Titel: Sameblod
Originaltitel: Sameblod
Regissör: Amanda Kernell
Manus: Amanda Kernell
Skådespelare: Lene Cecilia SparrokMia Erika SparrokMaj-Doris Rimpi  m.fl.
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: Sverige
Genre: Drama
Premiär i Sverige på bio: 3 mars 2017
Utgiven i Sverige på DVD: 14 juli 2017
Vi (maken, sonen och jag) såg den på DVD 11 november 2017.

Från Discshop: Elle Marja går på samisk internatskola med sin lillasyster och ska snart ta över som renskötare i familjen. Samtidigt drömmer hon om ett annat liv, långt borta från bybornas hårda ord och förakt och skolans kadaverdiciplin och kolttvång. Allt faller samman efter de rasbiologiska undersökningarna som hålls på skolan och Elle Marja bestämmer sig föratt lämna allt och bli svensk. Hon stjäl sin svenska lärarinnas kläder och identitet och rymmer till Uppsala – men att byta liv visar sig vara mycket svårare än hon trodde.

Den här filmen har jag hört mycket gott om, och ett tag tänkte vi se den på bio, men kom aldrig iväg. Av någon anledning blev den också liggande ett tag efter att vi köpt den. Men i lördags var det dags.

Sameblod är en vacker, tänkvärd men också plågsam film. Ibland känner jag som om jag helst skulle vilja stoppa huvudet under kudden och slippa se det pinsamma, men samtidigt är det en film gjord med varsamhet och tonsäkerhet som gör att jag ändå tittar. Det tog ett tag för mig att smälta filmen och kunna summera mina känslor.

Det är just förmågan att skildra känslor och relationer med blickar, få ord och stämningar som jag tycker är styrkan med Sameblod. Det är ett lugnt tempo, men det händer mycket som man får anledning att fundera över. Dock lämnas jag med en viss frustration över saker som aldrig får sin förklaring. Vad hände efter den sista scenen med Elle Marja som ung och slutet av filmen när hon är gammal är väl den största frågan? Hur blev det med de andra personerna, exempelvis Niklas? Många frågor som inte får något svar, och som jag inte ens förmår att läsa mellan raderna om.

Jag får erkänna att jag vet ytterst lite om den samiska kulturen och förutsättningarna, och att jag i och hoppas att jag med detta kan förstå lite mer. Det finns scener som är väldigt starka och plågsamma. Det rasbiologiska institutet i Uppsala kände jag till, men inte att samerna var utsatta för deras mätningar. Inte heller vad de fått utstå av människor i det omgivande samhället.

Filmen bärs i mångt och mycket av Lene Cecilia Sparrok som spelar Elle Marja som ung. Hon gör en helt enkelt strålande insats! I en del andra roller finns skådespelare som vi sett i andra filmer, men de som förekommer mest är nya bekantskaper, och det är också en styrka, man slipper förknippa dem med andra roller. Att lärarinnan också har en speciell roll i Kingsmen stör en del…

Jag rekommenderar denna tänkvärda film, men förvänta er just det. Det är ett stillsamt tempo, och scenbytena är få, kameran får dröja kvar länge.

Omdöme: Starkt och berörande om samer, vardagsrasism och att inte passa in.
Filmbetyg: 8,0/10

På IMDB får filmen betyg 7,5 baserat på 1 815 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 5 baserat på 594 betyg.

Recension finns på Sydsvenskan, SVT, GP och Moviezine

Annonser