Norstedt & Söner förlag (mitt exemplar)
Sidor: 165
Betyg på Goodreads: 3,26 baserat på 53 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare. Inköpt i Nora juli 2016.
Utläst 26 december 2017.
Det är en av de bättre böcker Lang har skrivit, jag har som du skaffat alla hennes böcker och har läst dem, men tyvärr så är de sista inte alls samma som de i början. Hon ska hålla sig till det där mysiga pusseldeckare stucket. Du har många sådan kvar att läsa och njuta av för första gången.
GillaGilla
Jag gillar också Maria Lang och har läst varenda bok hon givit ut; ofta flera gånger. Hon har ett bildat och vårdat språk, och hennes skildringar av lokaliteterna har ofta en sorts charm. Särskilt i hennes första 10 böcker får man nostalgiska beskrivningar av en förlorad värld, en småstadsidyll när det gällde Nora, och särskilt Tre Små Gummor ger en fläkt av 30talet. Även om Puck kunde bli lite stolligt missromanaktig när hon blev ”tagen i besittning” och man skänkte sig åt folk osv osv.
Men ofärd I huset fick mig att sakna en del text. Har nyutgåvorna förkortats eller? I så fall vill jag inte ha med dem att göra. Trodde inte man ägnade sig åt sånt idag. Det allra sista kapitlet är bevisligen nerkortat; jag minns att Camilla och Christer diskuterade mycket mer, och att han tröstade henne med att Gudruns aversion nog inte varit så allvarlig innan Jörgen Lööw dök upp. Jag har inte hittat nåt annat som jag saknat direkt i nån av de andra nyutgåvorna men å andra sidan är det ju rätt många år sen jag läste dem. Hoppas det var en beklaglig engångsföreteelse.
En del av böckerna är extra roliga pga miljön, andra pga personerna, och/eller själva mordgåtans fiffighet. Anser att Tragedi på en lantkyrkogård är suveränt skriven, Siden Sammet likaså, Medan t.ex En främmande man och Farlig att förtära är svagare. De sista böckerna är direkt dåliga; Använd aldrig arsenik består bara av en massa bilfärder och beskrivningar av olika bilmärken, Flyttbil försvunnen är fånig. Vill påstå att även om de böcker där Puck regerar (gillar henne bättre än den alltför charmiga Camilla Martin)….eller kanske snarare böckerna fram till kring 1958/59 har en säregen charm och förefaller mer genombearbetade än de som skrivs på 60/talet. Men åtskilliga av dessa är ändå bra, t.ex Svart sommar, Ingen returbiljett och Vi var 13 i klassen m.fl. Från Camilla vid skiljevägen och framåt blir de märkbart tråkigare. Detta hände också med Agatha Christie förresten. Att vara kvinna är ju en av hennes mest kända och dess politik känns oss mycket främmande, men jag gillar den ändå jättemycket, pga personteckningarna och den dråpliga dialogen.
GillaGilla
Skulle stått ”….mer genomarbetade än de som skrevs på 60/70-talen….” och det skull stått så här också…..”Att vara kvinna är ju en av hennes MINST kända och åsyftningarna å den tidens dagspolitik känns oss……”
GillaGilla
Ping: Tisdagstrion v. 46: Slott, kojor och andra hus | Lottens Bokblogg