Från förlagets hemsida: Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs hon bra med livet i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en gråtande madonnastaty i sin gamla hemby tvingas hon tillbaka till sin hemby Tobercree.
Det som skulle bli en snabbvisit blir plötsligt något helt annat när en vinterstorm sveper in över Irland. Och samtidigt som Asta måste lösa mysteriet med madonnan och återknyta kontakten med sin excentriska familj, dyker den mystiske Jake upp. Att något klickar mellan dem är uppenbart, men går det verkligen att tina upp ett hjärta som varit fruset i så många år?

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy hade recensionsdatum 1 november 2016. I original heter den Snowed in for Christmas och kom ut 2015. Claire Sandy är pseudonym för den brittiska författaren Bernie Strachan som  har skrivit flera böcker i romcom-genren under flera olika namn.  Hon debuterade 2004 med The Reluctant Landlady.

Efter att ha läst Johannes Auyurus bok behövde jag något lätt. Claire Sandy hade jag satt upp i Boktolvan, där jag också behövde läsa en bok, så därför valde jag Snöfall, mirakel och frusna hjärtan som dottern fick i julklapp förra året.

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan är en lättläst bok som passar i jultid. I början av boken så gillar jag den riktigt mycket – i synnerhet så gillar jag relationen mellan Asta och Kitty. Men allt eftersom läsningen fortskrider så dyker det upp en del saker som stör mig och drar ner intrycket väsentligt. Boken är mycket lättläst, men språket är inte alls särskilt bra. Det som också stör är användningen av rätt så grova ord, som att man slentrianmässigt använder ”slinka” som tilltal. Jag vet inte om det är ett sätt att visa att det här är en naturlig och enkel familj, men det landar inte väl hos mig.

I feelgood så ska det vara kemi mellan personerna, och tyvärr så saknar jag det. Asta tänker mycket på sex i samband med Jake, men jag har svårt att tro på vare sig hennes förälskelse i Jake eller i Conan, det är bara ord. Det finns också en grundton i deras jargong som delvis hänger ihop med orden, och delvis är en relationsbeskrivning. Hon återkommer till att hon gillar att bli dominerad av Jake. Hennes handlingar motsäger visserligen det, men hennes tankar och ord visar på den tendesen. Och sen kommer vi till det största problemet. Feelgood kan visserligen innehålla mörker, men i Astas bakgrund finns en dramatisk och tragisk händelse, som jag tycker författaren behandlar vårdslöst och utan förståelse. Så lätt skakar man inte av sig en sådan sak, och beskrivningen av det lämnar en mycket sur eftersmak.

Vad tycker jag då om med boken? Jo, det finns bikaraktärer som jag gillar, som Rory, Oona, Kitty och Ma t.ex. Jag gillar att familjen innehåller många starka kvinnor. Beskrivningen av den irländska landsbygden och småsamhället är ganska bra, och vintervädret gör sitt till för att det ska bli bra stämning.

Tveksamt om jag kommer att välja Claire Sandy igen om jag ska ha feelgood, när det finns Lucy Dillon exempelvis.

Omdöme: Lättläst och vintrig irländsk feelgood
Betyg: 3

Bloggat om boken har hyllan, med näsan i en bok, Bina’s Books och Feelgoodbiblioteket

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Printz Publishing
Originaltitel: Snowed in for Christmas
Översättare: Ann Margret Forsström
Sidor: 376
Betyg på Goodreads: 3,65 baserat på 139 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånade av dottern.
Utläst  november 2017.

Annonser