Från förlagets hemsida: Theodor Kallifatides känner krafterna sina och bestämmer sig för att det är dags att sluta skriva. Han gör sig av med arbetsrummet dit han gått varje morgon i decennier – och blir alldeles vilsen. Kan han verkligen sluta skriva? Osäkert. Men kan han skriva? Det blir också allt svårare. Tills förlösningen kommer från alldeles oväntat håll.
”Den dagen när jag kom hem satte jag mig framför datorn och skrev en mening som surrade i huvudet på mig som en hästfluga. Jag har faktiskt glömt vad det var, men det kändes nödvändigt att göra något med den. Det var en stor lättnad, som om min stumhets troll hade förbarmat sig över mig.”
Ännu ett liv är det som växer fram när han hittat tillbaka till skrivandet igen. Det är en njutbar, lätt och filosofisk skrift om minnet och språket, kärleken och tidens gång. Ja, om själva livet.

Ännu ett liv av Theodor Kallifatides hade recensionsdatum 10 mars 2017. Theodor Kallifatides är en svensk författare född i Grekland som gett ut ett trettiotal skönlitterära verk. Han är mångfaldigt prisbelönad för sitt författarskap. Mer information finns här.

Theodor Kallifatides är en av mina favoritförfattare, men samtidigt en som jag ofta ”glömmer bort” i floden av nya författare. Ikväll så kommer han och pratar på Bokens Afton i Sundsvall och med anledning av det fick jag låna hans senaste bok av en vän.

Ännu ett liv är en tunn skrift som berör stora ämnen. Det framgår att den är skriven på grekiska, istället för på svenska som hela Theodor Kallifatides tidigare produktion, men det står inte vem som översatt den, så jag antar att han gjort det själv. Oavsett detta så imponeras jag ännu en gång av hans fantastiska behandling av språket. Varenda ord är vägt på guldskål, och det blir så vackert och fundersamt. Han kan skriva om nästan vad som helst och det blir språkligt njutbart.

Hur intressant kan det vara att läsa en bok om en författares skrivvåndor? tänkte jag innan jag började läsa. Men Theodor Kallifatides tar förstås ett större grepp. Ännu ett liv går från en form av dagbok där varenda liten händelse i Theodors och hans frus Gunillas vardagsliv framgår, över till minnen från hans tidigare liv (i synnerhet vännerna i Grekland) till att greppa stora samhällsfenomen. Det han skriver om hur det svenska och grekiska samhället utvecklats är mycket tänkvärt och bra beskrivet och mer än en gång får jag stanna upp och tänka. Jag håller inte alltid med honom, men betraktelserna får mig att tänka till. De detaljerade vardagsbeskrivningarna, tja de blir lite för detaljerade för mig, och det drar ner intrycket av boken. Men genomgående så njuter jag av språket.

För er som aldrig läst något av honom rekommenderar jag dock att ni börjar med någon annan bok, för jag tror att den här boken får man mest ut av om man ”hört hans röst” tidigare.

På många sätt så känns det som om detta är Theodor Kallifatides sista bok. Som sådan så är det en värdig avslutning. Men egoistiskt så hoppas jag ju på fler fantastiska böcker av honom, en av våra främsta författare.

Omdöme: En filosofisk vardagsbetraktelse, skriven av språkets mästare.
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 138
Betyg på Goodreads:3,76 baserat på 29 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän. Tack!
Utläst 8 oktober 2017.

Annonser