Från förlagets hemsida: När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.
Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara? 
Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.

Häxan av Camilla Läckberg hade recensionsdatum 7 april 2017. Camilla Läckberg är en svensk författare som debuterade 2003 med Isprinsessan, den första boken i Fjällbackaserien. Hennes böcker har kommit ut i mer än 50 länder, och hon är en av de mest kända svenska deckarförfattarna. Hon skriver även barnböcker om Super-Charlie. Häxan är den tionde delen i Fjällbackaserien.

Jag har läst alla böcker i Fjällbackaserien men tyckt olika mycket om dem. Ett tag var jag rätt less på Erica och Patrik, men den förra boken, Lejontämjaren, tyckte jag var bättre än de just innan. Riktigt nyfiken var jag på Häxan och blev mycket glad när förlaget skickade ett recensionsexemplar.

Häxan är i mitt tycke Camilla Läckbergs bästa bok hitills – den har allt vad jag vill ha av en deckare och lite till. Häxan är lättläst och välskriven, och trots att den är över 600 sidor så läser jag ut den på ett par dagar. Det är egentligen inte själva mysteriet som får mig att bläddra vidare, även om jag vill veta vem som begick brottet/brotten så är det vad som ska hända personerna i boken som får mig att ivrigt läsa sida efter sida.

En av de saker Camilla Läckberg är riktigt bra på så är det att beskriva vardagssituationer i en familj, och att sätta ord på de känslor många föräldrar/mammor har. Eftersom hon är en officiell person och visar delar av sitt liv offentligt, så kan jag också se att hon tagit saker från sin egen vardag och byggt in i historien. Jag kan känna igen mig i många vardagsfunderingar kring uppfostran, föräldrarollen, mobbing, tonåren osv.

Det är tre historier i en bok, och det är först på slutet som jag riktigt förstår hur jag ska koppla 1600-talshistorien till de andra. Samtidigt så säger titeln en hel del. Häxförföljelserna är en mörk del i svensk historia, men idag så kan man förfölja och trakassera människor i andra former. Att bryta från normen får fortfarande konsekvenser, och det är mycket framträdande genom hela boken.

Häxan är den hittills mörkaste berättelsen som jag läst av Camilla Läckberg, och den har ett djup som skakar om mig. Mot slutet av boken sitter jag med tårar i ögonen vid flera tillfällen, den är mycket stark och berörande. Framförallt är det Karims (och hans vänner/familj) öde som berör mig, men även Sams och Jessies. Hela historien är så ohyggligt sorglig på många plan. Just att den berör mig så starkt får mig att tycka att detta är mer än en vanlig deckare (liksom Malin Persson Giolitos Störst av allt är).

Överhuvudtaget funderar jag mycket på föräldrars påverkan på sina barn under läsningen, eller snarare hur mycket kan man påverka? Det händer mig oftare och oftare när man hör om brott som folk begått att jag funderar på hur det drabbar gärningsmännens familjer. De funderingarna finns väldigt tydligt även i Häxan och visar att allt inte är så enkelt.

I vanliga fall så brukar jag störa mig på att Erica lägger sig i allting, och att Patrik låter henne ta del i polisarbetet. Visst är det ett sammanträffande att Erika forskar på just Stella-fallet, men hon får ovanligt lite inflytande över polisarbetet. Jag är också glad att Gösta får en starkare roll.

Frågan är nu bara hur Camilla Läckberg ska kunna toppa den här boken i nästa del. För det tycks vara en nästa del med tanke på slutet. Jag ser fram mot den!

Omdöme: Svart, sorglig och mycket välskriven deckare om föräldraskap och utanförskap.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Just nu just här

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 606

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 16 april 2017.

Advertisements