Från förlagets hemsida: I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Färjan av Mats Strandberg kom ut hösten 2015. Mats Strandberg är en svensk författare som fick sitt stora genombrott med Engelsforstrilogin som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Den första delennominerades till Augustpriset. Färjan är hans första skräckroman. Den har sålts till ett flertal länder och en filmatisering är under utveckling.

Jag brukar ju säga att skräck inte är min grej. Och det är det nog inte. Men jag tyckte ju Engelsforstrilogin var fantastisk, och när nu Mats Strandberg kom med en egen bok så blir man ju nyfiken. Såpass nyfiken så jag deltog i en utlottning på Instagram (BooksofMagnus) och vann Färjan i pocket. Då måste jag ju också läsa den.

Färjan är en välskriven och lättläst skräckroman. Dock så undrar jag fortfarande om det här är ”min” stil. Men det finns ett par saker som jag verkligen tycker om med Färjan. Mats Strandberg är en mästare på karaktärsteckningar – osympatisk eller sympatisk, ond eller god, det spelar ingen roll. Alla karaktärer i den här boken är en del av historien, och jag kommer på mig själv långt efteråt att fundera på dem, som verkliga människor.

Att sätta en skräckroman på en Finlandsbåt är ett strålande val. Där finns alla förutfattade meningar, olika personligheter ihopklämda mot sin vilja. Och så den där obehagliga klaustrofobiska känslan – och jag som både lider av klaustrofobi och är mindre förtjust i att befinna mig oskyddad ute på vattnet, ja, det blir riktigt obehagligt för mig.

Den första halvan av Färjan är mycket bra. Det är en stark spänning, i många stycken psykologisk, som Mats Strandberg också bemästrar. Undertonerna, det outsagda och tolkningarna är spännande. Jag kommer på mig själv att fundera på om människor verkligen kan klassificeras som onda eller goda. Det är i början som jag blir skrämd, och så alldeles alldeles på slutet (snyggt!).

Andra halvan av Färjan – nej, då blir det inte min grej. Jag hoppas jag nu inte spoilar för mycket, men jag tycker inte man kan undgå att veta om att den här boken innehåller vampyrer. Det är mycket blod och på tok för många detaljer. Inte så att jag i huvudsak blir äcklad, utan det blir bara för mycket, så jag tappar intresset. Psykologisk spänning och skräck är mycket hemskare än blod, som blir overkligt.

Om jag nu struntar i om skräck är min sak eller inte så är jag i alla fall nyfiken på Mats Strandbergs senaste bok – Hemmet. Om jag förstått det rätt så är det mer psykologisk spänning och inte så blodigt.

Omdöme: Lättläst skräck med bra karaktärsteckningar
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Johannas deckarhörna, Boktanken, Litteraturkvalster & Småtankar och Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 477
Betyg på Goodreads: 3,49 på 1278 betyg
Hur jag fick tag på den: Vinst på Instagram hos Book of Magnus.
Utläst 28 oktober 2017.