Titel: Kungens val
Originaltitel: Kongens nei
Regissör: Erik Poppe
Manus: Jan Trygve Røyneland, Harald Rosenløw Eeg, Alf R. Jacobsen (boken den är baserad på)
Skådespelare: Jesper Christensen, Anders Baasmo Christiansen, Tuva Novotny, Karl Markovics, Katharina Schüttler  m.fl.
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: Norge
Genre: Drama, Romantik
Premiär i Sverige på bio: 21 april 2017
Utgiven i Sverige på DVD: 21 augusti 2017
Vi (maken, sonen och jag) såg den på bio 14 maj 2017.

Från SF: Filmen tar sin början 9 april 1940, tiden för nazisternas invasion av Norge, och handlar om det svåra och ödesdigra val som Kung Haakon VII ställs inför för landets väl.

Boken Kongens Nei har stått i min hylla sen hösten 2014 när jag köpte den i Oslo. Jag brukar inte vara historieintresserad, men just de här dagarna i Norges historia intresserar mig av någon anledning, och jag gjorde ett historiearbete i gymnasiet kring Tysklands ockupation av Norge. Nåja, när jag skulle skriva i Hett i hyllan om den här boken så upptäckte jag att den skulle filmatiseras. Det kan tyckas konstigt, men det som är nytt med boken är alltså att Alf R Jacobsen har använt en del innan okända källor för att försöka ta reda på vad som verkligen hände, och filmen utgår från boken. När det nu visade sig att filmen kommit till Sundsvall så föreslog jag för familjen att vi skulle gå, och maken och sonen hakade på.

Kungens val är en typ av film som jag normalt inte brukar gilla, och faktiskt inte brukar se, så jag kan inte riktigt sätta den till relation till andra filmer jag sett. Men det som slog mig främst är det lugna tempot hela filmen igenom, trots att detta är en mycket dramatisk tid. Filmen handlar mer om kung Haakon, kungafamiljen, den norska regeringen och det tyska sändebudet än om själva striderna. Den är mer reflekterande och fundersam, även om det förekommer en del strider i den. Det jag saknar i filmen (och kanske även boken då?) är reflektioner kring vad Kungens nej, vad det gjorde för det norska folket. Ett ja eller nej får ju ändå konsekvenser.

Jag är mycket svag för det som kommer från Norge i form av film och TV, jag gillar helt enkelt det mesta norska som produceras. Kungens val är inget undantag. Den är snyggt filmat, bra regisserat och så är det några riktigt bra skådespelare. Kung Haakon var dansk och han porträtteras av Jesper Christensen som gör ett helt enkelt strålande jobb. Även Anders Baasmo Christiansens gestaltning av kronprins Olav är mycket bra. Jag är personligen inte så förtjust i Karl Markovics, men hans roll är förstås mer komplex och svårare att framställa. Det är helt klart mest män i filmen, men jag gissar att det ganska realistiskt återspeglar grupperingarna det handlar om.

Kungens val var den mest besökta filmen i Norge 2016, den sågs av över 713 000 personer.  Filmen var en av nio filmer som blev kortlistade i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film, för nomineringarna vid Oscarsgalan 2017. I salongen i Sundsvall var vi totalt sex personer två dagar efter premiär… Väldigt synd! Sen kan jag inte begripa varför man översatt Kongens nei till Kungens val?

Jag håller precis nu på att läsa boken, och det jag märkt hittills är att man tagit bort en hel del i form av personer och krigshändelser (exempelvis bombningen av Fornebu), men det är ju naturligt i en filmatisering. Man har också introducerat en person som har stor betydelse för händelserna, som så vitt jag kan bedöma hittills inte hade det (men jag har inte läst boken).

Jag rekommenderar filmen, men förmodligen behöver man ha ett visst intresse för händelserna och för komplexiteten i det som hände för att verkligen uppskatta den. En annan norsk film om ockupationen som jag rekommenderar är för övrigt Max Manus.

Omdöme: Välgjord norsk film i relativt lugnt tempo om några dramatiska dygn.
Filmbetyg: 7,0

IMDB får filmen betyg 7,4 baserat på 2 276 betyg.
Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 31 betyg.

Recension finns på GPSVT, MetroSVD och Moviezine

Annonser