Från förlagets hemsida:kallkalljord Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergus. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv.
På ytan tycks ingenting förena de två fallen. Men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. Medan bomber exploderar och paramilitära organisationer sätter skräck i samhället under konflikten i Nordirland går Duffy allt djupare in i fallet.
Sean har löst sex mord under sin karriär, men har hittills aldrig lyckats ställa någon av gärningsmännen inför rätta. Den här gången är han fast besluten om att någon ska få betala…

Kall, kall jord av Adrian McKinty hade recensionsdag 12 december 2016. I original heter den Cold cold ground och kom ut 2012. Adrian McKinty är en irländsk författare, numera bosatt i Australien, som blivit känd och prisbelönt för sin serie om Sean Duffy. Kall, kall jord är den första i serien.

Kall, kall jord dök upp oväntat i brevlådan i slutet av förra året. Efter att jag läst positivt om den beslutade jag mig för att läsa den när jag behövde något lättläst.

Kall, kall jord har på ytan mycket av det som borde tilltala mig. Det är en deckare. Den utspelar sig på Irland vilket lät spännande. Den utspelar sig på 80-talet som är ett av mina favoritårtionden att läsa om. Men Kall, kall jord och jag klickar inte alls. Det beror på mina preferenser vad gäller struktur. Det är något i språket, något oerhört upphackat och spretigt som gör det omöjligt för mig att komma in i boken. Jag får inget grepp, jag får ingen känsla, och tillslut blir det bara ett motstånd mot att läsa den. Mest blir jag irriterad. På sätt och vis så är Sean Duffy en intressant karaktär och mysteriet kan nog utvecklas. Men det räcker inte för att motivera mig till att läsa vidare.

I mitt nya liv så har jag bestämt mig för att faktiskt hellre ge upp böcker som inte passar mig än att traggla mig igenom dem. Så efter 144 sidor ger jag mig. Jag kommer heller inte att sätta ett betyg på boken, för jag hittar inget betyg som är rättvist. En 1:a känns inte OK när jag inte ens slutfört boken. Men det finns ju definitivt läsare som förmår uppskatta boken.

Även om det blev så tokigt så är jag fortfarande glad när det dyker upp böcker överraskande. Det är lite som julafton. Och på pappret såg den perfekt ut.

Bloggat om boken har Kulturbloggen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Cold Cold Earth
Förlag: Modernista
Översättare: Nils Larsson

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det.
Avslutad läsning 1 februari 2017.

Annonser