Från det svenska förlagets hemsida: Du bor vid en pittoresk gemensam park, en oas i Londons storstadsbuller, där dina barn kan springa fritt, in och ut i de andra husen. Du har känt dina grannar i åratal, och du litar på dem.
Du tror att dina barn är säkra. Men är de verkligen det?
Midsommarkväll: en trettonårig flicka hittas medvetslös i ett mörkt hörn av den gemensamma trädgården. Vad hände egentligen med henne? Och vem är ansvarig?

The Girls av Lisa Jewell kom ut 2015. På svenska heter den Flickorna i trädgården och kom ut 2016. Lisa Jewell är en brittisk författare som bl.a. arbetade som PR-assistent och receptionist innan hon 1998 debuterade som författare med Ralph’s party. Hon har totalt gett ut fjorton romaner.

Jag har tidigare läst Syskonmakaren av Lisa Jewell och även om jag tyckte den var bra så hade jag inga direkta planer på att läsa mer av henne. Men så blev Flickorna i trädgården vald i vår bokcirkel, och då lånade jag den på engelska av en av medlemmarna i bokcirkeln (som hade den sen tidigare). Den fick följa med på resan till Gran Canaria och jag läste ut den på den långa flygresan dit.

The Girls är en välskriven och suggestiv berättelse med en stark psykologisk spänning. Ett problem för mig är att boken svajar mellan olika genrer och det är svårt att veta vad man ska tycka. Det är inte feelgood eftersom det mörka och obehagliga genomsyrar hela boken. Det är heller inte en genuin deckare eller thriller. Den verkar ha ambitionen att vara spännande och bitvis så ger den en stark obehagskänsla i sin vardagsspänning. Men samtidigt så levererar den inte den spänning som krävs för mig att bli intresserad, och slutet blir bara ett enda stort ”jaså” vad gäller spänningsmomentet.

Karaktärerna i The Girls är intressanta, men den enda jag kan känna någon som  helst empati med är Pip. Det är intressant hur Lisa Jewell skickligt bygger upp starka bilder, som plötsligt raseras genom ett annat perspektiv. Det ger en dimension till hur man utifrån kan se på en familj, medan internt så pågår något helt annat. Ett exempel är min bild av Adeles hem, som helt förändras när det blir Adele själv som beskriver det.

Jag tyckte det var en fördel att läsa boken på engelska, och jag tror att det intensiva läsandet på flygplanet gjorde sitt till för att boken lästes i ett sträck. Samtidigt så kan jag inte påstå att historien i grunden intresserade mig. Jag kan tänka mig att läsa mer av Lisa Jewell men det är inget jag kommer att prioritera.

Omdöme: Suggestiv berättelse om familjekonstellationer sedda inifrån och utifrån.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Enligt O, hyllan, Mias bokhörna, Bina’s Books,

Mer om boken kan du läsa här eller här (den engelska här)
Förlag: (mitt exemplar)
Sidor: 416

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 31 mars 2017.

Annonser