Helgfrågan v. 9: Tårfyllt

I veckans helgfråga så frågar Mia: Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Det korta svaret är: Inget.

Låter jag hård nu? Nej, fiktion får mig faktiskt inte att gråta, det sparar jag till verkligheten. Men givetvis kan jag bli starkt berörd och tycka att det är lite ”gråten i halsen”. Möjligen kan ögonen också bli blanka och det är mycket nära en tår eller två.

Jag har svårt att hitta en gemensam nämnare för när det händer. Jag måste ha kommit personerna inpå livet, och deras livsöde måste beröra. Exempel på böcker som jag kommer på på rak arm:

• Mambo i Chinatown av Jean Kwok
• Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides
• Gånglåt av Elin Olofsson
• Undrens tid av Nicholas Sparks
• Bränd himmel av Gilly Macmillan
• Etthundra mil av Jojo Moyes
• Alla böcker av Fredrik Backman

Annonser

Bokbloggsjerka 3-6 mars: Författares sätt att befästa sig själva hos läsarna

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Jag har läst att Peter May har en app om Isle of Lewis som visst ska vara något utöver det vanliga. Tyvärr kan jag inte själv ta reda på om det stämmer eftersom jag inte har en iPhone (ska visst komma för Androider också så småningom). Vad tycker du om det här relativt nya sättet för författare att ytterligare befästa sig själv och sina böcker hos läsare/konsumenter?

Just appar som är kopplade till böcker har jag faktiskt inte stött på tidigare. Jag skulle nog bli lite lockad att kolla vad det är i alla fall. Och vad jag tycker? Tja, jag förstår att författare känner att de måste stå ut i mediebruset och därför både hakar på och försöker vara unika. Det finns nog en rätt stor press på att de ska göra något.

Jag följer en del författare på Instagram och Facebook. Mina skäl varierar. Några av dem tycker jag helt enkelt är trevliga personer (eftersom jag träffat dem), och då blir alla inlägg intressanta. Men det har också hänt att jag avföljt några, för jag vill inte bli översvämmad av inlägg som bara handlar om hur vackra de ser ut, hur dyra resor de åker på och hur lyckade de är (och det gäller förstås rent allmänt, inte bara författare). De som gör sig själva till ett enda stort varumärke är jag inte intresserad av. Allt som är kopplat till skrivprocessen eller deras roll som författare är jag däremot intresserad av.

Hoppsan – det blev nog en lite avstickare från ämnet. Men det var vad jag kom att tänka på.