Från förlagets hemsida: Caitlins liv är en enda röra. Hon är gift med en man som alla gillar, men äktenskapet knakar i fogarna och hennes självkänsla är i botten. Den enda lösningen verkar vara att separera. Men när pappa flyttar hemifrån slutar deras fyraåriga dotter Nancy att prata. Hon, deras lilla solstråle, som alltid brukade prata oavbrutet är helt förändrad.
Nancys faster, Eva, har nyligen blivit änka. Nu tvingas hon gå vidare utan sin man – och utan att ha förverkligat drömmarna som hon givit upp för hans skull. Hon känner sig ensam, men hennes två livliga mopsar är en tröst i sorgen.
När Eva går med på att låta Nancy komma och bo hemma hos henne ett par gånger i månaden förändras tillvaron för alla inblandade. Både Caitlin och Eva ser plötsligt sina äktenskap i ett nytt ljus – och de upptäcker vad de själva egentligen innerst inne vill.

Allt jag önskade av Lucy Dillon hade recensionsdatum 15 maj 2017. I orginal heter den All I Ever Wanted och kom ut 2016. Lucy Dillon är en brittisk författare av romance/feelgood som debuterade 2008 med Ballroom Class. Hon har skrivit sju fristående böcker som alla utspelar sig i det fiktiva Longhampton, och Allt jag önskade är den sjunde av dem.

Den här boken kom i somras som en present från förlaget men jag kom mig aldrig för att läsa den (däremot läste dottern den). Just nu är mitt behov av feelgood stort och då vände jag mig till Lucy Dillon som brukar vara pålitlig på den punkten.

Allt jag önskade är en sann feelgood med den rätta blandningen av varma fina ögonblick och mer tårögt allvar. Språket är fint, utan att bli överdrivet. Det är mycket känslor, men Lucy Dillon använder inga onödiga ord, utan man förstår mycket från personernas agerande. Historien innehåller såväl ljus som mörker och det gillar jag. I synnerhet är jag förtjust i slutet som är äkta feelgood utan att vara sockersött.

Karaktärsteckningen är bra, såväl barn som vuxna som hundar framträder med sin karaktär. Det är många karaktärer som jag tycker om, men lite extra bryr jag mig om Eva. Hon ändras på ett trovärdigt sätt utifrån olika stadier i sin sorg efter Mick. Draget med hans dagböcker är riktigt bra. Men mest förtjust är jag i Lucy Dillons förmåga att teckna vänskapen mellan hundarna och människorna, i synnerhet mellan Bumble och Nancy. Det ger den där extra feelgoodkänslan som behövs.

Att ha ett separerat par på väg in i en skilsmässa i en feelgood är inte en enkel sak, jag brukar inte gilla det. Men i stort så klarar Lucy Dillon att beskriva Caitlins och Patricks förhållande. Jag är inte speciellt förtjust i Caitlin, hon framstår som alltför hattig hit och dit. Och Patricks kontrollebehov är rent ut sagt läskigt. Det jag kan sakna är också mer ansvar för barnen hos dem bägge. Hur kan man gå in i en separation utan att på allvar tala med varandra om vad det var som gick fel. Ja, det är förstås inte enkelt, men jag tycker de låter det gå väl långt innan de ens försöker.

Jag tycker mycket om den här boken, och tänker definitivt leta i dotterns hylla efter andra böcker av Lucy Dillon nästa gång jag behöver bra feelgood.

Omdöme: Varm och välskriven feelgood med en gnutta mörker
Betyg: 4

Bloggat om boken har Fantastiska berättelser, Carolina läser, Mest Lenas godsakerJust nu just här och och dagarna går.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Originaltitel: All I Ever Wanted
Översättare: Ann Björkhem
Sidor: 437
Betyg på Goodreads: 3,92 baserat på 784 betyg
Hur jag fick tag på den: Sommarpresent från Therese på förlaget. Tack för den!
Utläst 5 november 2017.