Hett i hyllan #50

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är på sluttampen på 2013, närmare bestämt i mellandagarna. Vid ett besök på Vängåvans bokhandel träffar jag Monica som ger mig en kasse med sju böcker – alla från Sekwa och Etta förlag – som present. Tyvärr så står fem av dem olästa i hyllan. Fyra av dem har jag redan tagit upp i Hett i hyllan. I sista Hett i hyllan innan semestern så är det dags för den sista boken lämpligt nog. Det är Dagar utan hunger av Delphine de Vigan.

Laure är 19 år, hon är anorektiker. När hon blir inlagd i sjukdomens slutstadium börjar hon efter hand förstå hur det kunde gå så långt. Dagar utan hunger återger tre månaders sjukhusvistelse, tre månader för att blåsa nytt liv i en utmattad kropp, tre månader för att kapitulera, för att bli frisk. Laures tillfrisknande är också berättelsen om hennes möte med den läkare som tar hand om henne, kanske den ende som kan ta till sig hennes smärta, den del av hennes barndom som hon inte kan frigöra sig ifrån.

Ja, den här har jag ju läst om i alla fall. Inbillar mig att det kan vara en rätt jobbig men viktig bok att läsa.

Spel av Anna Roos

Från förlagets hemsida: Sol lämnar Sverige och svär på att aldrig komma tillbaka. Men när hennes tvillingbror Gustavs kropp hittas i Årstaviken och hans död avskrivs som självmord återvänder hon motvilligt. Med ett fingerat CV får hon anställning vid Handelshögskolans bibliotek. I korridoren träffar hon Erik, studenten som är lite bättre än alla andra och har en likadan tatuering som den hon sett på sin brors döda kropp.
Sol drog nitlotten redan vid födseln. Medan Gustav växte upp på gåslever i deras pappas nya hus på Lidingö blev hon kvar i förorten med sin mentalt instabila mamma. Och om hon har haft svårt att behålla sina jobb, har hennes bror snarare haft problem med vilket han ska välja efter sin examen från Handelshögskolan.
Vad var det egentligen som hände Gustav? Jakten på svar tar Sol djupare in i hans värld. Ur sprickorna i den putsade fasaden börjar mörka sanningar sippra fram, och Sol dras in i ett spel där bara slumpen avgör vem som är vinnare och vem som är förlorare.

Spel av Anna Roos hade recensionsdatum 27 maj 2017. Anna Roos är civilekonom. Hon har arbetat på kasino och bott en period i Atlanta. Spel är hennes debutroman.

Den här boken hade jag noterat i någon avisering av nya böcker, men inte direkt skrivit upp. Därför var det en trevlig överraskning när förlaget skickade den till mig.

Spel är en välskriven och lättläst bok, med en spännande och annorlunda intrig. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag läst något liknande, och då läser jag många spänningsromaner. Spel är också befriande kort, bara ca 220 sidor, något som inte är så vanligt i den här genren. Det är bra driv i berättelsen, och mitt intresse hålls uppe hela tiden.

Spel är lättläst med ett drivet språk. Jag brukar inte vara så förtjust i jag-formen, men det här är Sols berättelse, och jag tror den hade förlorat i intensitet om den beskrivits i tredje person. Sol är en kvinna som varit med om mycket, trots sina unga år, och jag tycker det framgår väl utan att jag som läsare skrivs på näsan om det. Ibland kan jag nästan uppleva det tvärtom, som att jag får ”gissa” mig till lite väl mycket. Sol är cynisk så det räcker och blir över, och dessutom ganska elak mot andra. Det är inte lätt att tycka om henne, men det är däremot lätt att förstå att det blivit så. De andra personerna i berättelsen väcker också mitt intresse och jag hade gärna läst mer om dem.

Intrigen i Spel handlar mycket riktigt om spel. Och här är min enda invändning. Jag är inte riktigt säker på att jag greppar vad spelet går ut på, det är något som jag känner att jag inte fattar. Vad är det Gustav egentligen gjort? Vad är poängen? Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila… Efter avslutad läsning så känns det … lite oavslutat.

Spel är en mycket lovande debut och jag hoppas få läsa mer av Anna Roos.

Omdöme: Välskrivet i snabbt tempo om familjerelationer, spel och att utnyttja andra.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Boktanken

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Samarbete mellan Modernista och Louise Bäckelin förlag
Sidor: 224

Mitt exemplar var ett överraskningsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 13 juni 2017.

Topp Tio Tisdag: Tio serier jag (kanske) tänkt börja på men inte har

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Top Ten Series I’ve Been Meaning To Start But Haven’t

Det här temat är ju lite bedrägligt. Jag behöver ju inte tio serier till att läsa… Det skulle vara lättare att lista serier där jag läst första boken men inte mer. Jag la till ett ”kanske” i titeln för jag är inte säker på om jag vill börja. Av de serier jag listade sist det här temat var i Top Ten Tuesday har jag faktiskt börjat på nio av tio.

1. Roslund & Hellströms serie om Ewert Grens.
2. Cilla & Rolf Börjlinds serie om Tom Stilton och Olivia Rönning.
3. Anders de la Mottes serie MemoRandom.
4. Anna Jakobson Lunds serie Systemet.
5. Cecilia Samartins serie Señor Peregrino.
6. Richard Castles serie om Nikki Heat.
7. Någon av Ingrid Hedströms serier.
8. Åsa Hellbergs serie Sonja.
9. Stuart Mac Brides serie om Ash Henderson.
10. Hjorth & Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman.

Hm, ja detta kanske kan vara en slags påminnelselista för egen del.

Sommarläsningsenkät

Trött måndag. Mycket att göra. Visst låter det som enkätdags? Det är visserligen en månad sen Lyran gjorde en sommarläsningsenkät, men sommaren har ju dröjt, så jag kanske kan vara ursäktad?

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Jag brukar läsa mer, juli brukar vara min bästa månad. Vi är ju en läsande familj så även när vi har semester tillsammans så brukar vi läsa. Jag befarar att i år kommer det inte att bli lika mycket läst som vanligt i juli.

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Förr så var sommaren vikt för deckare, men nu läser jag ju deckare året runt. Jag försöker välja bara efter lust och peta undan dåliga samveten. Och kanske våga mig på lite tjockare böcker.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Jag gillar vår balkong, men den passar för läsning på morgnarna, på eftermiddagen kan det bli lite hett. Annars gillar jag att läsa på stranden, och höra vågor som kluckar. Eller på en utservering med en cappuccino till.

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Alla böcker 😉 Deckare eller feelgood. Gärna med sommartema. I år så rekommenderar jag Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Inte för att den har sommartema, utan för att den är riktigt bra feelgood.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell. Den utspelar sig i London sommaren 1976 när England drabbades av en extrem värmebölja.

En smakebit på søndag – Cold Earth

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än.

Mycket nu. Barnens sommarlov har börjat och de är ute på egna äventyr, så vi har ”barnfritt” några dagar. Själv ska jag i eftermiddag/kväll iväg på veckans andra tjänsteresa. I torsdags kom jag hem två timmar senare än SJs tidtabell, hoppas på bättre tur den här gången. Har jobbat även på kvällarna och varit lite för trött för läsande, har blivit mycket slösurfande istället. I går kväll läste jag ut Den gode lögnaren av Nicholas Searle, ett överraskningsexemplar sen i höstas så jag fick snabbt tänka om vad gäller smakbit. Nu har jag valt och det blev Cold Earth av Ann Cleeves. Den har legat sen min födelsedag i januari trots att jag brukar älska hennes böcker om Shetlandsöarna.

Smakbiten kommer från sid 2

The rumbling started when the landslide picked up speed and gathered boulders and the stones from the field dykes. When it crossed the main road it missed a car but ploughed into a small croft. Relentless as a river in flood, the mountain of earth moved with a power that flattened the outhouses of the tiny croft house and forced its way through the main building, smashing windows and breaking down the door. Perez heard the noise when it hit the house as a roar, and felt it as a vibration under his feet. He turned at the same time as the other mourners.

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg

Från förlagets hemsida: Utan att riktigt förstå hur det gick till så har Felicia blivit med hus. Inte en vanlig villa, utan en stor fastighet med hyresgäster som nu är hennes ansvar. En av lägenheterna ska hon inreda till sig själv.
När Felicia möter den attraktive antikhandlaren Jonathan som vill fylla hennes bostad med tidstypiska möbler vänds hennes liv upp och ned. Felicia tar tacksamt emot inredningshjälp från Jonathan, men vad varken Felicia eller Jonathan känner till är att en av möblerna döljer en gammal hemlighet … Denna hemlighet leder till Nanny, en ung kvinna som arbetar som piga i ett välbemedlat hem i Karlskrona år 1851.
Ensamheten blir plötsligt ett virrvarr av nya bekantskaper, de gamla murriga väggarna får nytt liv och Felicias sårade hjärta tinar upp. Men hur ska hon hantera en kärlek som är omöjlig redan från början?
Nannys och Felicias skilda livsöden vävs samman på ett fängslande vis. Hemligheter från det förflutna blir en del av Felicias liv och påverkar henne på ett sätt som hon aldrig hade kunnat förutsäga. Manglade dukar och vikta servetter är en varm och charmig historia som handlar om vänskap, kärlek och modet att känna tillit.

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg kom ut i maj 2017. Ewa Klingberg har tidigare arbetat som lärare men sedan 13 år tillbaka är hon författare på heltid. Hon skriver romaner såväl som noveller för veckopressen samt är medarbetare i tidningen Släkthistoria. Hon driver även bloggen Holavedsbrudar.

Eftersom Ewa Klingberg driver en bokblogg, Holavedsbrudar, som jag följer både på webben och Instagram hade jag sett att den här boken skulle komma ut. Eftersom jag normalt sett inte brukar vara rätt läsare för historiska romaner så hade jag inte tänkt läsa den. Men så blev jag mer och mer nyfiken och när Ewa erbjöd att om man kommenterade på bloggen kunde man få recensionsexemplar från förlaget slog jag till.

Manglade dukar och vikta servetter är en mycket välskriven och fängslande bok. Det här är feelgood precis som jag vill ha den. Helt enkelt perfekt! Det finns en historia, det finns allvar, det finns mysfaktor, det finns förvecklingar, det finns attraktion och förälskelse. Allt beskrivet med värme och glimten i ögat. Än en gång konstaterar jag att jag inte ska gå på mitt första omdöme och tro att en bok inte är något för mig. Efter att ha letat efter en bladvändare i deckargenren för att återfå min läslust så hittade jag den i en välskriven feelgood. Överraskande.

I Manglade dukar och vikta servetter finns en nutidshistoria, om Felicia, och en dåtidshistoria, om Nanny. Dåtidshistorien tillför mycket, och jag hade velat läsa mer om Nanny. Samtidigt så är det också en perfekt avvägning mellan de två historierna, nu hålls intresset uppe hela vägen då man som läsare får veta ”lagom mycket” åt gången.

Genom hela boken går ett stråk av intresse för inredning. Jag är inte alls den typen, men det finns en charm att läsa om det, och Ewa Klingberg lyckas måla upp bilder och anknyta till vardagsfenomen (som när Felicia i början går på IKEA) som gör det levande. Levande är också karaktärerna. Min favorit är Nanny, men Felicia och övriga personer i nutidshistorien är väl beskrivna, och jag märker att under läsningens gång så tänker jag på dem som personer som jag känner i verkliga livet.

Det enda störmomenet i historien är i början, då jag stör mig på Felicias inställning till pengar. Hennes man har just flyttat ut, har hon inte köpt ut honom? Varifrån kommer hennes pengar undrar jag? Jag stör mig också lite på Felicias naivitet till andra människor som ”tar över” hennes liv. Samtidigt så bäddar det för förvecklingar och passar i historien.

Jag kommer definitivt att läsa mer av Ewa Klingberg. Jag ser fram mot hennes nästa bok – Lånat silver och krossat glas. Och för alla er som gillar en bra feelgood – se till att läsa Manglade dukar och vikta servetter.

Omdöme: Mycket bra feelgood med värme, mysfaktor och intressant historia.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Hanneles bokparadis, Ewelinas bokblogg, Västmanländskans bokparadis, Bokhyllan, Boklysten och Bokstunder

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Historiska media
Sidor: 358

Mitt exemplar kom från förlaget tack vare att jag kommenterade på författarens blogg. Tack!
Utläst 10 juni 2017.

Helgfrågan v. 24: Årets bok

Helgfrågan v. 24 från Mia är: Jag har sett att många läser Året bok 2017. Har ni läst någon av böckerna? Bonusfråga: Gillar ni läsutmaningar?

Oj, då måste jag kolla vilka som är nominerade… Jag har sett det men glömt. Fick googla och här är listan. Fetstilade är de jag läst.  Av de gillade jag Björnstad mest. Jag skulle gärna läsa Andras vänner också. Flickorna har jag men har inte läst än.

• Glöm mig av Alex Schulman (Bookmark förlag)
• Flickorna av Emma Cline (Natur & Kultur)
• Andras vänner av Liane Moriarty (Albert Bonniers förlag)
• Törst av Jo Nesbø (Albert Bonniers förlag)
• Italienska nätter av Katherine Webb (Historiska Media)
• Vargarnas tid av Elisabet Nemert (Bokförlaget Forum)
• Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Wahlström & Widstrand)
• Lykttändaren av Pontus Ljunghill (Wahlström & Widstrand)
• Björnstad av Fredrik Backman (Piratförlaget)
• Hennes nya namn av Elena Ferrante (Norstedts)
• Störst av allt av Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)
• Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Albert Bonniers förlag)

Utmaningar? Ja och nej. Ett tag var jag med på många utmaningar men så tröttnade jag då det snarare förstörde min läslust än att ökade den. Håller mig till Boktolvan och Makeutmaningen (finns mer info under fliken Mina utmaningar).

 

Hett i hyllan #49

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är på sluttampen på 2013, närmare bestämt i mellandagarna. Vid ett besök på Vängåvans bokhandel träffar jag Monica som ger mig en kasse med sju böcker – alla från Sekwa och Etta förlag – som present. Tyvärr så står fem av dem olästa i hyllan. Tre av dem har jag redan tagit upp i Hett i hyllan. Här kommer den fjärde av dem: En ovärdig dotter av Justine Lévy.

Mamma är död, jag är mamma, så enkelt är det, det är vi tre och vår historia. Vad lång tid det tar, brukade jag tänka när hon berättade sina historier för mig om kvällarna när jag låg i min säng. Men den här gången gick det snabbt, otroligt snabbt.

Medan Louise är gravid och snart ska föda sitt första barn håller hennes mamma Alice sakta på att slockna. När mamman har dött och Louise hittar hennes adressbok förstår hon att, bortsett från några outplånliga minnen, är de här förvirrade och sentimentala anteckningarna allt hon har kvar efter sin mamma. Nu är det hennes sak att pussla ihop skärvorna av den här kvinnans liv, samtidigt som hon måste se nuet och framtiden för sin lilla Angèle.

Jag har läst Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy. Den handlar också om ett komplicerat mor-dotterförhållande. Visserligen tyckte jag den var bra, men jag har inte ännu känt för att gripa mig an den här. Den är visst bara 202 sidor så det talar ju för den.

Tennison av Lynda La Plante

Från förlagets hemsida: I Tennison skildrar Lynda La Plante – författaren bakom den brittiska kriminalserien Prime Suspect [I mördarens spår] – än en gång huvudpersonen Jane Tennison: den här gången som nyutexaminerad polis i problemdistriktet Hackney i östra London.
Året är 1973 och i den manschauvinistiska polismiljön tvingas Tennison snabbt lära sig hantera chockerande situationer utan någon som helst hjälp eller sympati från sina överordnade. Snart blir hon involverad i sitt första mordfall: en ung, heroinberoende kvinna har hittats död. Strypt.
Brittiska Prime Suspect är en av de mest innovativa kriminal-TV-serierna någonsin. För sin realism och råa ton, men mest för huvudpersonen Jane Tennison, en av de första kvinnliga TV-deckarlegenderna (spelad av Helen Mirren).
Även Tennison har nu adapterats för en TV-serie – med manus av Lynda La Plante själv – och kommer att premiärvisas i brittisk TV under hösten 2016.

Tennison av Lynda La Plante hade recensionsdatum 29 oktober 2016. Lynda La Plante är en brittisk författare, manusförfattare och skådespelerska. Hon debuterade 1987 med The Legacy. 1991 kom den första delen i hennes TV-serie Prime Suspect (I mördarens spår) som gick i sju säsonger. På svensk TV har även hennes TV-serie om Anna Travis sänts.

Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget i höstas. Trots att jag sett och gillat serien så hade jag inte noterat boken. Tyvärr hamnade den i den alltför stora högen av olästa böcker. Jag satte upp Lynda La Plante i Boktolvan, och nu när jag var sugen på en deckare av bladvändarkaraktär så bestämde jag mig för att prova den här.

Tennison är en deckare som utspelas på 70-talet, innan Jane Tennison blir den som hon är i TV-serien. Den ger en slags bakgrundsbeskrivning av hennes karaktär och miljön. 70-talsreferenserna duggar tätt, allt från kläder till musik vidare till politik. Det här är ett årtionde som jag gillar att läsa om och det är en av behållningarna med boken, i synnerhet musiken där en av de återkommande låtarna är en favorit hos mig (dock med en annan artist). En annan är beskrivningen av vardagen för kvinnorna inom poliskåren. Den är minst sagt tuff, och en jargong och behandling som kan klassas som sexuella trakasserier är vardagen. Ibland vill jag bara skaka om karaktärerna, och fråga hur de står ut. Men samtidigt kan jag förstå det – kostnaden för individen kan bli för stor, det skulle innebära slutet på deras karriär.

Tyvärr så är det något som gör att jag inte riktigt kommer överens med Tennison. JAg vill så gärna tycka om den, men lyckas inte. Jag kommer aldrig riktigt in i boken, och den är rejält tjock (inte minst för att vara en deckare). Det är som om beskrivningarna hela tiden är utifrån, jag kommer inte karaktärerna in på livet. Jag upplever språket som något stolpigt, men framför allt så innehåller det för många förklaringar hur personer känner och tycker. Efter en replik så beskrivs gärna hur den som lyssnat tolkat den och reagerar på den. Det blir för mycket och för segt för min smak. Därför blir det inte en bladvändare.

Mysteriet, eller kanske man ska säga mysterierna, är inte det som driver handlingen framåt i Tennison. Det är visserligen en detaljerad beskrivning av hårt polisarbete, men spänningsfaktorn är inte hög.

Jag är ganska säker på att en filmatisering av Tennison skulle fungera utmärkt, eftersom det jag inte tycker fungera i boken inte skulle överleva till en filmatisering. Jag noterar att den fysiska beskrivningen av Jane Tennison i boken inte stämmer med Helen Mirren som spelar henne i Prime Suspect. Tennison är redan filmatiserad, så det återstår att se när den kommer till svensk TV. Tyvärr så hittar jag en del recensioner av den som är minst sagt negativa.

Om jag någon gång ska läsa mer av Lynda La Plante så tror jag att jag ska göra det på engelska istället.

Omdöme: Lite för detaljerat om en ung kvinnlig polis i en tuff polismiljö på 70-talet
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Mest Lenas godsaker och Bokdamen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Tennison
Förlag: Modernista
Översättare: Carla Wiberg
Sidor: 527

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Utläst 6 juni 2017.

Reader Problems Book TAG

Kände mig inte inspirerad att göra Top Ten Tuesday idag utan letade i gömmorna efter en bra TAG. Den här hittade jag (i vanlig ordning) inne hos Bokföring enligt Monika.

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Undrar om jag skulle göra annorlunda då än nu. Eftersom det står mer än 1600 böcker i hyllorna (exklusive barnböcker och faktaböcker) så misstänker jag att det kan vara en hel del jag inte läst. När jag väljer bok går jag mycket på känsla – deckare eller feelgood eller något annat? Har jag en utmaning på gång så sneglar jag extra på de böckerna. Recensionsexemplar går före, i alla fall om jag bett om det själv. Just nu, under sommaren så tillåter jag mig att vara extra spontan, går mest på känsla.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
För några år sedan skulle jag sagt att jag aldrig ger upp. Men jag har börjat tycka att livet är för kort, och det finns så många bra böcker där ute, att jag vill inte slösa min tid på böcker jag inte gillar. Så jag ger upp om det verkligen är en plåga att läsa.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?
Det beror på. För det mesta så ja. Då prioriterar jag utmaningsböckerna. Men det måste vara rimligt antal, och inte bara göra mig stressad.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
Jamen det händer ju då och då. Det är inte så mycket att göra tycker jag. Även om det grämer mig. Som den här ändringen exempelvis. Från snyggt till gräsligt. Fast i just det fallet grämer det mig mer att den fjärde delen inte kommer att bli översatt till svenska.

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Känner inget större behov av att bonda, men hittar jag någon så är ju det bra. Om inte annat finns det alltid någon bokbloggare där ute som tycker som jag 😉

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Jag börjar inte storgråta och hulka när jag läser böcker. Kommer tårarna i ögonvrån så torkar jag dem lite diskret.

7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Nej, det finns ingen tid för det. Oftast brukar det lösa sig när man börjar läsa uppföljaren.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
Jag lånar ut böcker till personer jag litar på. Annars brukar jag inte erbjuda mig, och folk brukar inte fråga. Men en och annan bok har nog försvunnit under årens lopp.

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
Jättesvårt. Försöker plocka bort måsten, hitta en favoritförfattare eller en lättläst bok.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Om jag inte har sån tur att jag får dem (från familjen eller förlag) så köper jag. Måste är måste och det finns annat att skära på.

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?
Beror på hur många och vilka. Favoriter och de som jag längtat efter länge blir läst direkt. Men jag har också fått böcker jag trott jag skulle läsa direkt som blivit stående. Fyra-fem år är inte ovanligt.