Titel: Dolda tillgångar
Originaltitel: Hidden Figures
Regissör: Theodore Melfi
Manus: Allison Schroeder, Theodore Melfi och Margot Lee Shetterly (boken som filmen baseras på)
Skådespelare: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe, Kevin Costner, Kirsten Dunst, Jim Parsons m.fl.
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Biografi, Historia
Premiär i Sverige på bio: 24 februari 2017
Utgiven i Sverige på DVD: –
Vi (maken, sonen, dottern och jag) såg den på bio 6 mars 2017.

Från SF: Katherine Johnson, Dorothy Vaughn och Mary Jackson var tre briljanta kvinnor som jobbade för NASA och var hjärnorna bakom en av historiens största projekt, John Glenns uppskjutning i rymden. Det var en fantastisk bedrift som återgav USA sitt självförtroende och inspirerade resten av världen. Trion krossade alla kön och rasbarriärer och blev en inspirationskälla för kommande generationer att drömma stort.

Redan när trailern för den här filmen dök upp så blev jag intresserad och säker på att jag ville se filmen. När det visade sig att dottern ville se den, och för en gångs skull kunde tänka sig att gå på bio så var det bara att hitta ett tillfälle. Maken och sonen var inte svårövertalade heller visade det sig.

Dolda tillgångar är en välgjord och charmig berättelse som har glimten i ögat. Förvisso är den på många sätt förutsägbar och typiskt amerikansk, men jag är villig att överse med det eftersom det hela är framställt med sådan värme. En av styrkorna är att det här är en berättelse om kvinnor, och det är kvinnor som framställs som att de är som de själva vill vara. De vet sina styrkor och vågar visa dem.

Jag har aldrig tidigare sett en film som så tydligt fokuserar på afroamerikanska kvinnor under 60-talet. Det finns åtskilliga situationer där dessa kvinnor ställs inför dubbla fördomar. Man skulle kunna hävda att det är för få aktiva ställningstaganden, mer i deras liv verkar handla om att ”överleva” och på sätt och vis anpassa sig efter situationen. Men för mig gör det det hela mycket mer trovärdigt, då det förmodligen var vardagen för de flesta. Segregeringen framkommer i många scener, och på ett rätt skickligt sätt, som framhåller det ologiska och omänskliga. En scen – biblioteksscenen- som är en vardagsscen biter sig fast i mig.

Det är rätt igenom bra skådespelare. Mest imponerad är jag över de tre huvudrollsinnehavarna, de är riktigt bra. Mest förtjust är jag i Octavia Spencer, som jag sett i andra filmer. Kevin Costner, som inte direkt är min favorit, gör en mycket bra rollprestation här. Jim Parsons är bra han också, men han är ju för evigt Sheldon för mig.

Efter att vi sett filmen var vi säkra på att man tagit sig relativt stora friheter i den filmiska beskrivningen av de här tre kvinnorna, och gjort Hollywood av det. Men allt jag kunde hitta på nätet tyder på att det är en förhållandevis rättvis beskrivning, med bara några berättartekniska förenklingar. Mest intressant tyckte jag den FAQ på Nasas hemsida om filmen som jag hittade.

Med tanke på att så många filmtitlar inte översätts numera så tycker jag man skulle behållt originaltiteln Hidden Figures eftersom den har en dubbeltydighet som är svåröversatt.

Hela familjen (jag, maken, 17-åriga dottern och 14-åriga sonen) tyckte filmen var bra och sevärd. Och det vill inte säga lite 😉 Är också lite sugen på att läsa boken faktiskt.

Omdöme: Välgjord och omskakande historia om tre kvinnors liv i en mansdominerad och segregerad värld.
Filmbetyg: 8.5

IMDB får filmen betyg 7,9 baserat på 53 091 betyg.
Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 187 betyg.

Recension finns på SVT, DN, SVD och Moviezine

Advertisements