Titel:
Passengers
Originaltitel: Passengers
Regissör: Morten Dyldum
Manus: John Spaihts
Skådespelare: Jesper Christensen, Anders Baasmo Christiansen, Jennifer Lawrence, Chris Pratt, Michael Sheen, Laurence Fishburne m.fl.
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Genre: Äventyr, Science Fiction, Drama, Romantik
Premiär i Sverige på bio: 21 december 2016
Utgiven i Sverige på DVD: 15 maj 2017
Vi (maken, dottern, sonen och jag) såg den på DVD 27 maj 2017.
Från Discshop: Resan för två passagerare ombord på ett rymdskepp, som transporterar dem till ett nytt liv på en annan planet, tar en livsfarlig vändning när deras stasiskapslar av någon mystisk anledning väcker dem 90 år innan de når sin destination. Medan Jim och Aurora försöker lösa mysteriet bakom det tekniska felet, börjar de bli förälskade i varandra, utan att kunna motstå attraktionen som finns mellan dem. Samtidigt hotas deras liv av att skeppet håller på att haverera och av sanningen bakom deras för tidiga uppvaknande.
Den här filmen köpte maken och sonen valde att vi skulle se den en lördag då vi har filmkväll. Jag måste erkänna att jag var ganska tveksam. När jag var liten såg jag ett avsnitt av en rymdserie (Månbas Alpha kanske?) där en person tvingar sig ombord på ett skepp där man ska sövas ner för att färdas länge. Eftersom han inte testats innan så funkar nedsövningen bara en kort stund, och när han vaknar är han helt ensam och han inser att han kommer att dö på skeppet då det ska komma fram flera livstider senare. Jag drömde länge mardrömmar om den scenen. Så konceptet kändes högst obehagligt bekant…
Passengers var en betydligt bättre film än jag hade förväntat mig, och i ett helt annat tempo. Man kunde ju tänka sig att det skulle vara en hel del action, men tempot är ganska långsamt. Det ligger mycket fokus på Jims besatthet av Aurora, och det som såsmåningom blir en romantisk historia. Jag rycktes med av romantiken, men när jag efteråt tänkte mer på det så är det ju egentligen ett ganska obehaglig agerande och en moralisk frågeställning som inte är helt enkelt. Jag uppfattar Jims agerande som outsägligt egoistiskt.
Det är snyggt filmat, med fantastiska rymdscener. Det är en rapp dialog som ger många skratt. Vår favorit blir förstås Arthur – det är också den dialogen som blir andningspauserna i något som annars kunde ha blivit för långsamt och tungt.
Det är inte så mycket att säga om skådespelarna – i princip är det bara fyra stycken varav tre är huvudpersonerna (om man räknar in Arthur som ju trots att han är android spelas av en människa). Jennifer Lawrence är som vanligt bra – hon är en av mina favoriter numera. Chris Pratt är bra också tycker jag, men han får ju i särklass mest av tiden i filmen så det blir lite mycket av honom.
Passengers innehåller en del dramatik men här tycker jag de kunde tagit ut svängarna betydligt mer. Och slutet är knappast någon överraskning.
Omdöme: Snyggt filmad science fiction med romantik och humor.
Filmbetyg: 7,0
På IMDB får filmen betyg 7,0 baserat på 197 358 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 1013 betyg.
Recension finns på Moviezine. Bloggat om den har Bokföring enligt Monika.
