Från Goodreads: Huset ligger på Östermalm, i Hedvig Eleonoras församling. Ett åttiotalshus någonstans i grannskapet av Karlavägsesplanaden, med borgerligt förnäm fasad och ett portvaktspar som håller vakt så att inga obehöriga…
Hyresgästerna finns till höger och till vänster. Till vänster om porten bor de trångbodda i lägenheter som delats vid moderniseringen. De ser med mörka blickar på dem som bor till höger och brer ut sig över ett nästan obegränsat antal kvadratmeter. Annars är det vanligt folk: unga och gamla, nyktra och mindre nyktra, hederliga och ohederliga…
Ofärden ruvar emellertid bakom fasaden. Det börjar så smått med en stöld i advokatkontoret och irritationen växer ikapp med skvallret. Och en morgon finns polisen i huset för att undersöka ett dödsfall…
Christer Wijk har en speciell anledning att hålla sig i grannskapet. I huset finns en damfrisering och i damfriseringen arbetar Gudrun, en blondin med rosende kinder och husliga anlag. Christer Wijk övertar gärna en del av utredningsarbetet från Stockholmskriminalen för hennes skull..

Ofärd i huset bor av Maria Lang kom ut 1959. Det är den elfte boken i serien om Christer Wijk. Maria Lang är pseudonym för Dagmar Lange, en svensk författare som är mest känd för sina kriminalromaner om Christer Wijk och Puck Bure.

Jag samlar ju på Maria Langs böcker, och naturligtvis så håller jag också på att läsa serien. I synnerhet på sommaren och jullovet, och nu kändes det som hög tid för en Maria Lang. Det här är den elfte boken i serien och också den elfte jag läser eftersom jag började serien från början.

Ofärd i huset bor är en välskriven pusseldeckare. Jag skulle vilja säga att Maria Lang är den främsta svenska författaren inom den genren! Att skriva en pusseldeckare innebär ju att man ska begränsa antalet misstänkta på ett trovärdigt sätt, och det tycker jag Maria Lang alltid lyckas med. Så även i Ofärd i huset bor. Jag upplever boken som lättläst, och vad gäller det språkliga så är det ytterst sällan som jag tänker på att boken är från 1959. Befriande kort är den, och det visar att man inte behöver breda ut sig för att skriva en bra deckare.

Jag tycker om den här serien, men Puck Bure är inte min favoritkaraktär utan en som jag ofta irriterar mig på. Därför får Ofärd i huset bor ett extra plus, att här är det enbart Christer Wijk som står för att lösa mysteriet. För Christer Wijk gillar jag!

Mysteriet är väl uttänkt och det finns flera att misstänka under läsandet. I och med att jag vet lite om Christer Wijk så kan jag utesluta en av de som förekommer i boken, eftersom den personen har en roll i kommande böcker. Karaktärerna är rätt schablonartade, och även om Puck saknas finns det andra som irriterar. Ofärd i huset bor känns ”före sin tid” på många sätt, i några av kvinnoporträtten och i hur fritt sexualitet beskrivs (i synnerhet från kvinnorna).

Som en händelse står ytterligare några olästa Maria Lang i hyllan och nu får det inte dröja så länge innan jag läser nästa.

Omdöme: Välskriven pusseldeckare av klassiskt snitt.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Flickan & Böckerna, Marikas bokdagbok och Ett hem utan böcker

Förlag: P A Norstedt & Söner förlag (mitt exemplar)
Sidor: 165
Betyg på Goodreads: 3,26 baserat på 53 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare. Inköpt i Nora juli 2016.
Utläst 26 december 2017.

Annonser