Från förlagets hemsida: Det är en orolig tid.
Fredagen den trettonde november 2015 exploderar det i Paris och genom Europa rör sig enorma flyktingströmmar norrut. Ryktet: en terrorist har tagit sig in i Sverige för att genomföra ett attentat i landet. Är det sant? Ingen vet.
Samtidigt mottar Leo Junker ett brev. Det rör det fem år gamla, ännu olösta mordet på Angelica Reyes.
Vid det laget har John Grimberg, en gång Leos bäste vän, varit spårlöst försvunnen i över ett år. I terrorns skugga jagar Leo snart en helt annan, kanske ännu farligare sanning som ställer dem båda inför en sista prövning.

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson har recensionsdatum idag, 17 maj 2017. Christoffer Carlsson är en svensk författare och kriminolog som debuterade 2010 med Fallet Vincent Franke. Den tunna blå linjen är hans sjunde bok, och den fjärde och avslutande delen i serien om Leo Junker.

Jag ”upptäckte” Christoffer Carlsson när jag 2014 läste den första boken i den här serien, Den osynlige mannen från Salem. Redan då visste jag att jag hittat en ny favoritförfattare. Jag har läst och tyckt om de efterföljande två delarna också och det var med en blandning av oro och förväntan som jag såg fram mot att läsa den här boken. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Den tunna blå linjen är en mycket välskriven svensk modern deckare. Det som imponerar mest på mig i alla Christoffer Carlssons böcker som jag läst är förmågan att behärska språket. Det är som att varje ord betyder något. Han faller inte i fällan att beskriva saker övertydligt utan man får läsa en del mellan raderna (vilket jag gillar), men samtidigt så berättar han väldigt mycket.

Den tunna blå linjen upplever jag som en annorlunda bok än de andra i serien. Egentligen så skiljer sig alla de fyra böckerna åt. Den gemensamma nämnaren är språket och huvudpersonerna. Men var och en av böckerna flirtar med olika typer av grenar av deckargenren. I Den tunna blå linjen får vi möta den klassiska polisromanen. Tempot är också lugnare, historien mer sammansvetsad, och de tidigare så trasiga personerna är tydligare beskrivna. I synnerhet upplever jag det som att Leo Junker landat i vem han är på ett annat sätt. Eller inte, det är faktiskt svårt att avgöra.

Den tunna blå linjen är för mig kanske den svagaste i serien, men så blev jag överrumplad över hur mycket jag gillade den första boken i synnerhet. Jag tror det mest beror på att den klassiska polisromanen inte intresserar mig på samma sätt som en del andra genrer, och jag kan inte riktigt intressera mig till fullo för mysteriet och dess upplösning. Som tur är kompenserar språket för mig läsupplevelsen.

Christoffer Carlsson är en bra miljöskildrare. Den tunna blå linjen innehåller fantastiska skildringar av Stockholm i olika skepnader. En riktig kärleksförklaring till den staden.

Det är alltid sorgligt när en favoritserie avslutas, men med Den tunna blå linjen så knyts hela serien ihop på ett snyggt sätt. Och någonstans så kanske fyra böcker är alldeles lagom i en serie. Jag vet i alla fall att jag kommer som vanligt att kasta mig över nästa bok Christoffer Carlsson kommer ut med. Trots att den inte kommer att handla om Leo Junker.

Omdöme: Välskriven svensk modern deckare om vänskap, lojalitet och uppoffringar.
Betyg: 5-

Mer om bokan kan du läsa här eller här.
Förlag: Piratförlaget
Sidor: 363

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 1 maj 2017

Annonser