I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Stereotyper är en negativ trigger för mig. Jag börjar rätt snabb reta mig på det i böcker. Böcker som är uppbyggda med en standarduppsättning av rollfigurer som beskrivs schablonmässigt utifrån en viss stereotyp är inte uppskattade här.

Jag har svårt när kvinnor beskrivis utifrån sitt utseende och sina kläder, med ord som behaglig, vacker, välklädd. Lika svårt är det när männen genomgående är starka, muskulösa och handlingskraftiga.

När en kvinna beskrivs så här så får jag rysningar. Och de är inte av välbehag: Tjocka, kopparfärgade lockar hade lossnat från hennes hårkammar och föll ner över de nakna axlarna. Hennes bländade gröna ögon, som inramades av långa rödbruna ögonfransar, blixtrade av ilska och djärvhet. Det har förstås inte bara att göra med det stereotypa i beskrivningen, men det får tjäna som exempel här.

Advertisements