Från förlagets hemsida:notthatkindofgirl Den här boken innehåller berättelser om underbara nätter med vidriga killar och vidriga dagar med underbara vänner, om ambitioner och de två livskriser jag genomgick före tjugo års ålder. Om mode och dess många tvångströjor. Om att visa upp sin kropp offentligt, vara tvungen att hävda sig på ett möte med en massa femtioåriga män och de hälsobetingade rädslor (tinnitus, lampdamm och infertilitet) som håller mig vaken om nätterna. Jag förbereder mig redan på den skam jag förmodligen kommer att känna över att jag någonsin trodde mig ha något att erbjuda dig med denna bok, men också på den glädje som lika gärna kan drabba mig över att jag lyckats hindra dig från att testa en dyr juicefasta eller ha sex med skorna på. Nej, jag är ingen sexpert, psykolog eller legitimerad dietist. Jag är inte en gift trebarnsmor och jag äger ingen framgångsrik underklädeskedja. Däremot är jag en tjej med ett passionerat intresse för självförverkligande, en tjej som skickar hoppfulla rapporter från fronten i denna kamp.

Not that kind of girl av Lena Dunham kom ut på svenska i november 2014. I original kom den ut under samma titel i september 2014. Lena Dunham är en amerikansk producent, manusförfattare och regissör, och skapare av TV-serien Girls. Not that kind of girl är hennes första bok.

Det här är inte en typ av bok som jag normalt hade valt, men eftersom den blev september månads val i bokcirkeln på jobbet så gav jag den en chans. Jag har sett några enstaka delar av avsnitt av Girls, men annars var Lena Dunham okänd för mig.

Not that kind of girl är en mycket lättläst bok, jag läste ut den på bara ett par dagar, trots bristande läsflyt. Den har vissa poänger, men jag upplever den som tjatig, då samma tema upprepas om och om igen. Den är hoppig och ostrukturerad, men jag har ändå viss behållning av den.

Framförallt bygger Not that kind of girl på två komponenter – en kvinnas enorma dåliga självförtroende och sex. Väldigt mycket sex. Det känns som om hon har hur många män som helst, men det kan vara ett fåtal som hon återkommer till, det är oklart för mig. Allt eftersom jag läser blir jag mer och mer frustrerad över att det inte blir mer än detta. Inga reflektioner, och inga förklaringar, bara en massa anekdoter. Det verkar i beskrivningen som detta är en feministisk bok, men jag upplever den inte alls så, just pga bristen på egna reflektioner. Ska man läsa en bättre bok, så rekommenderar jag Catlin Moran.

Att jag skriver om den så långt i efterhand beror på att vi sköt upp bokcirkelträffen flera gånger. När vi väl träffades (och pratade om två böcker) så visade det sig att jag var den enda som läst hela boken…

Jag kommer inte att läsa mer av Lena Dunham, så mycket är i alla fall klart. Inte minst för att hon inte skrivit någon mer bok. Än i alla fall.

Omdöme: Lättläst men tjatig berättelse om en ung kvinna
Betyg: 3

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Not that kind of girl
Förlag: Norstedts
Översättare: Annika Ruth Persson

Mitt exemplar hade jag lånat på biblioteket.
Utläst 23 september 2016.

Advertisements