Från förlagets hemsida: Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage.

Nötskal av Ian McEwan kom ut i januari 2017. I original heter den Nutshell och kom ut 2016. Ian McEwan är en välkänd och prisbelönt brittisk författare som debuterade 1975 med novellsamlingen First Love, Last Rite. Hans första roman var Cementträdgården (1978). Sedan dess har han publicerat flera romaner, som Lördag (Saturday) och Överenskommelser (Atonement).

Förra året läste jag Domaren av Ian McEwan och blev positivt överraskad. När Nötskal kom ut så blev jag lockad av beskrivningen, men tvekade ändå ett tag. Men till slut bestämde jag mig och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Nötskal kan vara en av de mest bisarra historier jag läst. Den saluförs som deckare/thriller men för mig är den mer en filosofisk betraktelse över människans natur. I mångt och mycket så påminner den mig mer om en gammaldags deckare, med starkt fokus på människans psyke, och inte särskilt mycket fart och fläkt. Om det nu alls är en deckare då. Eftersom jag tänkte mig en deckare och inte en filosofisk betraktelse så hade jag lite svårt att komma in i boken (och man har inte så många sidor på sig).

Nötskal är, som man kan vänta sig av Ian McEwan, en välskriven bok. Men det tog mig tid att vänja mig både vid berättartekniken och språket. Den kräver koncentration och gärna läsning i korta omgångar. Det fungerar bättre än man kan tro med ett foster som berättare, även om man ibland får koppla bort logiken. Det blir förvirrande, och knepigt att låta sig svepas med i en berättelse där berättaren är ett foster.

Hela upplägget är ju ologiskt, men ändå störde jag mig enormt mycket på Trudys kopiösa drickande som påverkar fostret väldigt uppenbart. Däremot hade författaren löst det på ett klyftigt sätt hur fostret får tillgång till all information om världen utanför hemmet. Utan att veta varför så förutsatte jag att fostret var av ett kön, och hade svårt att finna mig i att det var av det andra könet…

Tydligen så ska det, vad jag nu förstår av andra recensenter finnas starka liknelser vid andra klassiska berättelser, såsom Hamlet av Shakespeare. Det gick mig spårlöst förbi, men som tur är kan man ha behållning av boken ändå.

Jag tyckte betydligt bättre om Domaren än Nötskal, men kommer definitivt att hålla ögonen öppna efter fler böcker av Ian McEwan.

Omdöme: Bisarr berättelse med fokus på människans underliga psyke
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Just nu just här, Fru Es böcker, Bloggbohemen och Bina’s Books

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Nutshell
Förlag: Brombergs
Översättare: Meta Ottosson

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 25 februari 2017.

Annonser