Titel: Så ock på jorden
Originaltitel: Så ock på jorden
Regissör: Kay Pollak
Manus: Carin Pollak, Kay Pollak
Skådespelare:  Frida Hallgren, Jakob Oftebro, Lennart Jähkel, Niklas Falk m.fl.
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Sverige
Genre: Drama
Premiär i Sverige på bio: 4 september 2015
Utgiven i Sverige på DVD: 14 december 2015
Vi (maken, dottern och jag) såg den på DVD 16 september 2017.

Från Discshop: Livet går vidare för människorna i den lilla norrländska byn Ljusåker efter att deras körledare, den världsberömde dirigenten Daniel Daréus, lämnat dem. Kvar finns hans livs kärlek Lena (Frida Hallgren), som väntar hans barn. Lena älskar egentligen svängig folkrock och country, men under stor tvekan tackar hon ändå ja till att ta hand om musiken i byns folktomma kyrka. Det blir startskottet för en kedja av händelser som väcker upp människors lust och längtan. Samtidigt är hennes arbetsmetoder starkt provocerande för etablissemanget och vänner av ordning.

Vi har sett Kay Pollaks film Så som i himmelen flera gånger, eftersom det är en stark och fin film. Senaste gången vi såg den, förra året, så upplevde jag den dock som lite teatralisk och gammaldags. Men ändå berörande och fin. Däremot har vi inte tidigare sett uppföljaren, Så ock på jorden. Men nu har vi alltså gjort det.

Jag är kluven till Så ock på jorden. Det är en tunn story och känns mest som man försökt mjölka ur succén Så som i himmelen. Allting är extra allt, och mer än en gång så vrider jag mig i soffan när skådespelarna spelar över rejält. Lennart Jähkel är ju som han är och jag tycker ofta det blir för mycket, men även Frida Hallgren är lätt hyper i den här filmen. Lena kan inte vara en lätt karaktär att spela, hennes känslor är verkligen ”all over the place”, hon tycks oförmögen att vara annat än hyperaktivt glad eller deprimerat ledsen. Det är också som en karikatyr på norrländsk landsbygd, där det börjar med snöstorm och fortsätter med det inskränkta lilla samhället där ingen kan gå ur sina roller.

Men trots detta så händer något i andra halvan av filmen. Jag blir starkt berörd och får tårar i ögonen (och ni som läser bloggen vet att det inte händer så ofta). Vackert är det också. Styrkan i filmen är det sorgliga, medan glädjescenerna blir för mycket ”extra allt”.

Frida Hallgren och Lennart Jähkel tillhör inte mina favoriter, men både de och den övriga uppsättningen känns som gamla bekanta från den förra filmen, och man kan acceptera deras drag. De blir som en familj. Jag gillar Jakob Oftebro, även det jag sett förut av honom (t.ex. Max Manus) men hela den delen av berättelsen är överflödig. Filmen hade varit betydligt starkare om Lena hade fått visa att hon klarar sig själv och kan stå på egna ben och lyckas.

Omdöme: Norrländskt drama med överspelad glädje och starka känslor.
Filmbetyg: 5,0 av 10

På IMDB får filmen betyg 4,7 baserat på 516 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 2 baserat på 266 betyg.

Recension finns på Aftonbladet, GP, och Moviezine