Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

I fredags kväll åkte vi dryga 30 mil söderöver för (i huvudsak) släktträff och för några minuter sedan anlände vi hem igen. Vi har umgåtts hela helgen med släkt och vänner. Hur trevligt som helst men jag har inte läst en rad på hela helgen. Eftersom jag gav upp en bok i fredags så får smakbiten komma från den boken jag ska börja på: Yxmannen av Ray Celestin. Ray Celestin kommer på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i november så jag måste ju se till att läsa något av honom innan dess.

Smakbiten kommer från prologen:

Det var den vanliga korrespondensen från uppretade stadsbor, folk med klagomål att framföra, viktigpettrar och sådana som använde insändarsidan som ett forum för att gräla med varandra. Han valde ut ett par av de längre litaniorna för publicering eftersom de fyllde upp sidan snabbare, och ögnade sedan igenom breven från alla som hävdade att de sett Yxmannen. Sedan dödandet börjat några månader tidigare hade tidningen översvämmats av brev från engagerade medborhare som vor på att de sett honom på väg till eller från något av morden. Riley suckade och undrade varför de där människorna skickade sina brev ill tidningen och inte till polisen. Han tände en cigarett och plockade upp det sista brevet i högen. Kuvertet var sällsynt, tunt som rispapper, utan någon avsändare. Tidningens adress var nedklottrad med spretig handstil och den rostfärgade vätskan som han hoppades var bläck hade skvätt en hel del. Han drog ett bloss på cigaretten och öppnade brevet med nageln.

Annonser