Från det svenska förlagets hemsida: Under den mörka vintern på Shetlandsöarna framkallar det häftiga regnet ett jordskred. Våldsamma vattenmassor och lervälling spridersig över vägen från Lerwick till Sumburgh ochut mot havet. När Jimmy Perez kör till en väns begravning får han syn på en stuga som förstörts av vattenmassorna. Han utgår först från att stugan är övergiven, men när han stiger in hittar han en död kropp: en mörkhårig kvinna i röd klänning. Jimmy, som får intrycket attden döda kvinnan precis som han själv har rötter i medelhavsområdet, blir som besatt av att ta reda på vem hon var. Så småningom kommer det fram att kvinnan sannolikt blivit mördad och att hon var död redan innan jordskredet nådde huset. Jimmy Perez är beredd att göra allt för att ta reda på hennes identitet– och hur hon dött.

Cold Earth av Ann Cleeves kom ut 2016. På svenska heter den Mörk jord och kom ut i maj 2017. Cold Earth är den sjunde delen i Ann Cleeves Shetlandsserie, varav den första, Raven Black, kom ut 2006. Ann Cleeves är en brittisk författare som skrivit c:a 30 böcker i flera deckarserier. Mest känd i Sverige är hon för serien om Vera Stanhope och Shetlandsserien, vilka bägge har filmatiserats.

Från början så var Shetlandsserien en kvartett och jag älskade de böckerna. Ända tills slutet av den fjärde. Sällan har jag varit så arg på en författare. Det var med blandade känslor jag tog emot beskedet att det skulle bli fler böcker i serien. Även om de inte är så bra som de första fyra så är de ändå såpass bra att jag läser dem så fort de kommer ut. På engelska. Cold Earth fick jag i födelsedagspresent och jag förstår ärligt inte varför den blivit liggande till nu.

Cold Earth är en lättläst deckare i lugnt Shetlandstempo. Den här serien handlar inte om mysterierna, det handlar om personerna (Jimmy Perez och hans kollegor/vänner) och framförallt handlar det om Shetlandsöarna, både miljön och mentaliteten. Jag förväntade mig ett lugnt tempo, och ingen bladvändare, och det var vad jag fick. Det är i stort en ganska medelmåttig bok, men jag charmas av språket och miljön.

Miljöskildringarna är verkligen fantastiska i Cold Earth, man förflyttas till en miljö där vädrets växlande förutsättningar styr. Jag känner mig både blöt och kall och imponerad av kraften i vädret. Mysteriet däremot är inget att hurra för, och upplösningen tycker jag är underlig.

Jag gillar i stort huvudpersonerna, men ärligt talat börjar jag bli lite less på Jimmy Perez. Vad är charmen med honom egentligen? Han är butter och inåtvänd mest hela tiden, och tänker mer på sig själv än andra. I den här boken är han heller inte den som leder och kommer med genombrotten. Jag gillar att Sandy får ta mer plats, och att han utvecklats. Magnus Tait vars begravning boken inleder med var ju en av huvudpersonerna i den första boken, Raven Black, och jag gillar hur historien knyts ihop.

En sak som jag funderar på när jag läser är Cassies ålder. Cassie har ju funnits med sen första boken, men hon beskrivs ändå som väldigt ung, ungefär som hon precis börjat skolan. Raven Black kom ut 2006 så rimligen borde det gått 10 år? Kan Cassie vara 12-13 år? Inte alla som sätter sig och leker med Lego, eller bara accepterar att ignoreras?

Jag kommer att fortsätta läsa den här serien, för jag gissar att det kommer en till bok som har ”Fire” i titeln? (de tre sista heter Dead Water, Thin Air och Cold Earth så ett element fattas). Definitivt på engelska, för en del av charmen är det brittiska inklusive språket.

Omdöme: Lättläst och lugnt om Shetlandsöarna.
Betyg: 4-

Bloggat om boken (den svenska) har Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här, här, här elller här
Förlag: Macmillan
Sidor: 387

Mitt exemplar var en födelsedagspresent i januari.
Utläst 25 juni 2017.

Annonser