Från förlagets hemsida: En het junidag hittas liket efter en sextonårig flicka i floden Main utanför Frankfurt. Hon har blivit mördad och kroppen bär spår av brutal misshandel. Och ingen saknar henne. Flera veckor efter det makabra fyndet står Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein fortfarande rådlösa i sökandet efter hennes identitet. 
Så landar ett nytt fall på deras bord. En populär tv-programledare har attackerats och låsts in i bagageluckan på sin bil. Hon har nyligen arbetat på ett reportage om en hemlighetsfull organisation, med medlemmar från samhällets allra högsta skikt. Medan Pia och Oliver gräver djupare i fallet flätas det oväntat samman med den anonyma flickan vid flodkanten, och blottar en fruktansvärd hemlighet som kommer dem obehagligt nära.

Stora stygga vargen av Nele Neuhaus hade recensionsdatum 21 september 2017. I original heter den Böser wolf och är den sjätte delen i serien Bodenstein & Kirchhoff, men den andra som översatts till svenska. Nele Neuhaus är en tysk författare som debuterade 2005 med Unter Haien. Hon gav ut sina tre första böcker på eget förlag. Hon är mest känd för sin kriminalserie och har nu sålt över 5 miljoner böcker i 25 länder.

Jag läste Nele Neuhaus Snövit måste dö när den kom ut på svenska och tyckte den var riktigt bra. Så när jag fick en fråga från förlaget om jag ville läsa Stora stygga vargen tackade jag såklart ja! Sen hade jag noterat recensionsdatum 26 september och inte 21…

Stora stygga vargen är en riktigt bra deckare. Nele Neuhaus är skicklig på att bygga upp en historia med många trådar, och jag är imponerad av hur hon lyckas väva ihop alla trådar på slutet. Det är en relativt tjock deckare, men jag har inga problem att hålla uppe intresset, och när jag läst klart boken känns det lite sorgligt att lämna världen man levt i under läsningen.

”Mysteriet” i den här boken är väl uppbyggt men det är också en mycket plågsam historia på många sätt. Den handlar om barn som far mycket illa, och vuxna som sviker sin roll å det grövsta. Det är inte sällan det vänder sig i magen, och jag orkar inte ens tänka på att detta är sådant som kan hända i verkliga livet. Ja sådant som t.o.m. händer.

Det är bitvis för omständigt, för många detaljer i beskrivningarna av i synnerhet miljöerna. Men jag stör mig inte alls på det så mycket som jag kan göra. Det är också ett stort persongallergi och jag lite svårt att hålla reda på alla namn, vilket gör att det är svårt att få en bra bild av karaktärerna. Jag vet inte om det beror på att jag inte kan associera när det handlar om tyska namn, eller om det är ovanligt spretigt.

Det finns gott om osympatiska karaktärer i Stora stygga vargen. Nele Neuhaus är bra på karaktärsbeskrivningar, även av de osympatiska. Vad gäller polisgruppen, med huvudfokus på Pia och Oliver, så är de intressanta personer som jag gärna skulle lära känna mer. Det känns som om man får reda på nya saker om dem även i den här boken.

Under läsningen så irriterar det mig att det finns böcker tidigare i den här serien som inte är översatta, eftersom det innebär att man inte förstår alla referernser till tidigare händelser i polisgruppen. Men ännu mer irriterad blir jag när jag efter att jag läst boken upptäcker att det finns en bok mellan den här och Snövit ska dö. Att man började med att översätta Snövit ska dö har jag förstått att det kan bero på att det var den hon slog igenom med. Men varför inte översätta del fem?

Jag vill definitivt läsa mer av Nele Neuhaus, och jag läser gärna mer i serien Bodenstein & Kirchhoff. Antingen det är från början eller om det är del sju och åtta som finns utgivna på tyska.

Omdöme: Välskriven tysk deckare om vuxna som sviker och utnyttjar barn
Betyg: 4

Bloggat om boken har Boklysten och Vargnatts bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Böser Wolf
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson
Sidor: 453
Betyg på Goodreads: 3,94 baserat på 2051 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tusen tack för det!
Utläst: 16 september 2017.